Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Lagen kräver t.ex. av oss att vi skall älska Gud, älska vår nästa, vara ödmjuka, saktmodiga
och helgade. Vi känner att vi inte kan åstadkomma detta, ja, att ’för människor är detta
omöjligt’. Men vi ser ett löfte om att Gud skall ge oss denna kärlek och göra oss ödmjuka,
saktmodiga och helgade. Vi tar emot detta evangelium, detta glädjebudskap. Det sker oss
efter vår tro. ’Lagens krav’ blir ’uppfyllda oss’ genom tron på Kristus Jesus...”
”Främst bland fienderna till Kristi evangelium”, sade Wesley, ”står de som öppet och
uttryckligt ’dömer lagen’ och ’baktalar lagen’ och som lär människorna att bryta (upplösa,
upphäva giltigheten av) inte bara ett av buden, vare sig det är det minsta eller det största,
utan allesammans med ett slag. . . Mest förvånande av allt i samband med detta stora
bedrägeri är, att de som ansluter sig till det, verkligen tror att de ärar Kristus genom att
omstörta hans lag och att de upphöjer hans ämbete när de avskaffar hans lära. Ja de ärar
honom precis som Judas gjorde då han sade: ’Hell dig Rabbi, och kysste honom.’ Detta är
inte någonting annat än att förråda honom med en kyss, tala om hans blod och ta bort hans
krona — ringakta en del av hans lag för att befrämja hans evangelium. Inte heller kan någon
undgå denna anklagelse, om han predikar tro på ett sådant sätt, att det antingen direkt eller
indirekt medför att han åsidosätter en eller annan förgrening av lydnaden eller om han
förkunnar Kristus, så att det upphäver eller på något sätt försvagar det minsta av Guds bud.”
— Wesley, Works, predikan 25.
De som påstod ”att förkunnelsen av evangelium uppfyller hela avsikten med lagen”,
svarade Wesley: ”Detta förnekar vi helt och hållet. Det uppfyller inte lagens allra första
avsikt: nämligen att överbevisa människorna om synd och att väcka dem som ännu sover på
randen av helvetet.” Aposteln Paulus säger att ”genom lagen kommer kännedom om
synden”, ”och först när en person har blivit överbevisad om synd kommer han verkligen att
känna sitt behov av Kristi försonande blod. . . .’Det är icke de friska’, säger vår Herre själv,
’som behöva läkare utan de sjuka.’ Det är därför meningslöst att erbjuda en läkare åt dem
som är friska eller som åtminstone tror att de är det. Man måste först överbevisa dem om att
de är sjuka. I motsatt fall kommer de inte att tacka dig för det du gör för dem. Lika
meningslöst är det att framhålla Kristus för dem som har ett hjärta som ännu aldrig har blivit
förkrossat.” — Samma källa, predikan 35.
Samtidigt som Wesley förkunnade evangelium om Guds nåd sökte han på samma sätt
som hans Mästare att låta Guds lag ”komma till makt och ära”. Trofast utförde han den
gärning som Gud hade lagt på honom. Härliga var de resultat som han fick se. Vid slutet av
sitt långa liv på över 80 år — mer än ett halvt århundrade verkade han som resande
predikant - utgjorde hans bekännande anhängare över en halv miljon. Men antalet av dem
som under hans arbete hade blivit upplyfta ur syndens fördärv och förnedring eller genom
hans lära hade fått en rikare och djupare erfarenhet, kommer aldrig att uppenbaras förrän
hela den återlösta skaran samlas i Guds rike. Hans liv är i sig själv en ovärderlig
184