Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
att de kunde umgås med änglar, som aldrig har fallit, och bo i Guds närhet genom alla
evigheter.
Kristi verk som medlare för människorna omtalas i den vackra profetian hos Sakarja
om honom som kallas ”Telningen”. Profeten säger: ”Ja, han skall bygga upp Herrens tempel
och förvärva majestät och sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron;
och fridens rådslag skola vara mellan dem båda.” — Sak. 6: 12, 13.
”Han skall bygga upp Herrens tempel.” Genom sitt offer och sin medlartjänst är
Kristus både grunden och byggmästaren av Guds församling. Aposteln Paulus omtalar
honom som ”hörnstenen. . . i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så
växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till
en Guds boning i Anden”. (Ef. 2: 20-22.)
Han skall ”förvärva majestät”. Äran för den fallna mänsklighetens återlösning tillhör
Kristus. Under evigheterna kommer de återlöstas sång att lyda: ”Honom som älskar oss och
som har löst oss från våra synder med sitt blod. . . honom tillhör äran och väldet i
evigheternas evigheter.” — Upp. 1: 5, 6.
Han skall ”sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron”. Inte ”på
sin härlighets tron” eftersom härlighetens rike ännu inte har upprättats. Först när hans
medlartjänst har avslutats kommer Gud att ”giva honom hans fader Davids tron”, och ”på
hans rike skall ingen ände vara”. Som präst har Kristus nu satt sig med sin Fader på hans
tron. Han sitter tillsammans med den Evige, den självexisterande. Det var ”våra krankheter
han bar, våra smärtor, dem lade han på sig”. Han var ”en som har varit frestad i allting
likasom vi, dock utan synd”. Detta gjorde han för att kunna ”hjälpa dem som frestas”. ”Men
om någon syndar så hava vi en förespråkare hos Fadern.” (Luk. 1: 32, 33; Upp. 3: 21; Jes.
53: 4; Hebr. 4: 15; 2: 18; 1 Joh. 2: 1.) Som medlare visar han fram en genomstungen och
sargad kropp och ett fläckfritt liv. De sårade händerna, den genomstungna sidan och de
genomborrade fötterna talar för den fallna människan, vilkens frälsning har kostat ett så
oändligt pris.
Fridens rådslag
”Och fridens rådslag skola vara mellan dem båda.” Faderns kärlek är inte i mindre
grad än Sonens källan till frälsning för den förlorade mänskligheten. Innan Jesus lämnade
sina lärjungar sade han: ”Och jag säger eder icke, att jag skall bedja Fadern för eder, ty
Fadern själv älskar eder.” Det var han ”som i Kristus försonade världen med sig själv”. Och
i tjänsten i helgedomen i himmelen råder ”fridens rådslag. . . mellan dem båda”. (Joh. 16:
26, 27; 2 Kor. 5: 19.) ’”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att
var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” — Joh. 3: 16.
293