Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
uppleva, skulle ta emot den nya läran utan att studera Bibeln för att finna om det var sant.
Han dröjde därför med att framhålla den. Han ville inte genom någon tänkbar feluppfattning
bli ett redskap som ledde andra vilse. Återigen gick han igenom alla de bevis som stödde
hans teori. Han övervägde noga allt han kunde tänka sig av motargument. Men alla
invändningar försvann inför Guds ords ljus som daggen försvinner för solljuset. Fem års
intensiva bibelstudier överbevisade honom om att hans ståndpunkt var den riktiga.
Nu trängde sig tanken in på honom med ny kraft, att det var hans plikt att berätta för
andra det som han trodde att Bibeln så tydligt gav uttryck för. Han säger: ”När jag var
upptagen i mitt arbete ljöd det alltid i mina öron: Gå och berätta för världen om den fara den
svävar i. Denna text stod alltid framför mig: ’Om jag säger till den ogudaktige: ’Du
ogudaktige, du måste dö’, och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans
väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva
av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om
ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg, då skall visserligen han dö genom sin
missgärning, men du själv har räddat din själ.’ — Hes. 33: 8, 9. Jag kände att om de ickekristna
blev varnade på rätt sätt skulle många av dem omvända sig och om de inte blev
varnade så skulle Herren utkräva deras blod av min hand.” — Bliss, sid. 92.
Han började nu att privat framlägga sina synpunkter, när han fick tillfälle till det. Han
bad Gud om att någon predikant skulle ta emot dessa sanningar och viga sitt liv åt att
förkunna dem. Men han kunde inte komma ifrån övertygelsen om att det var hans personliga
plikt att förkunna varningen. Dessa ord fanns alltid i hans tankar: ”Gå och förkunna det för
världen, annars kommer jag att utkräva deras blod av din hand.” Han väntade i nästan nio år.
Hela denna tid vilade bördan tungt på hans sinne, till dess att han år 1831 för första gången
offentligt lade fram skälen för sin tro.
Liksom Elia kallades att lämna oxarna ute på fälten för att ta emot den invigda kappa
som tillhörde det profetiska ämbetet, så blev William Miller kallad att lämna sin plog och
avslöja Guds rikes hemligheter för folket. Med bävan började han detta arbete och förde
sina åhörare steg för steg genom det profetiska tidsavsnittet fram till Kristi andra ankomst.
Med varje nytt försök vann han styrka och mod, framförallt då han såg det vidsträckta
intresse som hans ord väckte.
Det var först efter det att hans trosbröder hade övertalat honom som Miller samtyckte
till att framhålla sina synpunkter offentligt. Han kände Guds kallelse i trosförvanternas ord.
Han var nu 50 år och han saknade vana att tala offentligt. Känslan av att han inte var
lämplig för uppgiften gjorde honom nedtryckt. Men ända från början blev hans arbete
välsignat på ett säreget sätt till mångas frälsning. Efter hans första predikan följde en
religiös väckelse. Hela tretton familjer med undantag av två personer blev omvända. Han
234