Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
genom Zakarja blev nådens och bönens ande utgjuten över hans barn. De såg upp till honom
som de hade stungit. Stor sorg rådde i landet. . . och de som väntade på Herren, ödmjukade
sig inför honom.” — Bliss, i Advent Shield and Review, band 1, sid. 271. (Jan. 1845.)
Bland alla de stora religiösa väckelser som förekommit sedan apostlarnas tid, har
ingen varit mer fri från mänskliga ofullkomligheter och Satans snaror än väckelsen på
hösten 1844. Även nu, efter att många år har gått, känner alla som tog del i den och som har
stått fasta på sanningens grund en helig påverkan av detta verk. De vittnar att det var av
Gud.
Då ropet ljöd: ”Se, brudgummen kommer! Gån ut och möten honom!”, vaknade de
väntande och ”stodo upp och redde till sina lampor”. De studerade Bibeln med ett intensivt
intresse som de aldrig tidigare hade känt. Änglar sändes från himmelen för att väcka dem
som blivit modlösa och göra dem beredda att ta emot budskapet. Detta verk byggde inte på
mänsklig visdom och kunskap utan på Guds kraft. Det var inte de mest begåvade utan de
mest ödmjuka och gudhängivna, som var de första att lyssna till och lyda kallelsen.
Bönderna lämnade sina skördar stående kvar ute på fälten. Hantverkarna lade ned sina
redskap och gick med glädjetårar ut för att förkunna budskapet. De som tidigare hade lett
rörelsen var bland de sista att ansluta sig. Kyrkorna stängde i allmänhet sina dörrar för
budskapet. Och en stor skara av dem som tog emot det, lämnade sina församlingar. Genom
Guds försyn förenade sig detta budskap med den andra ängelns budskap och gav det kraft.
Budskapet ”Se, brudgummen kommer!” var inte i första hand byggt på argument, även
om bevisen i Bibeln var klara och avgörande. En tvingande kraft som grep sinnena åtföljde
det. Det förekom inga tvivel, inga frågor. Då Jesus gjorde sitt intåg i Jerusalem hade
människor kommit från alla delar av landet för att hålla högtid. De samlade sig vid
Oliveberget. Där slöt de sig till dem som åtföljde Jesus. De greps av ögonblickets inspiration
och hjälpte till att förstärka ropet: ”Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn.” —
Matt. 21: 9. Något liknande upplevde de icke-kristna människor som kom till den
milleritiska rörelsens möten, några av nyfikenhet, andra endast för att håna dem. De kände
den överbevisande kraft som åtföljde budskapet: ”Se, brudgummen kommer!”
Vid denna tidpunkt var det tron som medförde svar på bön — en tro som bevarade den
”frimodighet som ju har med sig stor lön”. Som regn på den törstande jorden föll nådens
Ande över de uppriktiga. De som väntade sig att snart stå ansikte mot ansikte med sin
Återlösare, kände en högtidlig, obeskrivlig glädje. Den helige Andes uppmjukande,
mildrande kraft påverkade människors sinnen. Hans välsignelser kom i rikt mått de
uppriktiga och troende till del.
De som hade tagit emot budskapet gick högtidliga och med djupt allvar mot den tid då
de hoppades få möta sin Herre. Varje morgon kände de att deras första plikt var att få
283