Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat och icke någon människa.” —
Hebr. 8: 1, 2 (KJV).
Här förklaras det nya förbundets helgedom. Helgedomen i det gamla förbundet restes
av människor och uppfördes av Moses. Den himmelska helgedomen hade däremot uppförts
av Herren och inte av någon människa. I den första utförde jordiska präster sin tjänst. I den
senare gör Kristus, vår store överstepräst, tjänst vid Guds högra sida. Den ena helgedomen
fanns på jorden, den andra finns i himmelen.
Det tabernakel som Moses byggde, blev dessutom format efter en bild. Herren sade till
honom: ”Tabernaklet och alla dess tillbehör skolen I göra alldeles efter de mönsterbilder
som jag visar dig.” Och åter ljöd befallningen: ”Och se till, att du gör detta efter de
mönsterbilder som hava blivit dig visade på berget.” — 2 Mos. 25: 9, 40. Paulus säger att
det första tabernaklet var ”en sinnebild, som avser den nuvarande tiden, och i enlighet
härmed frambäras gåvor och offer”. Han säger att dess heliga platser var ”avbilder av de
himmelska tingen”, att prästerna som frambar gåvor enligt lagen tjänade ”som en avbild och
en skugga av den himmelska” och att ”Kristus har inte gått in i en helgedom2 som är gjord
med händer och som endast är en sinnebild som av är det sannskyldiga, utan han har gått in i
själva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, till vår fördel”. — Hebr. 9: 9, 23;
8: 5; 9: 24 (KJV).
2. Termen ”det allraheligaste” (gr. hagia hagion) förekommer endast i Hebr. 9: 3. Här, som
i alla övriga texter i Hebréerbrevet som översatts med det allraheligaste i 1917 Års
Översättning, används termen ta hagia (the holy places ). Termen skall i stället översättas
med ”de heliga platserna”, eller enklare, ”helgedomen”. I Hebr. 9: 2 är det dock ”det
heliga”.
Helgedomen i himmelen, där Jesus gör tjänst för oss, är det stora originalet som Moses
kopierade, då han byggde helgedomen. Gud lät sin Ande vila över dem som byggde den
jordiska helgedomen. Den konstnärliga skicklighet som kom till uttryck då den uppfördes,
var en uppenbarelse av gudomlig vishet. Väggarna såg ut som om de var av massivt guld.
De reflekterade ljuset från de sju lamporna på den gyllene ljusstaken. Skådebrödsbordet och
rökelseoffersaltaret lyste som polerat guld. I de praktfulla tygvåder, som bildade det
invändiga taket, fanns figurer av änglar, invävda i blått, purpur och scharlakan. Detta gjorde
sitt till för att förhöja interiörens skönhet. Innanför det andra draperiet fanns det heliga
shekinah, den synliga uppenbarelsen av Guds härlighet. Ingen annan än översteprästen
kunde gå in dit utan att mista livet.
Otvetydiga bevis
291