07.04.2023 Views

Kyrka och Statligt Militant_

Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.

Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Kyrka</strong> <strong>och</strong> <strong>Statligt</strong> <strong>Militant</strong><br />

Ansikte mot ansikte med drottningen av Skottland, som hade fått många protestantiska<br />

ledares mod att svikta, avlade John Knox ett orubbligt vittnesbörd för sanningen. Han lät<br />

inte sälja sig för smicker. Han lät sig inte heller kuvas genom hotelser. Drottningen<br />

anklagade honom för att vara villolärare. Han hade lärt folket en religion som staten hade<br />

förbjudit. På det sättet hade han överträtt Guds befallning som ålägger understår att lyda<br />

sina furstar. Knox svarade bestämt:<br />

”Den sanna religionen har aldrig haft sin upprinnelse hos eller fått sin auktoritet från<br />

världsliga furstar utan bara från den evige Guden. Därför är det inte heller undersåtarnas<br />

plikt att inrätta sin religion efter sina furstars smak. Alltför ofta är det så att furstarna är mer<br />

okunniga om Guds sanna religion än alla andra. Om alla Abrahams efterkommande hade<br />

låtit Farao som länge hade varit deras konung, bestämma deras religion, kan ers majestät då<br />

säga mig vad slags religion det skulle ha funnits i världen? Eller om alla människor på<br />

apostlarnas tid hade haft samma religion som de romerska kejsarna, vilken religion skulle vi<br />

då ha haft här på Jorden?. . . Av detta kan ers majestät förstå att undersåtarna inte är bundna<br />

till sina furstars religion, även om det är dem ålagt att visa dem lydnad.”<br />

Drottning Maria invände: ”Ni tolkar Bibeln på ett sätt <strong>och</strong> de, dvs. katolikerna tolkar<br />

den på ett annat sätt. Vem skall jag tro <strong>och</strong> vem skall vara domare?”<br />

”Ni skall tro på Gud som talar tydligt i sitt Ord”, svarade reformatorn. ”Och längre än<br />

Bibeln lär bör ni varken tro den ene eller den andre. Guds ord är tydligt i sig självt.<br />

Förefaller något oklart på en plats, så förklarar den helige Ande, som aldrig står i strid med<br />

sig själv, samma sak tydligare på något annat ställe, så att inget tvivel kan finnas kvar, annat<br />

än hos dem som hårdnackat fortsätter att vara okunniga.” — David Laing, The Connected<br />

Works of John Knox, band 2, sid. 281, 284.<br />

Sådana sanningar var det som den oförskräckte reformatorn med fara for sitt eget liv<br />

talade för furstiga öron. Och med samma oförskräckta mod höll han fast vid sin föresats.<br />

Han bad <strong>och</strong> kämpade Herrens kamp intill dess att Skottland var befriat från påvedömet.<br />

Då protestantismen infördes som statsreligion i England bidrog det till att begränsa<br />

förföljelsen, men den upphörde inte helt. Medan många av den romerska kyrkans läror<br />

förkastades, höll folket alltjämt fast vid många av dess seder. De förkastade påvens<br />

överhöghet. I hans ställe insatte de emellertid konungen som kyrkans överhuvud. I kyrkans<br />

gudstjänster fanns alltjämt stora avvikelser från evangeliets renhet <strong>och</strong> enkelhet. Folket<br />

förstod ännu inte den stora principen i religionsfriheten. Även om de protestantiska<br />

härskarna sällan grep till de fruktansvärda grymheter som den romerska kyrkan hade använt<br />

sig av ifråga om kätteriet, så blev ändå inte den enskildes rätt att tillbedja Gud i<br />

överensstämmelse med sitt eget samvetes krav erkänt. Man krävde att alla skulle ta emot de<br />

175

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!