Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
andra än församlingsmedlemmar skulle ha tillåtelse att delta i den borgerliga statens
styrelse. Den bildade ett slags statskyrka. Det ålades varje enskild människa att betala en
viss avgift för att underhålla prästerskapet. Myndigheterna hade makt att utrota kätteriet.
Den borgerliga makten låg i kyrkans händer. Det dröjde inte länge förrän dessa villfarelser
förde till det oundvikliga resultatet — förföljelse.
Ingen rätt härska över samvetet
Elva år efter det att den första kolonin hade grundats kom Roger Williams till den nya
världen. Liksom de första nybyggarna kom också han för att få åtnjuta religionsfrihet. Men i
motsats till den såg han vad få på hans tid ännu hade sett, nämligen att denna frihet är en
rättighet för alla människor vilken trosuppfattning de än har. Med iver sökte han efter
sanningen. I likhet med Robinson menade han att det var omöjligt att påstå, att man nu hade
fått allt ljus som finns i Guds ord. Williams ”var den förste i vår tids kristenhet som hävdade
tesen om samvetsfrihet och alla människors likaberättigande inför lagen”. — Bancroft, del
1, kap. 15, par. 16. Han förklarade att det var myndigheternas plikt att förhindra brott, men
aldrig att härska över samvetet. ”Allmänheten eller myndigheterna”, sade han, ”kan
föreskriva människor deras förpliktelser mot varandra. Men när de försöker att sätta upp
regler för människors plikter mot Gud går de längre än de har tillåtelse till. Då kan ingen
känna sig trygg. Det är uppenbart att om myndigheterna får rätt och makt att göra så, kan de
kräva att man skall tro en uppfattning eller lära idag och en annan i morgon. Så har engelska
konungar och drottningar gjort i England och flera påvar och kyrkomöten inom den katolska
kyrkan. Tron kommer då bara att skapa förvirring.” — Martyn, band 5, sid. 340.
Man stiftade en lag som krävde att alla skulle vara närvarande vid statskyrkans
gudstjänster. Straffet för överträdelse av denna lag var böter eller fängelse. ”Williams
förkastade denna. lag. Det värsta påbudet i den engelska lagen var det som krävde att
människor skulle vara närvarande vid den lokala kyrkans gudstjänster. Att tvinga människor
att samlas tillsammans med dem som hade en annan trosbekännelse ansåg han vara ett
uppenbart brott mot deras naturliga rättigheter. Att tvinga icke-kristna och ovilliga
människor att närvara vid offentliga gudstjänster var detsamma som att kräva hyckleri. . .
’Ingen’, säger han, ’borde tvingas att tillbedja Gud eller att stödja en gudstjänst mot sin
vilja.’ ’Vad är detta?’ frågade hans motståndare, som var förvånade över hans lära. ’Är inte
arbetaren värd sin lön?’ ’Jo’, svarade han, ’av dem som har anställt honom’.” — Bancroft,
del 1, kap. 15, par. 2.
Första stat som erkände samvetsfriheten
Roger Williams var uppskattad och älskad som en trogen förkunnare, en man med
sällsynt begåvning, av oböjlig integritet och sann godhet. Men han godkände aldrig de
borgerliga myndigheternas rätt att härska över församlingen. Han krävde religionsfrihet.
206