Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
För många lyssnare var dessa lärdomar mindre välkomna. Det var en bitter besvikelse
för dem att höra att deras långa och besvärliga resor var menigslösa. De kunde inte förstå att
det som erbjöds dem var en hel och full förlåtelse för synd genom Kristus. De var nöjda med
den gamla vägen till himmelen som Rom hade anvisat dem. De drog sig för förvirringen i
att söka någonting bättre. Det var lättare att överlämna sin frälsning åt prästerna och påven,
än att söka efter hjärtats renhet.
Besvikelse för några, lättnad och glädje för många
Men det fanns andra som med glädje tog emot budskapet om förlossning genom
Kristus. De ceremonier som Rom föreskrev, hade inte skänkt dem någon själsfrid. I tro tog
de emot Frälsarens blod som det rätta medlet till försoning. Dessa vände hem igen och lät
det dyrbara ljus de själva hade tagit emot, lysa för andra. På det sättet blev sanningen känd
från by till by, från plats till plats. Antalet pilgrimer som kom till den heliga jungfruns skrin
sjönk ständigt. Offergåvorna blev allt mindre. Som följd därav sänktes också Zwinglis lön,
eftersom den var beroende av offren. Men detta beredde honom bara glädje. Han såg ju hur
fanatismens och vidskepelsens makt bröts. Kyrkomyndigheterna var inte blinda för det
arbete Zwingli utförde. De underlät emellertid tills vidare att blanda sig i saken. De
hoppades alltjämt att vinna honom för sin sak. De sökte övertala honom med smicker.
Under tiden vann sanningen fotfäste i människornas sinnen.
Zwinglis arbete i Einsiedeln hade förberett honom för ett vidare fält som han snart
skulle gå in på. Efter tre år kallades han till tjänst som predikant i domkyrkan i Zürich.
Zürich var vid denna tid den främsta staden i det schweiziska statsförbundet. Hans
inflytande skulle från denna plats göra sig gällande vida omkring. De kyrkliga ämbetsmän
som hade kallat honom till Zürich ville emellertid förebygga varje ny förändring. De gav
honom därför riktlinjer som han måste följa vid utförandet av sina plikter.
”Gör allt som står i din makt”, sade de, ”för att insamla domkapitlets inkomster och
utan att förbise det minsta. Du måste förmana de troende från både talarstolen och
skriftstolen till att betala alla avgifter och tionden, och till att genom sina offergåvor vittna
om den kärlek de har till kyrkan. Du måste göra allt för att öka de intäkter vi har från de
sjuka, från mässorna och från alla kyrkliga funktioner för övrigt.” ”När det gäller
förvaltningen av sakramenten, predikan och personlig tillsyn av hjorden”, tillfogade hans
instruktörer, ”så hör också dessa till prästens plikter. Men till detta kan du anställa en vikarie
som utför det i ditt ställe, framförallt när det gäller predikan. Sakramenten bör du bara dela
ut till framstående personer och det bara när du blir kallad till det. Det är förbjudet för dig
att göra så utan att ta hänsyn till personen.” — D’Aubigné, band 8, kap. 6.
Zwingli lyssnade under tystnad till dessa föreskrifter och tackade för den ära de visade
honom genom att kalla honom till att vara präst på denna viktiga plats. Därefter förklarade
119