Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
någon del av det heliga som har anförtrotts honom? Nej. Han kan inte göra avkall på något,
inte mildra något. Han är tvungen att säga till alla människor: ’Jag kan inte sänka Bibeln ner
till era anspråk. Ni måste antingen själva leva upp till den eller också gå evigt förlorade.’
Här har vi den verkliga orsaken till den populära anklagelsen mot ’människors brist på
medkänsla’. Brist på medkänsla, vad är det? I vilket avseende? Ger de inte mat till dem som
svälter och kläder till dem som är nakna? ’Nej det är inte detta det rör sig om. De kommer
inte att ha varit försumliga i det avseendet. Men de är så kärlekslösa i sina domar. De anser
att inga andra kan bli frälsta än de som följer dem’.” — John Wesley, Works, band 3 sid.
152, 153
Den andliga tillbakagång som hade varit så markant i England strax före Wesleys tid
var i stor utsträckning resultatet av en antinomistisk dvs. lagfientlig lära. Många hävdade att
Kristus hade upphävt morallagen och att de kristna därför inte hade några som helst
förpliktelser att hålla den. Den troende var frigjord från ”goda gärningars träldom”. Andra
som visserligen medgav att lagen hade evig giltighet, menade ändå att det var onödigt för
predikanter att förmana människor att vara lydiga mot dess befallningar. De som Gud hade
utvalt till salighet skulle ju ändå ”genom Guds nåds oemotståndliga påverkan komma att
öva fromhet och dygd”. De däremot som hade dömts till evig förkastelse ”hade inte någon
kraft att lyda den gudomliga lagen”.
Tidig situationsetik
Andra som också ansåg att ”de utvalda inte kan avfalla från nåden och inte heller gå
miste om Guds välbehag” kom fram till den ännu mer fruktansvärda slutsatsen, att ”de onda
gärningar som de utvalda begår i själva verket inte är syndiga. Därför behöver dessa inte
heller uppfattas som bevis på att de överträder Guds lag. Inte heller behöver de bekänna sina
synder eller avstå ifrån dem genom omvändelse”. — McClintock and Strong: Cyclopedia,
art. ”Antinomians”. De hävdar att även en av de skamligaste synderna ”som allmänt anses
vara en fruktansvärd överträdelse av den gudomliga lagen, inte är synd i Guds ögon” när
den begås av en av de utvalda. ”Detta är nämligen en av de väsentligaste och mest säregna
egenskaperna hos de utvalda, att de inte kan göra någonting som är misshagligt för Gud eller
är förbjudet i lagen.”
Dessa orimliga läror är i huvudsak desamma som alltjämt hävdas av framstående lärda
och teologer — att det inte finns någon oföränderlig gudomlig lag som är en norm för vad
som är rätt. Moralens normer utformas av samhället. De har ständigt varit underkastade
förändringar. Alla dessa påståenden har sitt ursprung hos samma mästerliga ande — honom
som t.o.m. bland himmelens syndfria invånare började sitt försök att bryta ned Guds lags
rättfärdiga restriktioner.
182