Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
var. Men även om de var få och stod i strid med den romerska kyrkan så hade de ändå sin
styrka. De vände sig ”från riksdagens förslag till Guds ord och från kejsar Karl till Jesus
Kristus, konungarnas konung och herrarnas herre”. — Samma källa, band 13, kap. 6.
Då konung Ferdinand hade vägrat att ta hänsyn till deras samvetens övertygelse,
bestämde furstarna sig för att inte ta hänsyn till hans frånvaro utan att snarast lägga fram sin
protest inför nationens rådsförsamling. En högtidlig förklaring skrevs därför och lades fram
i riksdagen.
”Vi protesterar genom denna skrivelse inför Gud, som är vår ende Skapare,
Beskyddare, Återlösare och Frälsare och som en gång skall bli vår domare, såväl som inför
alla människor och allt skapat och förklarar, att vi för vårt och vårt folks vidkommande
varken godkänner eller på något som helst annat sätt ansluter oss till det dekret som har
föreslagits, när det står i strid med Gud, hans heliga Ord, vårt upplysta samvete och vår
frälsning.”
”Vad! skulle vi godkänna detta edikt? Skulle vi påstå att när den allsmäktige Guden
kallar en människa att lära känna honom, så kan denna människa ändå inte ta emot kunskap
om Gud? Det finns ingen pålitlig lära utanför den som överensstämmer med Guds ord. . . .
Herren förbjude förkunnelse av någon annan lära. . . . Bibeltext bör förklaras med andra, och
klarare texter. . . denna heliga bok är i alla avseenden nödvändig för den kristne. Den är lätt
att förstå och avsedd att skingra mörkret. Genom Guds nåd har vi bestämt oss för att
upprätthålla den rena och oförfalskade förkunnelsen av hans ord, sådant det finns i de
bibliska böckerna i Gamla och Nya testamentet, utan att foga någonting till det, som kan stå
i strid med detta. Endast Guds ord är sanning. Det är den sanna regeln för all lära och för all
vandel. Det kan aldrig svikta eller vilseföra oss. Den som bygger på denna grund skall stå
fast mot alla helvetets makter. Men all mänsklig fåfänglighet som ställs upp emot det, skall
falla inför Guds ansikte.”
Den borgerliga maktens begränsning
”På grund härav förkastar vi det ok som man vill lägga på oss.” ”Samtidigt väntar vi
att hans kejserliga majestät skall uppträda mot oss som en kristen furste, som älskar Gud
över allting. Vi å vår sida förklarar oss beredda att visa honom såväl som er, nådiga herrar,
all den tillgivenhet och lydnad som vår rättfärdiga och lagenliga plikt påbjuder.” — Samma
källa, band 13, kap. 6.
Detta gjorde ett djupt intryck på riksdagen. De flesta fylldes av förundran och fruktan
inför protestanternas mod. Framtiden tedde sig orolig och osäker för deras blickar.
Splittring, kamp och blodsutgjutelse tycktes vara oundvikliga. Men reformatorerna som var
139