Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
land. Res till Tyskland. Du känner Beda och hans gelikar — han är ett tusenhövdat monster
som sprutar gift åt alla hål. Dina fiender är legio. Även om din sak på jorden var större än
Kristi verk, skulle de inte låta dig slippa undan, förrän de på något bedrägligt sätt har tagit
livet av dig. Lita inte för mycket på ditt beskydd från konungen. Framför allt bör du inte
kompromettera mig för den teologiska fakulteten.” — Wylie, band 13, kap. 9.
Men efterhand som riskerna ökade blev Berquins iver bara större. I stället för att följa
Erasmus’ politiska och själviska råd bestämde han sig för att våga ännu mer. Han ville inte
bara försvara sanningen. Han ville också avslöja villfarelsen. Beskyllningen för kätteri som
katolikerna försökte rikta mot honom ville han överföra på dem. Hans ivrigaste och bittraste
motståndare var de lärda doktorerna och munkarna vid den teologiska fakulteten vid det
berömda universitetet i Paris, ett av de mest ansedda, andliga universiteten i staden och i
hela Frankrike. Från dessa lärda doktorers skrifter tog han fram tolv påståenden som han
offentligt förklarade vara ”obibliska och kätterska” och bad konungen om att vara domare i
striden.
Monarken som inte var ovillig att ställa de två stridande parternas skarpa intellekt mot
varandra, gladde sig över att få tillfälle att förödmjuka de övermodiga munkarna. Han
uppfordrade därför de romersk-katolska att försvara sin tro med Bibeln. Men de visste
mycket väl att detta vapen inte skulle gagna dem stort. Fängelse, tortyr och bål var de vapen
de bäst förstod sig på att använda. Nu hade bladet vänt sig. De insåg att de stod i fara att
falla i den grop som de hade hoppats kunna kasta Berquin i. I förvirring såg de sig om efter
en utväg.
”Just vid denna tid blev en bildstod av jungfru Maria, som stod uppställd i ett gathörn,
utsatt för åverkan.” Det blev stor uppståndelse i staden. Folk samlades på platsen och
uttryckte både sorg och vrede över vad som hade hänt. Konungen blev också starkt
påverkad. Här var något som katolikerna kunde utnyttja. De grep genast tillfället. ”Detta är
resultatet av Berquins lära”, ropade de. ”Allt håller på att omkullkastas, religionen, lagarna,
ja, själva tronen — på grund av denna lutherska sammansvärjning.” — Wylie, band 13, kap.
9.
Skräck, vrede, förakt
Åter greps Berquin. Konungen lämnade Paris. Munkarna hade då frihet att göra som
de ville. Reformatorn förhördes och dömdes till döden. För att konungen inte skulle träda
medlande emellan för att rädda honom, blev domen verkställd samma dag som den hade
fällts. Vid middagstiden fördes Berquin till bålet. En väldig människomassa var närvarande
för att betrakta händelsen. Många var förvånade och greps av fruktan, då de fick veta att
offret hade valts från den bästa och modigaste av de adliga familjerna i Frankrike. Skräck,
vrede, förakt och ett bittert hat stod tecknat i ansiktena hos denna oroliga människomassa.
150