Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
men han mötte en så sträng tystnad att han aldrig mer vågade upprepa denna fråga. Men
detta ökade bara hans önskan om att få mer upplysning om den kristna religionen.
Den kunskap han sökte, undanhöll man honom omsorgsfullt i hans judiska hem. Då
han var elva år gammal lämnade han hemmet för att dra ut i världen och få utbildning, välja
sin religion och sin livsuppgift. En tid fick han bo hos släktingar. Han blev emellertid snart
bortjagad som en avfälling. Ensam och utan pengar fick han nu söka klara sig bland
främlingar. Han gick från plats till plats, studerade ivrigt och uppehöll livet genom att
undervisa i hebreiska. En katolsk lärare förde honom in i den katolska tron. Wolff bestämde
sig för att bli missionär bland sina egna landsmän. Med detta i tankarna reste han några år
senare till universitetet i Rom för att fortsätta sina studier. Här blev han beskylld för kätteri,
eftersom han vant sig vid att tänka fritt och att tala öppet. Offentligt angrep han kyrkans
missbruk och övergrepp och visade hur nödvändigt det var med en reform. I början
behandlades han med särskild gunst av de romerska prelaterna. Men efter en tid sändes han
bort från Rom. Han gick från plats till plats under kyrkans uppsyn, ända till dess att det blev
klart att han inte böjde sig under det romerska oket. Han förklarades vara obotfärdig och
fick lov att gå vart han ville. Han reste då till England. Eftersom han bekände sig till den
protestantiska tron, förenade han sig med den engelska statskyrkan. Efter två års studier
begav han sig 1821 ut i sin mission.
Wolff tog emot den stora sanningen om Kristi första ankomst som ”en smärtornas man
och förtrogen med krankhet”. Han såg emellertid också att profetiorna lika klart framställde
hans andra ankomst i makt och härlighet. Därför försökte han inte bara rikta sina landsmäns
uppmärksamhet på Jesus av Nasaret som den Messias som hade lovats och på hans första
ankomst i anspråkslöshet som ett offer för deras synder. Han undervisade också om hans
andra ankomst som konung och återlösare.
”Jesus av Nasaret, den sanne Messias”, sade han, ”vars händer och fötter
genomborrades och som fördes bort likt ett lamm för att slaktas, han som var smärtornas
man och förtrogen med krankhet, han som, efter det att spiran hade vikit ifrån Juda och
härskarstaven ifrån hans fötter, kom för första gången, skall komma igen. Han skall komma
för andra gången på himmelens skyar med överängelns röst och en Guds basun.” (Josef
Wolff, Researches and Missionary Labors, sid. 62 . ”Hans fötter skall stå på Oljeberget och
det herravälde över skapelsen som en gång gavs till Adam och som denne förlorade skall
ges åt Jesus. 1 Mos. 1: 26; 3: 17. Han skall bli konung över hela jorden. Skapelsens suckan
och klagan skall ta slut. Sång och tacksägelse skall ljuda. När Jesus kommer i sin Faders
härlighet med alla de heliga änglarna, skall de troende döda först stå upp. (1 Tess. 4: 16, 1
Kor. 15: 32.) Det är detta vi kristna kallar den första uppståndelsen. Då skall djurens natur
förändras (Jes. 11: 6-9) och de skall bli underkastade Jesus (Ps. 8). Frid skall råda överallt.”
252