Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
hemlighetsfullhet saknade inte avsikt. Så länge kurfursten inte visste något om den plats där
Luther uppehöll sig, kunde han inte röja något. Han såg till att han fick veta att reformatorn
var i trygghet. Med den upplysningen lät han sig nöja.
Gynnsam fångenskap
Våren, sommaren och hösten gick och vintern kom. Luther befann sig fortfarande i
fångenskap. Alexander och hans ivriga partivänner gladde sig åt att det såg ut som om
evangeliets ljus snart skulle slockna. Men reformatorn höll i stället på med att fylla sin
lampa från sanningens förrådshus. Ljuset från den skulle komma att lysa med ännu större
klarhet.
I den vänliga, trygga omgivningen i Wartburg gladde sig Luther en tid över att han var
fri från stridens hetta och oro. Men under någon längre tid kunde han inte slå sig till ro i
denna stillhet. Han var van vid aktivt arbete och hård kamp. Han kunde inte så lätt vara
overksam. I ensamheten tänkte han igenom tillståndet i kyrkan och ropade förtvivlat: ”Ack
finns det ingen i denna världens sista tid som vill stå som en mur för Herren och frälsa
Israel.” — D’Aubigné, band 9, kap. 2.
Så tänkte han på sig själv och fruktade att han skulle bli beskylld för feghet för att han
dragit sig undan striden. Han beklagade sin lättja och brist på självtukt. Men samtidigt fick
han för varje dag mer uträttat än det tycktes vara möjligt för en människa att utföra. Hans
penna var aldrig overksam.
Hans fiender däremot smickrade sig med att han hade blivit tystad. De blev därför
förvånade och förvirrade då de fick plötsliga bevis för att han alltjämt var aktiv. En samling
traktater som skrivits av honom spreds över hela Tyskland. Han utförde också ett
betydelsefullt arbete för sina landsmän genom att översätta Nya testamentet till tyska. Från
sitt bergiga Patmos fortsatte han nästan ett helt år att förkunna evangelium och bestraffa
samtidens villfarelser och synder.
Men orsaken till att Gud hade avlägsnat sin tjänare från ett liv i offentlig verksamhet
var inte bara att han ville skydda Luther mot hans fienders vrede. Inte heller var det för att
bereda honom stillhet och ro till att utföra dessa viktiga uppdrag. Något ännu större och
dyrbarare skulle åstadkommas. På sin stilla, tillbakadragna tillflyktsort i bergen var Luther
avskuren från jordiskt stöd och avlägsnad från mänskligt smicker. På det sättet besparades
han den stolthet och självtillit som medgång så ofta för med sig. Genom lidande och
ödmjukhet skulle han bli beredd att åter gå i trygghet på de svindlande höjder som han så
plötsligt hade upphöjts till.
När människor gläder sig över den frihet som sanningen ger dem, är de utsatta för
risken att upphöja dem som varit Guds redskap att bryta vidskepelsens och villfarelsens
114