07.04.2023 Views

Kyrka och Statligt Militant_

Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.

Krigskonsten är av vital betydelse för staten. Krigskonsten är en fråga om liv eller död. Om en väg antingen till säkerhet eller till undergång. Därfor är Krigskonsten ett ämne för tanke och utveckling som inte på några villkor får forsummas. Krigskonsten styrs av fem konstanta faktorer, som det måste tas hänsyn till då man försöker bestämma de förhållanden som gäller på fältet. De fem faktorerna är (1) den moraliska lagen (2) Himmeln (3) Jorden (4) Befälhavaren (5) Metoden och ordningen. Den moraliska lagen innebär att människorna är I fullständig överensstämmelse med överbefälhavaren. All krigföring bygger på vilseledning.

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Kyrka</strong> <strong>och</strong> <strong>Statligt</strong> <strong>Militant</strong><br />

följde med dem så långt som till Koburg, återupplivade deras sviktande tro genom att sjunga<br />

den psalm han skrev på denna resa: ”Vår Gud är oss en väldig borg.” Fruktan jagades på<br />

flykten. Många bekymrade sinnen lättades genom ljudet av dessa inspirerande toner.<br />

Synpunkter deklareras<br />

De reformvänliga furstarna hade bestämt sig för att de skulle utarbeta en systematisk<br />

deklaration av sina synpunkter med bevis från Bibeln. Denna skulle de lägga fram i<br />

riksdagen. Denna uppgift lades på Luther, Melanchthon <strong>och</strong> deras medarbetare.<br />

Bekännelsen godkändes av protestanterna som ett uttryck för deras lära. De kom<br />

tillsammans för att sätta sina namn under det viktiga dokumentet. Det var en högtidlig <strong>och</strong><br />

prövande stund. Det var av stor betydelse för reformatorerna att deras sak inte skulle<br />

blandas samman med politiska frågor. De ville inte att Reformationen skulle utöva något<br />

annat inflytande än det som går ut ifrån Guds ord. Då de kristna furstarna kom fram för att<br />

skriva under bekännelsen, grep Melanchthon in <strong>och</strong> sade: ”Det är teologernas <strong>och</strong> prästernas<br />

uppgift att föreslå detta. Låt den auktoritet som jordens mäktiga män har, komma till uttryck<br />

i andra frågor.” ”Gud förbjude”, svarade Johan av Sachsen, ”att du skulle utesluta mig. Jag<br />

har bestämt mig för att göra det som är rätt utan att fråga efter min krona. Min kurfurstehatt<br />

<strong>och</strong> min hermelinsmantel är inte dyrbarare för mig än Kristi kors.” Då han hade sagt detta<br />

skrev han sitt namn. En annan av furstarna sade med pennan i handen: ”Om min Jesu Kristi<br />

lära kräver det är jag villig. . . att göra avkall på mina ägodelar <strong>och</strong> mitt liv.” ”Jag vill hellre<br />

avstå från mina undersåtar <strong>och</strong> mina stater, hellre lämna mina fäders land med stav i hand”,<br />

sade han vidare, ”än jag vill ta emot någon annan lära än den som denna bekännelse ger<br />

uttryck för.” — D’Aubigné, band 14 kap. 6. Sådan var den tro <strong>och</strong> det mod som dessa<br />

gudsmän visade.<br />

Furstar väljer sida<br />

Tiden kom då de skulle framträda inför kejsaren. Karl V satt på sin tron, omgiven av<br />

kurfurstar <strong>och</strong> furstar, då han gav de protestantiska reformatorerna audiens. Bekännelsen<br />

lästes upp. I denna furstliga församling blev evangeliets sanningar klart framställda <strong>och</strong><br />

påvekyrkans villfarelser påpekade. Med rätta har denna dag förklarats vara ”Reformationens<br />

största dag, en av de härligaste i kristendomens <strong>och</strong> mänsklighetens historia”. —<br />

D’Aubigné, band 14, kap. 7. Bara några få år hade gått sedan munken från Wittenberg stod<br />

ensam inför riksdagen i Worms. Nu hade de ädlaste <strong>och</strong> mäktigaste furstarna i hela riket<br />

samlats. Luther hade vägrats tillåtelse att komma till Augsburg, men genom sina ord <strong>och</strong><br />

sina böner hade han ändå varit närvarande. ”Jag är överväldigad av glädje”, skrev han,<br />

”därför att jag har upplevt detta tillfälle, då Kristus offentligt har blivit upphöjd av så<br />

lysande bekännare <strong>och</strong> inför en så lysande församling.” — Samma källa, band 14, kap. 7.<br />

142

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!