Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Vid den förutsagda tidpunkten
Kristus hade kommit vid den bestämda tidpunkten och på det sätt som hade förutsagts
i profetian. Bibelns förutsägelser hade uppfyllts i alla avseenden i hans verk. Han hade
förkunnat frälsningens glada budskap. ”Han talade med makt och myndighet.” Hans
lyssnare kände i sina hjärtan att budskapet kom från himmelen. Guds ord och Guds Ande
vittnade om Sonens gudomliga uppdrag.
Lärjungarna höll med orubbad kärlek fast vid sin älskade Mästare. Men deras sinnen
var inhöljda i ovisshet och tvivel. I sin ångest erinrade de sig inte Kristi ord som förutsagt
hans lidande och död. Skulle de ha blivit utsatta för en sådan sorg och besvikelse om Jesus
av Nasaret hade varit den sanne Messias? Den frågan plågade dem medan Frälsaren låg i
graven, de hopplösa timmarna under sabbaten mellan hans död och hans uppståndelse.
Men även om sorgens natt medförde mörker för dessa Jesu efterföljare, var de ändå
inte övergivna. Profeten säger: ”Om jag än sitter i mörkret, är dock Herren mitt ljus. . . till
dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.” ”Så skulle
själva mörkret icke vara mörkt för dig, nattens timmar skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret
skulle vara såsom ljuset.” Gud hade sagt: ”För de redliga går han upp såsom ett ljus i
mörkret.” ”De blinda skall jag leda på en väg som de icke känna, på stigar som de icke
känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt
till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.” — Mika 7: 8, 9;
Ps. 139: 12; 112: 4; Jes. 42: 16.
Inte på det sätt de väntade
Det budskap som lärjungarna hade förkunnat i Herrens namn var i alla avseenden
riktigt. De händelser som det förutsade, blev uppfyllda redan på deras tid. ”Tiden är
fullbordad och Guds rike är nära”, hade varit deras budskap. Vid slutet av ”tiden”, de 69
veckorna i Daniels nionde kapitel, som skulle nå fram till Messias, den smorde, hade Kristus
blivit smord av Anden, efter det att han hade blivit döpt av Johannes. Och det Guds rike som
de hade sagt var nära, upprättades vid Kristi död. Det blev emellertid inte, som de hade sagt
och trott, ett jordiskt rike. Det blev heller inte det som skall upprättas när ”rike och välde
och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk”, det
eviga rike som ”alla välden skola tjäna och lyda”. (Dan. 7: 27.) Uttrycket ”Guds rike”,
används i Bibeln både för att beteckna nådens och härlighetens rike. Nådens rike omtalas av
Paulus i brevet till hebréerna. Efter det att aposteln har hänvisat till Kristus, den barmhärtige
översteprästen som ”kan hava medlidande med våra svagheter”, säger han: ”Låtom oss
därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna
nåd till hjälp i rätt tid.” — Hebr. 4: 15, 16. Nådens tron symboliserar nådens rike. Där det
finns en tron, måste det ju också finnas ett rike. I många av sina liknelser använder Kristus
244