Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Det är sant att de hade tagit fel när det gällde den händelse som skulle inträffa. Men
inte ens detta kunde rubba deras tro på Guds ord. Då Jona gick genom gatorna i Nineve och
förkunnade att staden skulle ödeläggas om fyrtio dagar godtog Herren den ånger och
ödmjukhet som folket i Nineve visade. Han förlängde deras prövningstid. Ändå förkunnade
Jona ett budskap från Gud. Nineve blev prövat i överensstämmelse med hans vilja.
De som väntade på Herren, trodde att Gud på liknande sätt hade lett dem till att
förkunna budskapet om domen. De sade: ”Budskapet hade prövat deras hjärtan som hörde
det. Antingen hade det väckt kärlek till Herrens uppenbarelse eller också hade det väckt hat
till hans ankomst. Hatet har inte alltid varit lika uppenbart. Men Gud känner varje hjärta. En
skiljelinje har dragits så att de som vill rannsaka sina egna sinnen, kan veta på vilken sida de
skulle ha stått om Herren hade kommit vid denna tidpunkt. De kan veta om de skulle ha
sagt: ’Se, där är vår Gud, som vi förbidade, och som skulle frälsa oss’, eller om de skulle ha
ropat till bergen och klipporna att de skulle falla över dem och dölja dem för hans ansikte
som sitter på tronen och för Lammets vrede. Så tror vi att Gud har prövat sitt folk. Han har
prövat deras tro. Han hade sett om de i prövningens stund skulle ge efter i den situation som
det behagade honom att försätta dem i. Han visste också om de skulle släppa sitt grepp om
denna värld och lita på Guds ord av hela sitt hjärta.” — The Advent Herald and Signs of the
Times Reporter, band 8, nr. 14. (13 nov. 1844.)
De känslor som ledde dem som trodde att Gud hade lett dem i deras upplevelse,
kommer till uttryck i William Millers ord: ”Om jag skulle få leva om mitt liv och få samma
bevis som förra gången, så skulle jag handla exakt så som jag gjort för att kunna vara ärlig
mot Gud och mot mina medmänniskor.” ”Jag hoppas att ingen ogudaktigs blod skall
utkrävas av min hand. (Hes. 33: 8, 9.) Jag känner att jag, så långt som det stod i min makt,
har gjort mig fri från all skuld med hänsyn till deras undergång.” ”Fastän jag två gånger
blivit besviken”, skrev denne gudsman, ”är jag ändå inte nedtryckt eller modlös.” ”Mitt
hopp om att Kristus skall komma är starkare än någonsin tidigare. Jag har bara gjort vad jag
efter flera års allvarligt övervägande kände, att det var min plikt att göra. Om jag har tagit
fel, så har jag tagit fel på kärlekens sida — kärlek till mina medmänniskor och
överbevisningen om mina plikter mot Gud.” ”En sak vet jag: Jag har inte förkunnat något
annat än det jag själv har trott. Och Gud har varit med mig. Hans kraft har visat sig i verket.
Mycket gott har uträttats.” ”Så långt det är möjligt för människor att se, har många tusen
letts till att studera Bibeln, därför att vi har förkunnat en bestämd tid. Genom tron och
bestänkandet med Kristi blod har de blivit försonade med Gud.” — Bliss, sid. 256, 255, 277,
280, 281. ”Jag har aldrig sökt de stoltas gunst, aldrig vacklat när världen visat sig vred. Inte
heller skall jag nu köpa världens gunst eller göra mer än min plikt för att väcka världens hat.
Aldrig skall jag be dem skona mitt liv. Inte heller skall jag, hoppas jag, dra mig undan från
att mista livet om Gud i sin försyn styr det så.” — J. White: Life of William Miller, sid. 315.
286