Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
kropp och blod i den katolska nattvarden) tvingade sig på honom, betraktade han det som en
frestelse från Satan. Han sökte att genom bön och bekännelse driva bort frestelsen. Men det
lyckades inte. Han tog del i förströelser för att söka tysta samvetets anklagande stämma. Det
hjälpte inte. Litet senare kom han att läsa Nya testamentet och detta i samband med
läsningen av Luthers skrifter medförde att han tog emot Reformationens lära. Inte långt
därefter blev han i en by i närheten vittne till avrättandet av en man som dömdes till döden
för att han hade blivit omdöpt. Detta kom honom att studera Bibeln ifråga om barndopet.
Han kunde inte finna något stöd för barndopet i Bibeln. Han fann i stället att omvändelse
och tro överallt framhölls som förutsättningen för dop.
Menno lämnade den romerska kyrkan och vigde sitt liv åt att förkunna de sanningar
han hade tagit emot. Både i Tyskland och i Holland hade det uppstått en grupp fanatiker.
Dessa framhöll meningslösa och uppviglande läror. De förkastade ordning och anständighet.
De tillgrep uppror och våld. Menno insåg de fruktansvärda följder som dessa rörelser
oundvikligen skulle medföra. Han gjorde därför ivrigt motstånd mot dessa fanatikers
felaktiga läror och vilda planer. Men många som blivit förvillade av dessa fanatiker hade
förkastat deras fördärvliga läror. Efterkommande till de kristna från äldre tider levde
dessutom fortfarande. Dessa var en frukt av valdensernas undervisning. Bland dem arbetade
Menno med stor iver och framgång.
I 25 år reste han omkring tillsammans med sin hustru och sina barn. De utsattes för
stora påfrestningar och umbäranden och råkade ofta i livsfara. Han arbetade bland de lägre
klasserna av befolkningen i Holland och Nordtyskland och utövade ett vittomfattande
inflytande. Fastän han bara hade en bristfällig utbildning var han av naturen vältalig. Han
var orubbligt rättskaffens. Han hade ett ödmjukt sinne, ett vänligt uppträdande och en
uppriktig och allvarlig gudsfruktan. Hans liv var ett exempel på den lära som han
förkunnade. Han vann därför folkets förtroende. Hans anhängare skingrades och förtrycktes.
De led mycket därför att de förväxlades med de fanatiska münzeriterna. Men stora skaror
blev ändå omvända genom hans arbete.
Inte tala, inte läsa, inte lyssna
Ingenstans blev Reformationens läror så allmänt utbredda som i Holland. I få länder
led dess anhängare en mer fruktansvärd förföljelse. I Tyskland hade Karl V bannlyst
Reformationen. Han skulle med glädje ha fört alla dess anhängare till hålet. Men furstarna
reste sig som en barriär mot hans tyranni. I Holland hade han större makt. Det ena
förföljelseediktet följde det andra i snabb takt. Att läsa Bibeln, att förkunna den eller höra
den förkunnas eller till och med bara att tala om den var tillräckligt för att föra någon till
döden på bålet. Det var också dödsstraff för att bedja till Gud i enskildhet, att underlåta att
knäböja framför en helgonbild eller att sjunga en psalm. Även de som avsvor sig sina
166