Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
beredda att ärva riket. Paulus säger att: ”Kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel,
ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.” — 1 Kor. 15: 50. Människor är
dödliga, förgängliga, i sitt nuvarande tillstånd. Men Guds rike blir oförgängligt. Det skall
bestå för evigt. Därför kan människor i sitt nuvarande tillstånd inte ärva Guds rike. Men när
Jesus kommer skall han skänka sitt folk odödlighet. Då skall han kalla dem till att ta i
besittning det rike som de fram till denna tidpunkt endast hade varit arvingar till.
Dessa och andra bibeltexter gjorde det klart för Miller, att de händelser som folk i
allmänhet väntade på före Kristi andra ankomst, som t.ex. ett allmänt fredsrike och
upprättandet av Guds rike på jorden, skulle inträffa först efter ankomsten. Dessutom stämde
alla tidstecken och tillståndet i världen med den profetiska beskrivningen av de sista
dagarna. Enbart genom att studera Bibeln kunde Miller inte undgå att dra slutsatsen, att den
tid som var bestämd för jorden i dess nuvarande tillstånd, närmade sig sitt slut.
”Ett annat slag av bevis som starkt påverkade mig”, sade han, ”var Bibelns kronologi. .
. jag fann att förutsagda händelser, som hade fullbordats i det förgångna, ofta inträffade
inom den angivna tiden. Detta stämde ifråga om de 120 åren före floden (1 Mos. 6: 3), de
sju dagarna som föregick den, och att det skulle regna under fyrtio dagar (7: 4), de 400 år
under vilka Abrahams efterkommande skulle vara förtryckta (1 Mos. 15: 13), de tre dagar
som nämns i de drömmar som munskänken och bagaren hade (1 Mos. 40: 12-20), de sju
åren i Faraos dröm (1 Mos. 41: 28-54), de fyrtio åren i öknen (4 Mos. 14: 34), de tre och ett
halvt åren av hungersnöd (1 Kon. 17: 1), (se Lukas 4: 25). . . de sjuttio årens fångenskap
(Jer. 25: 11), Nebukadnessars sju tider (Dan. 4: 13-16), och de sju veckorna och sextiotvå
veckorna och en vecka som tillsammans utgör sjuttio veckor, som var bestämda för judarna
(Dan. 9: 24-27). För alla dessa händelser hade tiden angetts. De var alla en gång endast
profetior. Men de uppfylldes såsom förutsagts.” — Bliss, sid. 74, 75.
Förut fastställda tidpunkter.
När han därför i sitt studium fann olika kronologiska perioder som, så långt han kunde
förstå dem, sträckte sig fram till Kristi andra ankomst, kunde han inte annat än betrakta dem
som ”förut fastställda tider”, som Gud hade uppenbarat för sina tjänare. ”Vad som ännu är
fördolt”, sade Moses, ”hör Herren var Gud till, men vad som är uppenbart, det gäller för oss
och våra barn till evig tid.” — 5 Mos. 29: 29. Och Herren förklarar genom profeten Amos
att han ”gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna”. (Amos 3:
7.) De som studerar Bibeln kan därför med förtroende vänta sig finna de mest sällsamma
händelser, som skall äga rum i mänsklighetens historia, klart framställda i sanningens bok.
”Jag var fullt övertygad om”, säger Miller, ”att hela Bibeln är inspirerad av Gud och
nyttig för undervisning (2 Tim. 3: 16) och att den inte har kommit till på grund av
människors vilja utan att heliga Guds män hade talat drivna av Guds Ande (2 Petr. 1:
227