Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
fastare grund på vilken de kunde bygga sin tro. Zwingli blev angripen av sjukdomen. Han
blev så svag att hans närmaste gav upp allt hopp om att han skulle bli frisk. Ja, ryktet spred
sig vida omkring att han var död. Ändå höll han hoppet och modet uppe i denna
prövningens stund. Han såg upp till Golgata kors och satte sin tillit till honom som är mäktig
att frälsa från all synd. Då han hade fått sin hälsa tillbaka förkunnade han evangelium med
ännu större iver än tidigare. Hans ord hade stort inflytande. Folket bjöd med glädje sin
älskade pastor välkommen då han vände tillbaka till dem från gravens rand. De kom själva
från de sjuka och döende som de hade vårdat. De lärde sig att sätta större värde på
evangeliet än de någonsin tidigare hade gjort.
Zwingli hade fått en klarare förståelse för evangeliets sanningar. I högre grad än
tidigare hade han i sitt liv upplevt dess kraft att förvandla människor. Det han predikade om
var människans fall och frälsningsplanen. ”I Adam”, sade han, ”är vi alla döda och
nedsjunkna i fördärv och fördömelse.” — Wylie, band 8, kap. 9. ”Kristus. . . har köpt oss en
evig frälsning. . . hans lidande är. . . ett evigt offer som aldrig mister sin helande kraft. Detta
offer är allt som den gudomliga rättfärdigheten kräver till evig tid av alla som förlitar sig på
det med fast och orubblig tro.” Men samtidigt påpekade han klart att människan inte hade
fått frihet att fortsätta i synd på grund av Kristi nåd. ”Var helst det finns tro på Gud, där bor
Gud själv. Och där Gud är, där finns en iver som driver på och tvingar människan till goda
gärningar.” — D’Aubigné, band 8, kap. 9.
Människor var så intresserade av att få lyssna till Zwinglis predikan att domkyrkan
inte kunde rymma de stora människoskaror som kom för att lyssna till honom. Han framhöll
sanningen gradvis för sina lyssnare efter hand som de kunde ta emot den. I början var han
försiktig med att framhålla sådana saker som kunde skrämma dem och väcka fördomar.
Hans första uppgift var att vinna dem för Kristi lära och att göra intryck på dem med hans
kärlek och framhålla för dem hans exempel. När de tog emot grundsanningarna i evangeliet,
skulle deras vidskepliga idéer och handlingssätt utan tvivel försvinna.
Steg för steg gjorde reformatorn framsteg i Zürich. Hans fiender blev oroliga. De
vaknade upp till aktivt motstånd. För ett år sedan hade munken från Wittenberg sagt nej till
påven och kejsaren i Worms. Allt tydde på ett liknande motstånd mot påvemaktens krav i
Zürich. Gång på gång angreps Zwingli. I de påvliga kantonerna blev evangeliets anhängare
då och då förda till bålet. Men det var inte nog. Upphovsmannen till kätteriet måste tystas.
Biskopen i Konstanz sände därför tre deputerade till rådet i Zürich, där de anklagade
Zwingli för att ha förlett folket till att överträda kyrkans lagar. Detta var ju ett hot mot fred
och god ordning i samhället. De påstod att det var fara för uppror om kyrkans myndighet
ifrågasattes. Zwingli svarade att han hade förkunnat evangelium i Zürich i fyra år och att
denna stad ”var lugnare och fredligare än någon annan stad i Schweiz”. ”Är inte
122