Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
1810 Dagar/ År -Jesu Kristi verk som vår överstepräster i den himmelska helgedomen. 14 Då
vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt
oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande
med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. 16 Låt oss
därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt
tid. (Hebreerbrevet 4:14-16).
”Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka.” Den ”vecka” som
omtalas här, är den sista av de sjuttio veckorna. Det är de sju sista åren av den tid som
särskilt hade avskilts för judarna. Under dessa år från år 27 till år 34 e. Kr. förkunnade Jesus
evangelium särskilt för judarna, först personligen och sedan genom sina lärjungar. Då
apostlarna gick ut med det glada budskapet om riket sade Frälsaren till dem: ”Ställen icke
eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad, utan gån hellre till de
förlorade av Israels hus.” — Matt. 10:5, 6.
I mitten av denna vecka skulle slaktoffer och spisoffer upphöra. År 31, tre och ett halvt
år efter sitt dop, blev vår Herre korsfäst. Det stora offret på Golgata gjorde slut på
offersystemet som i 4.000 år hade pekat fram till Guds Lamm. Förebilden hade mött sin
verklighet. Det ceremoniella systemets offer och påbud upphörde.
De 70 veckorna eller 490 åren som särskilt hade bestämts för judarna slutade som vi
har sett år 34. Vid denna tidpunkt bekräftade nationen att den förkastade evangelium genom
det beslut i det judiska rådet som medförde att Stefanus måste lida martyrdöden. Judarna
började förfölja de kristna. Då begränsades inte längre frälsningens budskap enbart till Guds
utvalda folk utan gick ut till hela världen. De kristna som genom förföljelsen tvingades att
fly från Jerusalem ”gingo omkring och förkunnade evangelii ord”. ”Filippus kom så ned till
huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.” Petrus som stod under
gudomlig ledning förkunnade evangelium för hövitsmannen i Cesarea, den gudfruktige
Kornelius. Och den nitiske Paulus som vunnits för Kristi tro fick befallningen: ”Gå, jag vill
sända dig åstad långt bort till hedningarna.” — Apg. 8: 4, 5; 22: 21.
Tidsförutsägelsens lösning
Så långt har de enskilda detaljerna i profetian exakt uppfyllts. Det råder inget tvivel
om att de 70 veckorna började år 457 f. Kr. och slutade år 34 e. Kr. Från den tidpunkten är
det inte svårt att finna slutet på de 2.300 dagarna. När de 70 veckorna, 490 dagar, avskiljs
från de 2.300 dagarna återstår 1.810 dagar. Vid slutet av de 490 dagarna fanns det alltjämt
1.810 dagar kvar. Från år 34 e. Kr. sträcker sig de 1.810 åren fram till år 1844. De 2.300
dagarna i Daniel 8:14 slutade alltså år 1844. Vid slutet av denna stora profetiska tidsperiod
skulle ”helgedomen komma till sin rätt” eller renas som den engelska Bibeln uttrycker det,
232