Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Uppenbarelseboken förklarar Johannes, att han i en syn såg de händelser som skulle
förkunna att Guds dag var nära: ”Himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett
fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind.” — Upp. 6: 13. Denna
profetia uppfylldes mycket tydligt och iögonenfallande, då det stora ”stjärnfallet” ägde rum
den 13 november 1833. Det var det mest omfattande och säregna stjärnfall som finns
omtalat i historien. ”Hela himlen över hela Förenta Staterna var under timmar ett enda
flammande tumult. Inte något himmelskt fenomen, som har visat sig i detta land sedan det
först blev bebyggt, har betraktats med så stor förundran av en klass i samhället och med så
stor fruktan och oro av en annan.” ”Den målande prakt som detta upphöjda skådespel
visade, finns det ännu många som kommer ihåg. . . Regndroppar har aldrig fallit mycket
tätare än stjärnskotten föll mot jorden. I öster och väster, norr och söder var det likadant. Det
var som om hela himlen hade varit i rörelse. . . Professor Sillimans Journal beskriver det
som ett skådespel som kunde iakttas över hela Nordamerika. . . Från kl. två till dess att det
var dagsljus upplystes hela den fullständigt klara och molnfria himlen av ett oavbrutet
strålande fyrverkeri.” — R. M. Devens, American Progress; or, The Great Events of the
Greatest Century, kap. 28, par. 1-5.
Tidskrifter bekräftar
Det finns inga ord som kan beskriva den prakt som detta storartade skådespel bjöd på.
Den som inte har sett det, kan inte göra sig någon som helst föreställning om dess lysande
prakt. Det såg ut som hela stjärnhimlen hade samlat sig på en enda plats i närheten av
himlens medelpunkt och som om stjärnorna på en gång sköt fram med blixtens hastighet
mot alla delar av horisonten. Och ändå uttömdes inte källan. Stjärnor i tusental följde snabbt
efter varandra som om de hade skapats just för detta tillfälle.” — F. Reed, i Christian
Advocate and Journal, den 13 december 1833. ”Det är inte möjligt att tänka sig en mer
fullständig bild av ett fikonträd som kastar sina omogna frukter när det skakas av en stark
vind.” — ”The Old Countryman” i Portland Evening Advertiser, den 26 november 1833.
I Journal of Commerce, New York, fanns det den 14 november 1833 en lång artikel
om detta säregna fenomen. Den innehöll bl.a. detta konstaterande: ”Jag tror inte att någon
filosof eller lärd man har berättat om eller skrivit ned en händelse som kan jämföras med
den som ägde rum på morgonen i går. Men en profet förutsade exakt detta för 1.800 år
sedan om vi vill tolka att ’stjärnorna föll’. . . i den enda betydelse som är möjlig att det
bokstavligen skulle kunna ske.” Så såg människorna det sista av de tecken till Kristi
återkomst som Jesus omtalade för sina lärjungar: ”När I sen allt detta, då kunnen I veta att
han är nära och står för dörren.” — Matt. 24:33. Efter detta tecken såg Johannes den stora
händelse som därefter skulle äga rum, nämligen att himmelen vek undan såsom en bokrulle
som sammanrullas, medan jorden skalv, berg och öar flyttades från sina platser och de
ogudaktiga med stor förskräckelse sökte fly bort ifrån Guds Sons närhet. (Upp. 6: 12-17.)
236