Kyrka och Statligt Militant_
Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.
Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Kyrka</strong> <strong>och</strong> <strong>Statligt</strong> <strong>Militant</strong><br />
prästerskapets raseri i tyglar. Men de påvliga ledarna fick till slut överhand. Förföljelsen<br />
började. Biskopen i Meaux som tvingades välja mellan att dö på bålet <strong>och</strong> att återkalla sin<br />
lära, valde den lättare vägen. Men trots ledarens fall höll hans anhängare fast vid tron.<br />
Många vittnade om sanningen mitt i lågorna. Genom sitt mod <strong>och</strong> sin trohet talade dessa<br />
ödmjuka kristna på väg till bålet till tusenden, som under fredens dagar aldrig skulle ha<br />
lyssnat till deras förkunnelse.<br />
Det var inte bara de ödmjuka <strong>och</strong> fattiga som under lidande <strong>och</strong> hån vågade vittna om<br />
Kristus. I de storslagna borgarna <strong>och</strong> i slottet fanns ädla människor som satte större värde på<br />
sanningen än på rikedom <strong>och</strong> rang, ja, till <strong>och</strong> med på sitt liv. De som bar kunglig mantel<br />
hade ofta ett mer uppriktigt <strong>och</strong> trofast sinne än de som var klädda i biskopars dräkt <strong>och</strong><br />
mitra. Louis de Berquin var en man av ädel börd. Han var en modig <strong>och</strong> ädel riddare,<br />
upptagen av studier. Han hade fint uppträdande <strong>och</strong> levde ett rent liv. En författare säger om<br />
honom: ”Han följde de papistiska bestämmelserna mycket noga <strong>och</strong> var mycket ivrig att<br />
närvara vid mässor <strong>och</strong> predikningar. . . . Men främst bland alla hans dygder var denna<br />
enda, hans stora avsky för den lutherska Reformationen. Men då han genom Guds försyns<br />
ledning kom att studera Bibeln, blev han som så många andra före honom överraskad då han<br />
fann inte Roms utan Luthers lära.” — Wylie, band 13, kap. 9. Från <strong>och</strong> med nu ägnade han<br />
sig helt åt evangeliets sak.<br />
Han var ”den lärdaste av adelsmännen i Frankrike”, han var ädel, begåvad <strong>och</strong> vältalig,<br />
hade ett okuvligt mod <strong>och</strong> en hjältemodig iver. Eftersom han var konungens favorit utövade<br />
han stort inflytande vid hovet. Detta kom många att betrakta honom som den som var<br />
förutbestämd att bli sitt lands reformator. Beza sade: ”Berquin skulle ha varit en andra<br />
Luther, om han i Franz I hade funnit en andra kurfurste.” ”Han är värre än Luther”, skrek<br />
papisterna. — Samma källa, band 13, kap. 9. Han var verkligen mycket fruktad av<br />
Frankrikes katoliker. De kastade honom i fängelse, eftersom de betraktade honom som<br />
kättare. Men konungen frigav honom. Kampen pågick i åratal. Frans, som vacklade mellan<br />
Rom <strong>och</strong> Reformationen, tolererade <strong>och</strong> hindrade omväxlande munkarnas kraftiga angrepp.<br />
Tre gånger blev Berquin fängslad, men varje gång sattes han på fri fot av monarken, som<br />
beundrade hans begåvning <strong>och</strong> ädla hållning <strong>och</strong> var ovillig att överlämna honom åt<br />
prästerskapets hat.<br />
”Farligare än Luther”<br />
Gång på gång blev Berquin varnad för de faror han var utsatt för i Frankrike. Han blev<br />
inträngande ombedd att söka räddning genom frivillig flykt till ett annat land såsom många<br />
andra hade gjort. Den räddhågade <strong>och</strong> krypande Erasmus, som trots sin stora lärdom inte<br />
ägde den moraliska storhet som är villig att offra både liv <strong>och</strong> ära för sanningen, skrev<br />
därför till Berquin: ”Sänd in en begäran om att bli utsänd som sändebud till främmande<br />
149
Change language