Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
svalna. De som kallade sig Guds folk sjönk ned i världslighet och nöjeslystnad. Därmed
glömde de den undervisning Frälsaren hade gett angående tecknen på sin uppenbarelse.
Läran om hans andra ankomst försummades. De bibeltexter som talade om detta gavs
felaktiga tolkningar. De blev därför till stor del ignorerade och bortglömda. Framför allt var
detta fallet bland kyrkosamfunden i Amerika. Här hade alla samhällsklasser frihet och hög
levnadsstandard. Strävan efter rikedom och lyx förde till en allt annat uppslukande jakt efter
att tjäna pengar. Det ivriga fikandet efter popularitet och makt, som tycktes vara inom
räckhåll för alla, kom människor att inrikta sitt intresse och sina förhoppningar på det
materiella. Den högtidliga dag då den nuvarande världen skall förgås, förlade de till en
avlägsen framtid. Då Frälsaren för sina efterföljare påpekade vilka tecken som skulle föregå
hans återkomst, förutsade han den avfällighet som skulle äga rum vid hans andra ankomst.
Som på Noas tid skulle människorna vara ivrigt upptagna med materiella förrättningar och
nöjen — köpa, sälja, plantera, bygga, gifta sig — men de skulle glömma Gud och det eviga
livet. De som lever i denna tid förmanades av Kristus: ”Tagen eder till vara för att låta edra
hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen
kommer på eder oförtänkt.” ”Vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta
som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.” — Luk. 21: 34, 36.
Tillståndet i den kristna församlingen vid denna tid skildras tydligt av Frälsaren i
Uppenbarelseboken: ”Du har det namnet om dig, att du lever, men du är död.” Och till dem
som inte vill vakna upp ur sin likgiltiga trygghet, ges denna högtidliga varning: ”Om du icke
håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken
stund jag kommer över dig.” - Upp. 3: 1, 3.
Likgiltighet inför faran
Människor måste vakna upp och inse den fara som hotar dem. Därför uppfordras alla
att förbereda sig för de allvarliga händelser som är knutna till avslutningen av
”prövningens” tid. Guds profet säger: ”Ja, Herrens dag är stor och mycket fruktansvärd;
vem kan uthärda den?” Vem kan bestå när han kommer, han ”vilkens ögon äro för rena för
att se på det onda” och som inte kan ”skåda på orättrådighet”. — Joel 2: 11; Hab. 1: 13. De
som ropar: ”Min Gud! Vi känna dig”, har ändå brutit hans förbund och vandrat efter andra
gudar medan de döljer ogudaktigheten i sina hjärtan och älskar orättfärdighetens vägar. För
dem är ”Herrens dag. . . mörker och icke ljus, den är töcken utan något solsken.” ”Det skall
ske på den tiden”, säger Herren, ”att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor och hemsöka
de människor som nu ligga där i ro på sin drägg, de som säga i sina hjärtan: ’Herren gör
intet, varken gott eller ont’.” — Hos. 8: 2, 1; Ps. 16: 4; Amos 5: 20; Sef. 1: 12. ”Jag skall
hemsöka jordens krets för dess ondska och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall
göra slut på de fräckas övermod och slå ned våldsverkarnas högmod.” — Jes. 13: 11. ”
217