Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
ett moraliskt förfall. De hade ju förkastat budskapet om Kristi andra ankomst. Men avfallet
var inte fullständigt. Eftersom de har fortsatt att förkasta de särskilda sanningar som tillhör
vår tid, har de sjunkit djupare och djupare. Men vi kan ännu inte säga att Babylon har fallit,
därför att det har gett ”alla folk” att dricka av ”hennes otukts vredesvin”. Det har ännu inte
fått alla folk att göra så. Världslighet och likgiltighet för de sanningar som skall pröva
människorna i vår tid finns i de protestantiska samfunden. Detta ökar i alla länder inom
kristenheten. Dessa församlingar står under den andra ängelns fruktansvärda dom. Men
avfallet har ännu inte kulminerat.
Bibeln säger, att innan Herrens dag kommer, skall Satan verka ”med lögnens alla
kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster”. De
som ”icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta’”, skall lämnas att
bli offer för ”villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen”. (2 Tess. 2: 9-11.) Babylons
fall blir inte fullständigt, förrän detta tillstånd har uppnåtts och församlingarnas anknytning
till världen har blivit fullständig överallt inom kristenheten. Denna förändring försiggår
gradvis. Den fullständiga uppfyllelsen av Upp. 14: 8 hör ännu framtiden till.
Trots det andliga mörker, och det främlingskap för Gud som gör sig gällande inom de
församlingar som Babylon består av, finns alltjämt det stora flertalet av Kristi sanna
efterföljare inom deras gemenskap. Det finns många av dessa som ännu aldrig har förstått de
särskilda sanningarna för vår tid. Det är inte få som är otillfredsställda med sitt nuvarande
läge och som längtar efter klarare ljus. De söker förgäves efter Kristi avbild i de kyrkor till
vilka de är anknutna. Dessa församlingar avlägsnar sig efter hand mer och mer från
sanningen. De knyter sig allt fastare till världen. Därmed kommer skillnaden mellan de två
klasserna att vidgas. Slutligen kommer detta att resultera i total åtskillnad. Den tid skall
komma då de som älskar Gud över allt annat inte längre kan stanna kvar i gemenskapen med
dem som ”älskar vällust mer än Gud” och som ”hava ett sken av gudsfruktan men icke skola
vilja veta av dess kraft.”
Uppenbarelsebokens artonde kapitel visar framåt till den tid, då de kristna samfunden, på
grund av att de har förkastat det trefaldiga budskapet i Upp. 14: 6-12, har nått det tillstånd
som har förutsagts av den andra ängeln. Och det Guds folk som fortfarande finns i Babylon
kommer att kallas att skilja sig från dess gemenskap. Detta budskap är det sista som
någonsin kommer att ges till världen. Det kommer att fullfölja sitt verk. De som ”icke hava
satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten” skall överlämnas åt kraftig
villfarelse och åt att tro lögnen. — 2 Tess. 2: 12. Då kommer sanningens ljus att lysa in i alla
deras sinnen som är öppna för att ta emot det. Alla Herrens barn som då finns kvar i
Babylon, kommer att lyssna till kallelsen: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk” — Upp. 18:
4.
273