Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
kristendomen”, sade han, ”det bästa medlet för att bevara det offentliga lugnet och
säkerheten?” — Wylie, band 8, kap. 11.
Sändebuden förmanade rådsherrarna att bli kvar i kyrkan. Utanför den fanns inte
någon frälsning, sade de. Zwingli svarade: ”Låt inte denna anklagelse göra er oroliga.
Församlingens grundval är samma klippa, den samme Kristus som gav Petrus hans namn,
därför att han i trohet bekände honom inför människorna. Gud tar emot var och en bland alla
folk som av hjärtat tror på Herren Jesus. Det är den församlingen han godkänner. Utanför
den blir ingen salig.” — D’Aubigné, Londonutgåvan, band 8, kap. 11. Som resultat av mötet
tog ett av biskopens sändebud emot den reformerta läran.
Rådet vägrade att vidta några åtgärder mot Zwingli. Rom förberedde sig därför att göra
nya angrepp mot honom. Då reformatorn fick höra om de planer hans fiender hade, utbröt
han: ”Låt dem bara komma. Jag fruktar dem inte mer än den fasta klippan fruktar vågorna
som tornar upp sig vid dess fot.” — Wylie, band 8, kap. 11. De ansträngningar prästerskapet
gjorde befrämjade bara den sak som de försökte omstörta. Sanningen fortsatte endast att
breda ut sig. Protestanterna i Tyskland, som på grund av Luthers försvinnande hade blivit
modlösa, fick nytt mod då de hörde att evangelium hade framgång i Schweiz.
Enighet och fredlig samlevnad
Efter hand som Reformationen fick fotfäste i Zürich, blev dess frukter märkbara.
Lastbarhet och osedlighet avtog. Enighet och god ordning rådde. ”Freden bor i vår stad”,
skrev Zwingli. ”Här förekommer inga strider, inte något hyckleri, ingen avundsjuka, inga
trätor. Varifrån kan en sådan enighet komma, om den inte kommer från Herren? Vår lära
fyller oss med gudsfruktan och fredens frukter.” — Wylie, band 8, kap. 15.
De segrar Reformationen vann gjorde att katolikerna ansträngde sig ännu mer för att
störta den. Då de såg hur litet de uppnådde genom att motarbeta Luthers verk i Tyskland,
beslöt de sig för att använda reformatorns egna vapen mot honom. De ville få igång en
diskussion med Zwingli. Eftersom de hade tagit initiativet till detta ville de försäkra sig om
segern genom att själva välja både plats för konfrontationen och domarna som skulle ha det
avgörande ordet. Om de bara fick Zwingli i sin makt skulle de nog sörja för att han inte
slapp undan dem. När ledaren hade tystats kunde rörelsen snart undertryckas. Men denna
plan hemlighöll de omsorgsfullt. Det blev bestämt att diskussionen skulle hållas i Baden.
Men Zwingli var inte närvarande. Rådet i Zürich blev betänkliga med hänsyn till papisternas
avsikter. Varnad av de många bål som hade blivit tända i alla de påvliga kantonerna för
sådana som bekänt sig till evangelium, förbjöd de sin pastor att utsätta sig för denna risk. I
Zürich var han villig att möta alla de partianhängare som Rom ville sända, men att resa till
Baden, där martyrernas blod nyligen hade blivit utgjutet, skulle vara att gå en säker död till
123