Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
förväntningar sökte de överglänsa varandra i ärebetygelser för sin konung. Många bredde ut
sina kläder som en matta över hans väg och strödde palmblad framför honom. I sin
hänförelse ropade de glädjestrålande: ”Hosianna Davids son.” Då fariséerna blev irriterade
och vredgades över dessa glädjeutbrott och krävde att Jesus skulle tillrättavisa lärjungarna,
svarade han dem: ”Om dessa tiga, skola stenarna ropa.” — Luk. 19: 40. Profetiorna måste
uppfyllas. Lärjungarna fullföljde Guds avsikter. Ändå var de tvungna att gå igenom en så
bitter missräkning. Bara några få dagar senare fick de bevittna Frälsarens smärtfyllda död
och begravning. Deras förväntningar hade inte uppfyllts på en enda punkt och deras hopp
dog med Jesus. Inre förrän deras Herre segerrikt stod upp från de döda kunde de förstå att
allt detta hade förutsagts av profeterna och att ”Messias måste lida och uppstå från de döda”.
(Apg. 17: 3.)
Fem hundra år tidligare hade Herren vittnat genom profeten Sakarja. ”Fröjda dig
storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig;
rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.”
— Sak. 9: 9. Om lärjungarna hade vetat att Jesus var på väg mot dom och död, kunde de inte
ha uppfyllt denna profetia. På samma sätt uppfyllde Miller och hans medarbetare profetiorna
och förkunnade ett budskap som, enligt Bibeln, skulle förkunnas för världen. Men de skulle
inte ha kunnat förkunna detta, om de helt hade förstått de profetior, som förutsade deras
missräkning och som talade om ett annat budskap som också skulle förkunnas för alla
folkslag, innan Herren kommer. Den första och den andra ängelns budskap förkunnades i
rätt tid och utförde det som Gud hade bestämt sig för att uträtta genom dem.
Orubblig tillförsikt
Världen iakttog dem. Den väntade sig att om tidpunkten passerade och Kristus inte
kom, så skulle hela läran om ankomsten dö ut. Men även om många i den stora prövningen
uppgav sin tro, stod andra fasta. Den milleritiska rörelsens frukter, den ödmjuka andan och
självprövningen, kravet att förneka världen och att leva ett kristet liv som följde på detta
verk, vittnade om att det var av Gud. De vågade inte förneka att den helige Ande hade varit
verksam i förkunnelsen av budskapet om Kristi återkomst. De kunde inte upptäcka något fel
i beräkningen av de profetiska tidsperioderna. De skickligaste motståndarna hade inte
kunnat omkullkasta deras profetiska tolkningar. Utan bevis från Bibeln kunde de inte gå
med på att förkasta den övertygelse de hade vunnit genom allvarligt bibelstudium och under
mycken bön. Deras sinnen hade varit upplysta av Guds Ande och deras hjärtan hade brunnit
av hans heliga kraft. Deras ståndpunkt hade hållit stånd mot den skarpaste kritik och det
bittraste motstånd från populära förkunnare och från världens visa. De stod orubbligt fasta
mot lärdom och vältalighetens förenade krafter, såväl som mot hån och förlöjligande från
både höga och låga.
285