Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
människor som älskade Guds ord och som ivrade för hans ära. Dessa trogna tjänare fick
visdom, kraft och auktoritet att förkunna hans sanning under hela denna tid.
”Om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och förtär deras ovänner,
ja, om någon vill göra dem skada, så skall han bliva dödad på det sättet.” — Upp. 11: 5.
Människor kan inte ostraffat trampa Guds ord under sina fötter. Betydelsen av denna
fruktansvärda hotelse framhålls i det sista kapitlet i Uppenbarelseboken med dessa ord: ”För
var och en som hör de profetians ord, som står i denna bok, betygar jag detta: ’Om någon
lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor, om vilka är skrivet i denna
bok. Och om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok, så skall Gud
taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna
bok’” — Upp. 22: 18, 19.
Sådana är de varningar som Gud har gett för att förhindra att människor på något sätt
skulle förändra det som han har uppenbarat eller föreskrivit. Det gäller alla som genom sitt
inflytande leder människor till att ringakta Guds lag. De som lättsinnigt förklarar, att det
saknar betydelse om man lyder Guds lag eller inte, borde därför frukta och bäva. Alla som
sätter sina egna åsikter högre än Guds uppenbarelse, alla som gärna vill förändra Bibelns
tydliga innebörd för att anpassa den till sitt eget samvete eller för att kunna följa världen, tar
på sig ett fruktansvärt ansvar. Det skrivna Ordet, Guds lag, kommer att bedöma varje
människas karaktär och fördöma alla som enligt dess ofelbara bedömning visar sig inte hålla
måttet.
”När de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd.” Den tid under vilken de två vittnena
skulle profetera klädda i säcktyg, slutade år 1798. Då de närmade sig avslutningen av sin
verksamhet skulle krig föras mot dem av den makt som omtalas som ”vilddjuret, det som
skall stiga upp ur avgrunden”. I många av Europas länder hade de makter som härskade
inom kyrkan och staten under århundraden dominerats av Satan med hjälp av påvedömet.
Men här framställs en ny manifestation av satanisk makt.
Under sken av högaktning för Bibeln hade den romerska kyrkan hållit den dold i ett
okänt språk och gömd undan folket. Så länge Rom härskade hade de två vittnena profeterat
”klädda i säcktyg”. Men en annan makt — djuret från av grunden — skulle uppstå för att
föra ett öppet, förklarat krig mot Guds ord.
”Den stora staden” där dessa vittnen skulle dödas på gatorna och där deras lik skulle
ligga kvar är ”andligen talat” Egypten. Av alla de länder som den bibliska historien omtalar,
var Egypten det som fräckast förnekade den levande Gudens existens och satte sig upp mot
hans befallningar. Ingen konung vågade någonsin mer öppet och överlägset göra uppror mot
Herrens myndighet, än fallet var med konungen i Egypten. När Moses i Herrens namn
framförde budskapet till honom, svarade Farao stolt: ”Vem är Herren, eftersom jag på hans
188