Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
förvånad över det fredliga uttryck som vilade över martyrens ansikte. Mitt under all smärta
som denna brutala död förde med sig, och under kyrkans ännu mer fruktansvärda
förbannelser, visade han en tro och ett mod som förundrade den unge studenten. Han
jämförde den med den förtvivlan och det mörker som vilade över hans egen själ, fastän han
visade den strängaste lydnad mot kyrkan. Han visste att kättarna byggde sin tro på Bibeln.
Därför bestämde han sig för att studera den för att om möjligt upptäcka den hemliga källan
till deras glädje.
I Bibeln fann han Kristus. ”Å Fader”, ropade han, ”detta offer har stillat din vrede.
Hans blod har renat mig från mina synder. Hans kors har burit min förbannelse. Hans död
har bringat försoning för mig. Vi har för oss själva uppfunnit många meningslösa dårskaper,
men du har ställt ditt ord framför mig såsom en fackla. Du har rört mitt hjärta för att jag
skall få avsky för all annan förtjänst än Jesu förtjänst”. — Martyn, band 3, kap. 13
Kalvin hade utbildats till präst. Då han endast var tolv år gammal utnämndes han till
kaplan för en liten församling. Biskopen klippte högtidligt hans hår i överensstämmelse med
kyrkans lagar. Han blev inte invigd till präst eller utförde detta ämbetes plikter, men han
blev medlem av prästerskapet, fick sin ämbetstitel och tog emot lön.
Nu, då han kände att han aldrig kunde bli präst tog han tillfälligt itu med juridiska
studier. Senare slutade han dock med detta och bestämde sig för att viga sitt liv i evangelii
tjänst. Ändå undrade han om han skulle försöka bli offentlig lärare eller ej. Av naturen var
han oansenlig och kände bördan av det tunga ansvar som denna ställning förde med sig.
Han önskade i stillhet att kunna viga sig helt åt studierna. Men till sist gav han efter för
sina vänners inträngande böner. ”Det är egendomligt”, sade han, ”att en som är av så låg
härkomst skulle bli upphöjd till en så stor värdighet.” — Wylie, band 13, kap. 9.
I stillhet tog Kalvin itu med sina uppgifter. Hans ord var som daggen som faller och
vattnar jorden. Han hade lämnat Paris och befann sig nu i en provinsstad under prinsessan
Margaretas beskydd. Hon älskade nämligen evangelium och höll sin hand över dess
lärjungar. Kalvin var ännu mycket ung, mild och anspråkslös. Han började arbeta bland
folket i deras hem. Omgiven av familjens medlemmar läste han Bibeln och förklarade dess
frälsande sanningar. De som lyssnade till budskapet förde den glada nyheten till andra.
Läraren vandrade snart utanför staden till småplatserna och byarna runt omkring. Han fick
tillträde till slott och kojor och lade grunden till församlingar som en gång skulle sända ut
modiga vittnen för sanningen.
Några månader senare kom han åter till Paris. Det rådde en ovanlig uppståndelse bland
de lärda. Studiet av de antika språken hade fört dem till Bibeln. Många som ännu inte hade
fått sina sinnen berörda av dess sanningar, samtalade ivrigt om den och gav sig också i
153