Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
upp med våld. Jag vill inte använda makt mot vidskepelse och otro. . . Ingen får tvingas.
Frihet är trons sanna väsen.” — Samma källa, band 9, kap. 8.
Undervisning, vädjan, inte våld
Det blev snart känt i Wittenberg att Luther hade kommit tillbaka och att han skulle
predika. Folk strömmade till från alla kanter och kyrkan blev överfylld. Från talarstolen
undervisade, förmanade och tillrättavisade han med stor klokhet och mildhet. Om de
metoder som använts av dem som med våld ville avskaffa mässan sade han: ”Mässan är
någonting ont. Gud är emot den. Vi borde avskaffa den. Jag skulle önska att den över hela
världen ersattes med den evangeliska nattvarden. Men vi får inte riva ned någonting med
våld. Vi måste överlåta saken i Guds hand. Hans ord måste verka, inte vi. Varför? kommer
du att fråga. Därför att jag inte håller människornas hjärtan i min hand såsom krukmakaren
håller leret. Vi har rätt att tala. Vi har inte rätt att handla. Låt oss förkunna. Resten må bli
Guds sak. Vad kunde jag uppnå genom att använda makt? Grimaser, formväsen,
efterapningar, mänskliga anordningar och hyckleri. . . Men däri skulle inte finnas någon
hjärtats uppriktighet, inte heller tro, inte heller kärlek. Där dessa tre saknas, saknas allt. Jag
vill inte ge ett vitten för ett sådant resultat. . . Gud uträttar mer genom sitt Ord enbart, än ni
och jag och hela världen genom våra förenade krafter. Gud griper sinnet. När sinnet är
intaget är allt vunnet. . .
Jag vill predika, diskutera och skriva, men jag vill inte tvinga någon, eftersom tron är
en frivillig handling. Se vad jag har gjort. Jag stod upp mot påven, avlat och papister, men
utan våld eller tumult. Jag framhöll Guds ord. Jag predikade och skrev — det var allt jag
gjorde. Men under det att jag sov. . . omstörtade det ord jag hade förkunnat påvedömet, så
att varken furstar eller kejsare har orsakat det så stor skada. Ändå gjorde jag ingenting.
Ordet enbart uträttade det hela. Hade jag önskat använda mig av makt så skulle hela
Tyskland kanske ha varit översvämmat av blod. Men vad skulle resultatet ha blivit. Ruin
och ödeläggelse både för kropp och själ. Jag höll mig därför stilla och överlät åt Ordet
ensamt att löpa genom hela världen” — D’Aubigné, band 9, kap. 8. Dag efter dag under en
hel vecka fortsatte Luther att tala till ivriga skaror. Guds ord bröt udden av denna fanatiska
rörelse. Evangeliets kraft förde de skaror som blivit vilseledda, tillbaka till sanningens väg.
Fanatism bryter ut på nytt
Luther hade inte någon önskan att sammanträffa med de fanatiker som genom sina
metoder hade varit orsak till så mycket ont. Han visste att de var obalanserade människor
med otyglade lidelser. Han visste att de inte skulle tåla den minsta motsägelse, ja, inte ens
en vänlig tillrättavisning eller ett råd, även om de gav sig ut för att ha tagit emot särskilt ljus
från himmelen. De gjorde förmätet anspråk på att ha suverän auktoritet och krävde att alla
utan förbehåll skulle godta deras påståenden. Men då de krävde att få sammanträffa med
129