Kyrka och Statligt Militant_
Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.
Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Kyrka</strong> <strong>och</strong> <strong>Statligt</strong> <strong>Militant</strong><br />
Frågan: Vad är helgedomen? besvaras klart i Bibeln. Termen ”helgedomen” betecknar<br />
i första hand då den används i Bibeln, det tabernakel som byggdes av Moses som en avbild<br />
av något som finns i himmelen. För det andra avser den det ”sannskyldiga tabernaklet” i<br />
himmelen, till vilket den jordiska helgedomen hänvisade. Vid Kristi död upphörde den<br />
symboliska tjänsten. Det ”sannskyldiga tabernaklet i himmelen” är det nya förbundets<br />
helgedom. Och eftersom förutsägelsen i Dan. 8: 14 uppfylls i nutiden, måste den helgedom<br />
som förutsägelsen hänvisar till vara det nya förbundets helgedom. Då de 2.300 dagarna<br />
nådde sitt slut 1844 hade det många hundra år inte funnits någon helgedom på jorden.<br />
Denna profetia: ”Två tusen tre hundra aftnar <strong>och</strong> morgnar; därefter skall helgedomen renas”<br />
(KJV), måste därför utan tvivel avse helgedomen i himmelen.<br />
Men den viktigaste frågan återstår att besvara: Vad menas med att helgedomens<br />
rening? Att det förekom en sådan rening i den jordiska helgedomen ser vi av Gamla<br />
testamentet. Men kan det finnas någonting i himmelen som skall renas? I Hebr. 9:e kapitel<br />
talas tydligt om en rening både i den jordiska <strong>och</strong> i den himmelska helgedomen. ”Så renas<br />
enligt lagen nästan allting med blod <strong>och</strong> utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. Alltså<br />
var det nödvändigt, att avbilderna av de himmelska tingen själva måste renas genom bättre<br />
offer än dessa”, nämligen genom Kristi dyrbara blod. — Hebr. 9: 22, 23,<br />
Både i den avbildliga <strong>och</strong> i den verkliga tempeltjänsten måste reningen ske med blod. I<br />
den förstnämnda skedde det genom blodet från djur. I den sistnämnda med Kristi blod. Som<br />
ett skäl till att denna rening måste ske med blod säger Paulus, att utan att blod utgjutes ges<br />
ingen förlåtelse. Reningen består alltså i att synden avlägsnas. Men på vilket sätt har synden<br />
knutits till helgedomen, vare sig det nu gäller den i himmelen eller den på jorden? Svaret på<br />
detta finner vi genom att hänvisa till den avbildliga tjänsten. De präster som tjänstgjorde på<br />
jorden tjänade ”som en avbild <strong>och</strong> en skugga av den himmelska”. (Hebr. 8: 5.)<br />
Tjänsten i den jordiska helgedomen försiggick i två avdelningar. Prästerna utförde en<br />
daglig tjänst i det heliga. Översteprästerna utförde en gång om året en särskild<br />
försoningshandling i det allraheligaste för att rena helgedomen. Dag efter dag förde den<br />
ångrande syndaren sitt offer till tabernaklets dörr där han lade sin hand på offerdjurets<br />
huvud <strong>och</strong> bekände sina synder. Genom denna handling överförde han synden symboliskt<br />
från sig själv till det oskyldiga offret. Djuret blev därefter slaktat. ”Utan blodsutgjutelse” ges<br />
inte någon förlåtelse, säger aposteln. ”Ty allt kötts själ är i blodet.” — 3 Mos. 17: 11. Guds<br />
lag som blivit överträdd, krävde överträdarens liv. Blodet framställde syndarens förspillda<br />
liv. Offerdjuret bar hans skuld. Prästen gick in i det heliga med blodet <strong>och</strong> stänkte det<br />
framför draperiet. Bakom detta draperi stod arken, som innehöll den lag som syndaren hade<br />
överträtt. Genom denna ceremoni överfördes synden genom blodet symboliskt till<br />
helgedomen. I några fall fördes blodet inte in i det heliga. Köttet åts då av prästen såsom<br />
Moses bjöd Arons söner, då han sade: Gud ”har givit eder det, för att I skolen borttaga<br />
294
Change language