Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
De som hade tagit emot budskapet väntade med en längtan som inte kan uttryckas i
ord, på att Frälsaren skulle komma. Tiden var nära då de väntade att få möta honom. De
gjorde sig beredda för denna stund med lugnt allvar. De hade frid i en innerlig gemenskap
med Gud. Denna frid var för dem en garanti på den vila, som de skulle få åtnjuta i den eviga
härligheten. Ingen som kände detta hopp och denna tillit, kunde glömma de dyrbara rimmar
då de väntade Kristus. Några veckor före den bestämda tiden lades alla
materiella sysselsättningar till största delen åt sidan. De troende granskade omsorgsfullt
varje tanke och känsla i sina sinnen, som om de låg på sitt yttersta och om några få timmar
skulle sluta sina ögon för alla jordiska scener. Några ”himmelsfärdsdräkter” förekom inte.
(Se ”Tillägg”.) Alla kände att de behövde en inre överbevisning om, att de var beredda att
möta Frälsaren. Deras vita kläder var själens renhet, en karaktär, renad från synd genom
Kristi försonande blod. Hur väl vore det inte om samma villighet att rannsaka sinnet, samma
allvarliga och fasta tro alltjämt fanns bland dem som bekänner sig vara Guds folk. Om de
hade fortsatt att ödmjuka sig för Herren och att tränga fram till nådens tron med sina böner,
skulle de ha fått en långt rikare andlig erfarenhet än de nu fick. Det är alltför litet bön, alltför
liten djup överbevisning om synd. Brist på levande tro gör att många saknar den nåd, som
vår Återlösare så rikligt har berett för oss.
Gud ville pröva sitt folk. Hans hand dolde ett fel i beräkningarna av de profetiska
tidsperioderna. De som väntade Kristus upptäckte inte felet. Inte heller blev det upptäckt av
de lärdaste av deras motståndare. De sade: ”Deras beräkning av de profetiska tidsperioderna
är riktig. Det är en eller annan stor händelse som skall inträffa, men det är inte den som
Miller förutsäger. Det är världens omvändelse och inte Kristi andra ankomst.” (Se
”Tillägg”.)
Den fastställda tiden kom och gick. Kristus kom emellertid inte för att frälsa sitt folk.
De som med uppriktig tro och kärlek hade väntat på Frälsaren blev bittert besvikna. Men
Herrens plan genomfördes. Han hade prövat dem som bekände sig vänta på hans ankomst.
Många av dem hade drivits enbart av fruktan. Deras trosbekännelse hade inte påverkat deras
livsföring. Då händelsen som de väntade inte inträffade, förklarade de att de inte blev
missräknade. De hade aldrig trott att Kristus skulle komma. De var bland de första som
gjorde narr av de sanna troendes sorg.
Men Jesus och hela den himmelska härskaran såg med kärlek och medkänsla på dem
som hade blivit prövade och hade visat trohet, men som hade blivit missräknade. Om den
slöja som skiljer den synliga världen från den osynliga hade dragits åt sidan, skulle de ha
sett änglar komma till dessa uppriktiga människor och skydda dem mot Satans angrepp.
262