Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Om någon drar sig undan.
Gud lämnade inte sitt folk. Hans Ande vilade alltjämt över dem som inte överilat hade
förkastat det ljus som de hade fått, eller fördömt den milleritiska rörelsen. Aposteln Paulus
som såg ned genom kommande tider, uppmuntrade och varnade dem som skulle bli prövade
och som väntade under denna kris: ”Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med
sig stor lön. I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få, vad
utlovat är. Ty ’ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke
dröja, och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min
själ icke behag i honom.’ Dock vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till
fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.” — Hebr. 10: 35-39.
Att denna förmaning riktas till församlingen under den sista tiden ser vi klart av de ord
som visar att Herrens ankomst är nära: ”Ty, ’ännu en helt liten tid, så kommer den som skall
komma, och han skall icke dröja’.” Här har vi en tydlig anvisning om att Herren tycks dröja.
Denna undervisning passar framförallt in på deras situation som väntade Kristus vid denna
tid. De människor han talar till här stod i fara att lida skeppsbrott i tron. De hade gjort Guds
vilja, då de följde hans ord och hans Andes ledning. Men de kunde inte förstå hans avsikt
med deras tidigare upplevelse. Inte heller kunde de se vägen framför sig. De blev frestade
att tvivla på att Gud verkligen hade lett dem. Vid denna tidpunkt var framförallt dessa ord
på sin plats: ”Den rättfärdige skall leva av tro.” Midnattsropets klara ljus hade lyst på deras
väg. De hade sett hur inseglet hade tagits bort i profetiorna och hur de tecken som vittnade
om att Kristi ankomst var nära, snabbt hade uppfyllts. De hade i visst avseende sett det
förverkligat. Men då de nu var nedtryckta av grusade förhoppningar, kunde de bara stå fasta
i tron på Gud och hans ord. Världen hade hånat dem och sagt: ”Ni har blivit bedragna.
Avsäg er er tro. Säg att detta budskap var från Satan.” Men Guds ord förklarade: ”Om någon
drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom.” Att kasta bort sin frimodighet och
att förneka den helige Andes kraft, som hade åtföljt budskapet, skulle vara att dra sig undan
till sin egen undergång. De blev uppmuntrade av Paulus’ ord: ”Så kasten nu icke bort eder
frimodighet.” ”I behöven nämligen ståndaktighet”, ”ty ännu en helt liten tid, så kommer den
som skall komma och han skall icke dröja.” Den enda väg de utan risk kunde gå, var att
behålla det ljus som de redan hade fått från Gud och att hålla fast vid löftet, fortsätta att
studera Bibeln och tålmodigt vänta till dess att de fick mera ljus.
287