Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Hans tankar började nu syssla med en ny plan. ”Det var på israeliternas språk som
psalmerna sjöngs i Herrens tempel”, sade han, ”och skall då inte evangelium talas på det
engelska språket ibland oss?. . . Skulle kyrkan ha mindre ljus vid middagstiden än i
gryningen?. . . De kristna måste läsa Nya testamentet på sitt modersmål. Doktorerna och
lärarna inom kyrkan var inbördes oeniga. Bara med hjälp av Bibeln kunde människorna nå
fram till sanningen. ”Den ene håller på en doktor, den andre på en annan. . . . Men var och
en av dessa författare motsäger den andre. Hur skall vi då kunna skilja mellan dem som talar
sanning och dem som talar osanning?. . . Hur? . . . I sanning genom Guds ord.” — Samma
källa, band 18, kap. 4.
Inte långt därefter utbrast en lärd, katolsk doktor som diskuterade med honom: ”Det
vore bättre för oss att avstå från Guds lag än från påvens.” Tyndale svarade: ”Jag trotsar
både påven och alla hans lagar. Och om Gud sparar mitt liv kommer jag under loppet av
några få år att göra så, att en pojke som kör plogen vet mer om Bibeln än ni.” —
Anderson, Annals of the English Bible, sid. 19.
Hans planer att ge folket Nya testamentet på deras eget språk tog nu form. Han började
med uppgiften. Då han fördrevs från sitt hem genom förföljelse, reste han till London. Där
fortsatte han en tid sitt arbete ostörd. Men åter blev han, på grund av våld från katolikernas
sida, tvungen att fly. Hela England tycktes vara stängt för honom. Han bestämde sig för att
söka skydd i Tyskland. Här började han trycka Nya testamentet på engelska. Två gånger
stoppades arbetet. Men när tryckningsarbetet blev förbjudet i den ena staden, reste han till
en annan. Till sist kom han till Worms, där Luther några få dagar tidigare hade försvarat
evangelium i riksdagen. I denna gamla stad hade Reformationen många vänner. Där kunde
Tyndale fortsätta sitt arbete utan ytterligare hinder. 3.000 exemplar av Nya testamentet kom
ut snart därefter. En ny upplaga trycktes samma år.
Med allvar och iver fortsatte han sin verksamhet. Trots att de engelska myndigheterna
hade hållit den mest noggranna vakt i de engelska hamnarna, kunde Guds ord på olika
hemliga vägar föras till London och därifrån sändas ut över landet. Katolikerna sökte
förgäves undertrycka sanningen. Av en bokhandlare som var vän till Tyndale, köpte
biskopen i Durham en gång hela hans lager av biblar med avsikt att förstöra dem. Han
trodde att detta i hög grad skulle hundra verksamheten. Men för de pengar som kom in på
detta sätt skaffade reformatorn sig material till en ny och bättre utgåva, som de annars inte
skulle ha tryckt. Då Tyndale senare sattes i fängelse fick han löfte om frihet på villkor att
han uppgav namnen på dem som hade hjälpt honom med pengar att trycka Bibeln. Han
svarade att biskopen av Durham hade gjort mer än någon annan. Genom att betala ett gott
pris för de böcker som fanns på lager hade han hjälpt honom att fortsätta med mod och
hopp.
172