Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
terräng. Till detta bidrog också att påven alltmer förlorade sin världsliga makt. Länge har
man obehindrat kunnat sälja Bibeln på gatorna i Rom. Nu har den förts ut till alla delar av
världen.
Voltaire som inte var kristen, sade en gång skrytsamt: ”Jag är trött på att höra
människor fortsätta att säga att tolv män grundade den kristna religionen. Jag skall visa att
en man räcker för att omstörta den.” 200 år har snart gått sedan hans död. Miljoner har tagit
del i kampen mot Bibeln. Men den är långt ifrån att vara tillintetgjord. Där man på Voltaires
tid fann ett hundratal exemplar av Bibeln finner man den nu i hundratusen. För att använda
en av de första reformatorernas ord angående den kristna kyrkan: ”Bibeln är ett städ som har
slitit ut många hammare.” Herren säger: ”Nu skall intet vapen, som smides mot dig hava
någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig skall du få domfälld.”
— Jes. 54: 17.
”Vår Guds ord förbliver evinnerligen.” ”Oryggliga äro alla hans ordningar. De stå
fasta för alltid och för evigt, de fullbordas med trofasthet och rättvisa.” — Jes. 40: 8; Ps.
111: 7, 8. Allt som bygger på mänsklig auktoritet kommer att omstörtas, men det som
bygger på Guds oföränderliga Ords klippa skall bestå för alltid.
Tidsprofetian om de 1.260 dagarnaEn profetisk ”dag” är lika med ett bokstavligt år (4 Mos.
14: 34; Hes. 4: 6), och ett profetiskt år är alltid 360 dagar, d.v.s. 12 x 30 dagar.
De 1.260 åren (Upp. 11: 3; 12: 6), och ”en tid, och tider, och en halv tid” ( Dan. 7: 25; 12: 7;
Upp. 12: 14). I sitt sjunde kapitel beskriver profeten Daniel det romerska vilddjurets ”lilla
horn”, vars makt skulle räcka i 1.260 år. Detta skulle ”föröda den Högstes heliga. . . (och).
förändra heliga tider och lagar” (Dan. 7: 2-3, 7-8, 16, 19-21, 25).
Profeten Johannes utvecklar samma ämne än mera i Upp. 12: 6-18; 13: 1-5. I Upp. 13:
2 preciserar Johannes det kejserliga Roms överlämnande av ”sin makt och sin tron och. . .
stor myndighet” till det påvliga Rom, så att det skulle ”föra krig mot de heliga” (v 7).
Tidsprofetian började med kejsar Justinianus’ lag om biskopen i Roms överhöghet över alla
kyrkor, och att påven gavs politisk makt genom att östgoterna, det sista av de tre hornen i
Dan. 7: 8, besegrades och förlorade sin makt i Italien år 538. Då hade också påven fått
militärt stöd av frankerna. Frankrike blev påvemaktens viktigaste stöd genom århundradena.
Tidsprofetian når fram till den Franska Revolutionen år 1798, då Napoleons general
Berthier invaderade Rom och förde bort påven i fångenskap. Napoleon stiftade sedan en lag,
som skilde kyrkan från staten. Vilddjurets huvud fick därmed ett dödssår (Upp. 13: 3). Men
texten säger också, att dödssåret blev läkt och att vilddjuret åter skulle komma till liv under
en kort period i den yttersta tiden (Upp. 17: 8, 12). Under århundraden var man klar över, att
detta fruktansvärda vilddjur, och ”lilla horn”, som är lika med ”Laglöshetens människa” (2
Tess. 2: 2-3), och ”Antikrist” (2 Joh. v 7), var påvemakten i Rom.
202