Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
gäster.” — Martyn, band 5, sid. 417. Tjugo år efter det att de första nybyggarna hade landat
i Plymouth hade lika många tusen slagit sig ner i New England.
Undan krig, hunger, förtryck
För att uppnå det som de sökte ”var de nöjda med att bara förtjäna det nödvändigaste
för att uppehålla livet genom hårt arbete och sparsamhet. De krävde inte mer av jorden än en
rimlig lön för sitt arbete. Inga gyllene drömmar kastade ett bedrägligt sken över deras väg. .
. De var nöjda med den långsamma, stadiga utvecklingen i det samhälle som de hade
grundat. De kämpade tåligt mot svårigheterna i vildmarken. De vattnade frihetens träd med
sina tårar och sitt ansiktes svett, till dess att det slog djupa rötter i landet”.
Bibeln var underlaget för deras tro, källan till deras visdom. Dess principer blev flitigt
inlärda i hemmet, skolan och kyrkan. Frukterna av detta visade sig i välstånd, upplysning,
renhet och nykterhet. Man kunde gå i flera år i en av puritanernas kolonier ”utan att se en
drucken eller höra en svordom eller möta en tiggare”. — Bancroft, del 1, kap. 19, par. 25.
Det visade sig att Bibelns principer var det säkraste skyddet för folkets storhet. De svaga
och spridda kolonierna växte till en förening av mäktiga stater. Världen betraktade med
förvåning den fred och framgång som rådde i ”en kyrka utan påve och en stat utan konung”.
Men allt fler människor sökte sig till Amerikas kuster. Många drevs av motiv som helt
skilde sig från de första pilgrimernas. Den ursprungliga tron och renheten hade alltjämt
starkt inflytande över människornas karaktär. Men den blev mindre efterhand som antalet
ökade av dem som bara sökte materiella fördelar.
Den lag som de första kolonisterna utfärdade att bara medlemmar av församlingen
kunde rösta eller inneha ämbeten i statsförvaltningen hade mycket skadliga följder. Avsikten
var att bevara staten från det onda, men kyrkan blev fördärvad. Eftersom det var nödvändigt
att avlägga en trosbekännelse för att kunna rösta och för att kunna inneha ett ämbete, anslöt
sig många till församlingen enbart av materiella motiv och utan att vara omvända.
Församlingen kom därför huvudsakligast att bestå av människor som inte var omvända.
Även bland prästerna fanns det sådana som både hyllade villoläror och var okunniga om den
helige Andes förnyande kraft. Så fick man åter uppleva det som församlingens historia så
ofta vittnat om ända ifrån Konstantins dagar. Resultaten blir onda då man försöker bygga
upp församlingen med hjälp av staten, i det man vädjar om borgerlig makt för att stödja hans
evangelium som förklarade: ”Mitt rike är icke av denna världen.” — Joh. 18: 36. När kyrkan
förenas med staten även i allra obetydligaste grad, kan det nog se ut som om världen
kommer närmare kyrkan. Men i verkligheten förs församlingen närmare världen.
208