Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Reformationen hade öppnat Bibeln för världen. Den upplyste människorna om Guds
lags föreskrifter och framhöll för dem hur nödvändigt det är att lyda dess undervisning. I sin
oändliga kärlek hade Gud uppenbarat sitt rikes lagar och grundsatser för människorna.
Herren hade sagt: ”I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom
vishet och förstånd av andra folk. När de få höra alla dessa stadgar skola de säga: ’I sanning,
ett vist och förståndigt folk är detta stora folk’.” — 5 Mos. 4: 6. Då Frankrike förkastade
Guds gåva, banade det vägen för anarki och ruin. Det oundvikliga resultatet av lagen om
orsak och verkan var revolutionen och skräckväldet.
Långt innan den förföljelse började som plakaten hade gett anledning till, hade den
tappre och ivrige Farel blivit tvingad att lämna sitt fosterland. Han reste till Schweiz, där
han byggde vidare på Zwinglis arbete att göra folket vänligt stämt mot Reformationen. Han
tillbringade sina senare år här men fortsatte att utöva ett stort inflytande på Reformationen i
Frankrike. Under de första åren av sin landsflykt arbetade han framför allt för att utbreda
evangelium i sitt fosterland. Han använde en stor del av sin tid till att predika bland sina
landsmän som bodde i närheten av gränsen. Här följde han kampen med outtröttlig
vaksamhet och hjälpte till med sina uppmuntrande ord och goda råd. Andra av de
landsförvista hjälpte honom att översätta de tyska reformatorernas skrifter till franska. Dessa
skrifter blev tillsammans med den franska bibeln tryckta i stora upplagor. Med hjälp av
kolportörer såldes dessa skrifter vida omkring i Frankrike. Kolportörerna fick dem billigt
och förtjänsten gjorde att de kunde fortsätta arbetet.
Farel började som fattig skollärare i Schweiz. Han reste till ett avsides liggande
samhälle och började där undervisa barnen. Utöver de vanliga skolämnena införde han
försiktigt bibliska sanningar. Han hoppades att med hjälp av barnen kunna upplysa
föräldrarna. Det var några som trodde. Prästerna ingrep emellertid och stoppade arbetet. De
vidskepliga bönderna övertalades att motsätta sig det. ’Detta kan inte vara Kristi
evangelium”, påstod prästerna ”eftersom predikan inte åstadkommer fred utan strid.” —
Wylie, band 14, kap. 3. Farel gjorde som de första lärjungarna. När han förföljdes i en stad
flydde han till en annan. Från stad till stad och från samhälle till samhälle gick han till fots,
utsatt för hunger, kyla och utmattning, samtidigt som hans liv överallt var i fara. Han
predikade på torgen, i kyrkorna och ibland ifrån predikstolarna i domkyrkorna. Några
gånger fann han kyrkan tom. Ibland blev hans predikan avbruten av rop och hån. Han blev
flera gånger släpad ned ifrån predikstolen med våld. Mer än en gång gick pöbeln lös på
honom och slog honom till dess att han nästan var död. Men han gav inte upp. Fastän han
många gånger trängdes tillbaka gick han på nytt till anfall med outtröttlig energi. Han fick
vara med om att städer och byar som hade varit starka fästen för påvedömet, öppnade sina
portar för evangelium. Den lilla församling där han först hade arbetat, tog emot
160