Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
följden av Luthers lära. Många stod färdiga att ansluta sig till denna förklaring. Även om
denna beskyllning var helt utan grund kunde den inte annat än vålla djup smärta hos
reformatorn. Att sanningens sak skulle bli vanhedrad och ställd i klass med den lägsta
fanatism föreföll honom vara mer än han kunde tåla. Å andra sidan hyste ledarna för
upproret hat mot Luther. Han hade ju inte bara motarbetat deras lära. Han ville inte heller
godta deras krav på gudomlig inspiration. Dessutom hade han kallat dem för upprorsmakare
mot de borgerliga myndigheterna. I gengäld fördömde de honom som en föraktlig hycklare.
Det såg ut som om han hade dragit över sig både furstarnas och folkets fiendskap.
Identifierad upprorsanda
Katolikerna gladde sig och väntade att snart få se Reformationen bryta samman. De
anklagade Luther för de villfarelser som han hade gjort de största ansträngningar för att röja
ur vägen. Under falska anspråk på att ha blivit behandlade mycket orättfärdigt, lyckades det
fanatikerna att vinna sympati hos en stor del av folket. Och som så ofta sker med dem som
ställer sig på fel sida, betraktades de som martyrer. De som hade ansträngt sig till det
yttersta för att motarbeta Reformationen blev beklagade och utropade som offer för grymhet
och förtryck. Detta var Satans verk. Det drevs fram av samma upproriska anda som först
hade gett sig till känna i himmelen.
Satan försökte hela tiden att förleda människorna och få dem att kalla synd för
rättfärdighet och rättfärdighet för synd. Och vilken framgång hade han inte haft i sitt verk!
Hur ofta blir inte Guds trofasta tjänare utsatta för klander och hån, därför att de utan fruktan
har framträtt och försvarat sanningen. Människor som inte är någonting annat än Satans
redskap, blir lovordade och smickrade, ja, till och med betraktade som martyrer. De däremot
som borde åtnjuta respekt och finna stöd på grund av sin trohet mot Gud blir tvingade att stå
ensamma, utsatta för misstänksamhet och misstro.
En oäkta helighet och en falsk helgelse utövar alltid sitt bedrägliga inflytande. Under
olika former uppenbarar den samma anda som den gjorde på Luthers tid. Den leder tanken
bort ifrån Bibeln. Den får människor att följa sina egna känslor och intryck i stället för att
visa lydnad mot Guds lag. Detta är ett av Satans mest effektiva bedrägerier för att
misstänkliggöra renhet och sanning.
Frimodigt försvar
Utan fruktan försvarade Luther evangeliet mot angrepp från alla kanter. Guds ord
visade sig vara ett mäktigt vapen i varje strid. Med detta ord kämpade han mot den
myndighet som påven orätt hade tillskansat sig och mot skolastikernas rationalistiska
filosofi. Han stod därvid fast som en klippa mot den fanatism som sökte alliera sig med
Reformationen. Samtliga av dessa partier som kämpade mot Reformationen åsidosatte
131