Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
I Spanien och Portugal blev jordbävningen störst. I Cadiz skall flodvågen ha nått en
höjd av arton meter. ”Några av de högsta bergen i Portugal tycktes rivas loss från själva sin
grund. ”Några av dem öppnade sig i toppen och blev uppspaltade och rivna i stycken på ett
mycket säreget sätt. Enorma bergsmassor kastades ned i de omkringliggande dalarna. Det
berättas om flammor som slog ut ifrån dessa berg.” — Sir Charles Lyell: Principles of
Geology, sid. 495.
I Lissabon ”kunde man höra ett underjordiskt dån och strax därefter lade ett våldsamt
jordskalv det mesta av staden i ruiner. Under loppet av ungefär sex minuter omkom 60.000
människor. Havet drog sig först tillbaka så att redden låg bar. Därefter vällde flodvågen inåt
igen och steg femton meter eller mer över det vanliga vattenståndet”. ”Bland andra ovanliga
händelser som skall ha inträffat i Lissabon under katastrofen var att en ny kaj sjönk. Den
hade med stora kostnader byggts uteslutande av marmor. En stor människoskara hade sökt
sin tillflykt dit. De trodde att den var en plats där de skulle kunna vara utom räckhåll för de
sammanfallande ruinerna. Plötsligt sjönk kajen ned i havet med alla människor som fanns på
den. Inte en enda av de döda kropparna flöt någonsin upp till ytan.” — Samma källa, sid.
495.
Strax efter jordbävningen ”störtade alla kyrkor och kloster samman. Så gick det också
med alla de stora, offentliga byggnaderna och med över en fjärdedel av bostadshusen.
Ungefär två timmar efter jordbävningen bröt bränder ut i många kvarter. De rasade med
sådan våldsamhet under närmare tre dagar, att staden blev fullständigt utplånad.
Jordbävningen inträffade på en helgdag. Kyrkor och kloster var fulla av människor. Mycket
få av dem undkom.” — Encyclopaedia Americana, att. ”Lissabon” 1831 års edition.
”Skräcken bland folket var obeskrivlig. Ingen gråt hördes. De kunde helt enkelt inte.
De sprang fram och tillbaka, utom sig av skräck och förvåning. De slog sig för ansiktet och
bröstet och ropade ’Misericordia! världens ände har kommit!’ Mödrar glömde sina barn och
sprang omkring med krucifix. Olyckligtvis sprang många in i kyrkorna för att där söka sin
tillflykt. Förgäves höll man fram sakramentet. Förgäves omfamnade de arma människorna
altarna. Bilder, präster och folk begravdes i den allmänna ödeläggelsen. Man räknade med
att 90.000 människor omkom denna ödesdigra dag.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod
Tjugofem år senare inträffade nästa tecken som profetian omtalar, förmörkandet av
solen och månen. Vad som gör detta särskilt anmärkningsvärt är att tiden för dess
uppfyllande hade exakt angetts. I sitt samtal med lärjungarna på Oljeberget beskrev
Frälsaren först den långa tid av nöd som församlingen skulle gå igenom under de 1260 åren
av påvlig förföljelse, den ”vedermödans tid” som han lovade skulle förkortas. Därefter
nämner han vissa händelser som skulle inträffa innan han kom tillbaka. Därefter utpekar han
214