Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Förföljd minoritet
Hur mjukt och försiktigt förbereder inte Gud oss för det som är hans vilja. För två år
sedan fick jag mina skuldror skrapade av en tegelsten. Året därefter träffades jag av en sten
mellan ögonen. Förra månaden fick jag ett slag. I kväll fick jag två, ett innan vi kom in i
staden och ett efter det att vi hade kommit ut ur den. Men båda var inte något att räkna med.
Fastän en man slog mig på bröstet med all kraft och en annan på munnen med sådan styrka
att blodet ögonblickligen strömmade ut, märkte jag ändå inte mer smärta av något av slagen
än om de hade rört vid mig med ett strå.” — John Wesley, Works band 3, sid. 297, 298.
Dessa första metodister, både det vanliga folket och predikanterna måste utstå hån och
förföljelse såväl från medlemmar av kyrkan som från icke-kristna som upphetsades mot dem
genom falska rykten. De ställdes inför rätta. ”Rätten” var bara en benämning, eftersom
rättvisa var sällsynt vid domstolarna på den tiden. De som förföljde dem utövade ofta våld
mot dem. Pöbeln gick från hus till hus, fördärvade möbler och inredning, plundrade allt de
ville ha och uppträdde brutalt mot män, kvinnor och barn. I vissa fall satte man upp plakat
offentligt med uppmaning till dem som ville vara med och krossa fönster och plundra
metodisternas hem, att samlas vid ett visst klockslag på en bestämd plats. Dessa uppenbara
brott mot både Guds och människors lagar fick passera utan att påtalas. En systematisk
förföljelse hölls vid liv mot en grupp människor, vilkas enda fel var att de försökte leda
syndare bort ifrån fördärvet och in på helgelsens väg.
John Wesley sade om de beskyllningar som riktades mot honom och hans trosfränder:
”Några påstår att dessa människors läror är falska, felaktiga och svärmiska och att det är
något nytt som folk inte har hört om tidigare, förrän på den senaste tiden, att det är
kväkarläror, fanatism, katolicism. Alla dessa påståenden har redan ryckts upp med rötterna,
eftersom man tydligt kunnat visa att varenda punkt i denna lära är Bibelns tydliga
undervisning, såsom den förklaras av vår egen kyrka. Därför kan den varken vara falsk eller
oriktig, förutsatt att Bibeln är pålitlig.” ”Andra säger: ’Deras lära är för sträng. De gör vägen
till himmelen för smal’. Och detta är i själva verket den verkliga invändningen (liksom den
en kort tid var den enda invändningen) och den ligger som underlag för tusen andra under
olika förklädnader. Men gör de vägen smalare än vår Herre och hans apostlar gjorde den?
Är deras lära strängare än Bibelns lära? Tänk bara på några få tydliga bibeltexter: ’Du skall
älska Herren, din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.’ ’För vart
fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.’ ’Vare sig I
äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära’.”
”Är deras lära strängare än detta, så finns det skäl att tillrättavisa dem. Men deras
samvete säger att den inte är det. Och vem kan vara litet mindre sträng utan att förfalska
Guds ord? Kan någon förvaltare av Guds hemligheter anses bara trogen, om han förändrar
181