Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Kapitel 24—Klargörande Symbolik
Bibeln berättar om en magnifik byggnad, en helgedom, som blev byggd efter Guds
anvisningar. På sin tid hade den stor betydelse, men för oss idag är den än mer betydelsefull.
Byggnaden, dess inredning och den tjänst som förrättades där hjälper oss att förstå Guds
stora frälsningsplan.De ord i Bibeln som framför alla andra hade varit både grunden och den
bärande pelaren i tron på ankomsten var: ”Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter
skall helgedomen bli renad.”1 — Dan. 8: 14 (KJV).
För alla dem som trodde att Herrens ankomst var nära förestående, var dessa ord
välbekanta. Tusentals människor hade låtit denna profetia ljuda som ett trons fältrop. Alla
förstod att deras djupaste förväntningar och härligaste förhoppningar vilade på de händelser
som där förutsades. Det hade fastslagits att dessa profetiska dagar skulle nå sitt slut hösten
1844. I likhet med den övriga kristenheten ansåg de som väntade Kristi ankomst vid denna
tidpunkt att jorden eller en del av den måste vara helgedomen. De menade att orden att
helgedomen skulle komma till sin rätt igen (eller att den skulle renas), var detsamma som att
jorden skulle renas genom eld på den yttersta dagen. De trodde att denna rening skulle äga
rum när Kristus kom. Detta ledde fram till slutsatsen att Frälsaren skulle komma på hösten
1844. 1 Ordet för rening i 3 Mos. 16 är taher, men Daniel har valt tsadaq, som har en något
vidare betydelse. Septuaginta (ca. 200 f. Kr.) har valt katarizo (rena) för båda orden i sin
översättning från hebreiska till grekiska.
Tiden hade gått och Herren hade inte kommit. De troende visste att Guds ord inte
kunde slå fel. De måste alltså ha feltolkat profetian. Men var låg felet. Det fanns många som
obetänksamt högg av svårigheternas knut. De förnekade att de 2.300 dygnen slutade år
1844. Det enda skäl de kunde ge för en sådan ståndpunkt var att Kristus inte kom vid den
tidpunkt, då de hade väntat honom. De framhöll, att om de profetiska dagarna hade utlöpt år
1844, så skulle Kristus ha kommit för att rena helgedomen genom att rena jorden med eld
vid den tidpunkten. Nu hade han inte kommit. Alltså kunde dagarna heller inte vara slut.
Att godta en sådan slutsats var detsamma som att förkasta den tidigare beräkningen av
de profetiska tidsperioderna. Det hade konstaterats att de 2.300 dagarna började, då den
befallning trädde i kraft som Artaxerxes utfärdade om att Jerusalem skulle återuppbyggas.
Detta skedde på hösten 457 f. Kr. Med detta som utgångspunkt rådde fullkomlig
överensstämmelse mellan alla de händelser som ängeln framställer i förklaringen över denna
tidsberäkning i Dan. 9: 25-27. Sextionio veckor eller de första 483 av dessa 2.300 år skulle
föra fram till Messias, den smorde. Kristi dop och hans invigning av den helige Ande år 27
e. Kr. uppfyllde exakt denna del av profetian. I mitten av den 70:e veckan skulle Messias
förgöras. Tre och ett halvt år efter sitt dop blev Kristus korsfäst på våren 31 e Kr. De 70
veckorna eller 490 åren var särskilt bestämda för judafolket. Då denna tidsperiod utlöpte,
288