Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Kapitel 12—Från Gryning Tillbaka till Natt
Ludwig von Berquin var en mäktig adelsman i Frankrike. Men då han fann Kristus,
blev detta så värdefullt för honom, att han offrade livet för sin tro — och han var inte den
ende, som fick betala med sitt liv för sin trohet mot Gud under Reformationen i Frankrike.
Protesten i Speier och bekännelsen i Augsburg, som kännetecknade Reformationens seger i
Tyskland, följdes av flera års kamp och mörker. Det såg ut som om protestantismen tycktes
vara dömd till att fullständigt gå under. Splittring rådde bland dem som stödde den. Mäktiga
fiender angrep den. Tusentals beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod. Det utbröt
inbördeskrig. Protestantismens sak förråddes av en av dess största ledare. De ädlaste bland
de reformerade föll i kejsarens händer. De släpades som fångar från stad till stad. Men just
då det såg ut som om kejsaren hade vunnit, led han ett stort nederlag. Han såg att bytet revs
ur händerna på honom. Till sist blev han tvungen att tolerera den lära som han hade gjort till
sin livsuppgift att utrota. Han hade äventyrat sitt rike, sina skatter, ja, till och med sitt liv för
att utrota detta kätteri. Nu blev hans här besegrad i krig, hans skattkamrar uttömda, hans
många riken hotade av uppror, medan den tro som man överallt hade försökt att utrota,
ständigt utbredde sig. Karl V kämpade mot den Allsmäktige. Gud hade sagt: ”Varde ljus”,
men kejsaren hade försökt att låta mörkret råda. Hans planer slog fel. Han blev gammal i
förtid och utmattad av den långa striden. Därför avsade han sig tronen och gick i kloster.
Liksom i Tyskland drabbades också den schweiziska Reformationen av mörka tider.
Många kantoner tog emot Reformationen, andra höll blint och hårdnackat fast vid den
romerska trosbekännelsen. De förföljde alla som ville ta emot sanningen. Detta
förde till sist till inbördeskrig. Zwingli och många som hade slutit sig till honom i
reformationsarbetet föll på den blodiga valplatsen vid Kappel. Oecolampadius blev
förskräckt över dessa stora olyckor. Han dog snart därefter. Rom triumferade. På många
platser kunde det se ut som om påvedömet skulle återvinna allt vad det hade förlorat. Men
Han vars råd är av evighet, hade inte övergett sin sak eller sitt folk. Hans arm skulle skänka
dem räddning. l andra länder hade han arbetare som skulle befrämja Reformationens sak.
I Frankrike hade dagen inbrutit redan innan Luthers namn som reformator hade blivit
känt. En av dem som först uppfångade ljuset var den åldrade Lefevre, en man med
omfattande lärdom, professor vid universitetet i Paris och en uppriktig och ivrig papist.
Under sina forskningar i den antika litteraturen hade hans uppmärksamhet riktats på Bibeln.
Han införde den i sina studenters studier.
Lefevre var en entusiastisk beundrare av helgonen. Han hade börjat förbereda en
helgonens och martyrernas historia såsom den framställs i kyrkans legender. Detta var ett
enormt arbete. Han hade redan gjort stora framsteg i detta arbete, då han kom att tänka på att
146