Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
trosbekännelse och förkastade varje sanning som inte fäderna antagit, följde de inte
föregångarnas exempel, då det gällde ödmjukhet, självförnekelse och avståndstagande från
världen. Därför ”försvann den ursprungliga enkelheten”. En världslig ström som flöt in i
församlingen ”förde hedningarnas seder, vanor och avgudar med sig”.
I vilken enorm omfattning har inte denna vänskap med världen, som är ”fiendskap mot
Gud”, praktiserats bland kristna i våra dagar! Hur långt har inte de stora samfunden inom
kristenheten avlägsnat sig från Bibelns regel om ödmjuk självförnekelse, enkelhet och
gudsfruktan! När John Wesley talar om att använda pengarna rätt, säger han: ”Använd inte
något av en så dyrbar gåva bara för att tillfredsställa ögonens lystnad, till överflödiga och
dyrbara kläder och till onödiga smycken. Använd inte något av dem till överdrivna
prydnader för era hem, till onödiga och dyrbara möbler, till dyrbara tavlor, målningar och
förgyllda ting. . . Använd inte pengar för att tillfredsställa livets fåfänga och för att vinna
beröm och beundran bland människor. Så länge det går dig väl, kommer människorna att
tala väl om dig. Så länge du är ’klädd i dyrbara kläder, fint linne’, och lever ’överdådigt och
i glädje varje dag’, kommer många utan tvivel att berömma dig för din utmärkta smak, din
givmildhet och gästfrihet. Men köp inte deras gunst så dyrt. Var hellre tillfreds med den ära
som kommer från Gud.” — Wesley, Works, predikan 50, ”The Use of Money”. I många
församlingar i vår tid förkastas en sådan lära.
I världen betraktas det nu som fint att kallas kristen. Det händer att
regeringsöverhuvuden, politiker, advokater, läkare och köpmän ansluter sig till församlingen
för att tillförsäkra sig förtroende och aktning från samfundets sida för att befrämja sina egna
intressen. Därigenom söker de dölja sina orättfärdiga handlingar under religionens
täckmantel. De olika religiösa samfunden känner sig styrkta genom den rikedom och det
inflytande dessa världsligt sinnade församlingsmedlemmar har. Därför gör de ännu större
ansträngningar för att vinna ära och gunst från världens sida. De bygger praktfulla kyrkor,
fint utstyrda och vid de finaste gatorna. Medlemmarna klär sig dyrbart och efter sista modet.
Om predikanten kan samla många åhörare och underhålla dem, får han större lön.
Hans predikningar får inte fördöma de synder som grasserar. De måste vara vänliga
och behagliga för dessa förnäma människor. Så kan rika syndare skrivas in i kyrkoböckerna.
Populära synder kan döljas under fromhetens kappa.
Anpassning och eftergifter
En framstående tidning, som talar om de bekännande kristnas inställning till världen i
vår tid, säger: ”Samfunden har utan att veta det gett efter för tidsandan och har anpassat sin
gudsfruktan till att motsvara tidens krav.” ”Församlingarna använder i sanning allt som kan
användas, som ett medel för att göra religionen tilldragande.” En insändare i New
York Independent skrev om en viss kristen församling: ”Skillnaden mellan de gudfruktiga
270