Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
inte förberedda för att kunna använda den med klokhet och måttfullhet. De var så ivriga att
få slut på det onda som de hade lidit under, att de bestämde sig för att helt förändra
samhället. En rasande befolkning med sinnet fyllt av bittra minnen av orätt som de hade
lidit, bestämde sig för att göra slut på den misär som nu hade blivit outhärdlig. De tog
hämnd på dem som de menade var orsaken till deras lidanden. De undertryckta använde
samma medel som de hade sett tyranniet använda. Nu förtryckte de sina tidigare
förtryckare.
Giljotin i stället för kättarbål
Det olyckliga Frankrike inbärgade en blodig skörd av den säd som det hade sått.
Följderna av att de hade underkastat sig den romerska kyrkans makt blev fruktansvärda. På
den plats där Frankrike under den katolska kyrkans inflytande hade tänt det första
kättarbålet vid Reformationens början, ställde revolutionen upp sin första giljotin. På den
plats där de första martyrerna för den protestantiska tron brändes på 1500-talet, föll de första
offren för giljotinen på 1700-talet. Genom att förkasta evangelium, som skulle ha skänkt
läkedom, hade Frankrike öppnat dörren för ateism och ruin. Då den gudomliga lagens
barriär bröts ned, visade det sig att mänskliga lagar inte kunde hålla lidelsernas mäktiga
flodvåg under kontroll. Uppror och anarki fyllde landet. Kampen mot Bibeln inledde en tid
som i världshistoriens annaler har betecknats som skräckväldet. Fred och lycka försvann
från människornas hem och sinnen. Ingen kände sig trygg. Den som triumferade idag,
misstänktes och dömdes i morgon. Våld och lustar härskade utan hinder.
Konung, prästerskap och adel tvingades att finna sig i ett upphetsat och rasande folks
ohyggliga illdåd. Deras hämndlystnad stimulerades av konungens avrättning. De som hade
fällt dödsdomen följde honom snart till schavotten. Man beslöt att döda alla som kunde
misstänkas för att vara fientligt stämda mot revolutionen. Fängelserna blev fyllda. Vid ett
tillfälle satt mer än 200.000 fångar i fängelserna. Fruktansvärda händelser ägde rum i
städerna runt omkring i landet. Det ena revolutionära partiet kämpade mot det andra och
Frankrike blev ett enda, ohyggligt slagfält för stridande folkmassor som kastades fram och
tillbaka av sina rasande lidelser. ”I Paris följde det ena upproret på det andra. Stadens
borgare var splittrade i ett virrvarr av grupper som inte tycktes vara behärskade av någonting
annat än avsikten att utrota varandra.” Och till den allmänna misären lades att nationen
drogs in i långvarigt krig med Europas stormakter. ”Landet var nästan bankrutt. Soldaterna
krävde att få sina löner utbetalda. Parisarna svalt och provinserna ödelades av rånare.
Civilisationen gick nästan under i anarki och tygellöshet.”
Vedergällningens dag
Bara alltför väl hade folket lärt sig den grymhet och tortyr som den romerska kyrkan
med så stort nit hade undervisat dem om. Vedergällningens dag hade slutligen kommit. Nu
198