Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
återkallar, kommer kejsaren och rikets stater att överväga vilka åtgärder som skall vidtas
mot en oförbätterlig kättare.”
Luthers vänner som med stor glädje hade hört hans ädla försvar började nu darra. Men
doktorn själv sade lugnt: ”Gud är min hjälpare. Jag kan ingenting återkalla.” — Samma
källa, band 7, kap. 8. Luther uppmanades att dra sig tillbaka från riksdagen medan furstarna
rådslog tillsammans. De insåg att de stod inför en stor kris. Luthers bestämda avslag kunde
komma att få inflytande på kyrkans historia genom århundraden. Det blev bestämt att man
skulle ge honom ännu ett tillfälle att återkalla. Ännu en gång fördes han inför riksdagen.
Åter fick han frågan om han ville göra avkall på sin lära. ”Jag har inte något annat svar att
ge”, sade han, ”än det jag redan har gett.” Varken löften eller hotelser kunde förmå honom
att underkasta sig Rom.
Fasthet och sinnesnärvaro
De påvliga ledarna förargade sig över att deras makt, som hade fått konungar och
adelsmän att darra, på detta sätt skulle trotsas av en oansenlig munk. De längtade efter att få
ge sin vrede luft genom att pina livet ur honom. Men Luther som insåg den fara han svävade
i hade talat med kristlig värdighet och lugn. Hans ord hade varit fria från högmod, lidelse
eller falska uppgifter. Han hade glömt sig själv och de stora män som omgav honom. Han
kände endast att han var i dens närvaro som är oändligt överlägsen påvar, prelater, konungar
och kejsare. Kristus hade talat genom Luthers vittnesmål med en kraft och storhet, som för
stunden fyllde både vänner och fiender med respekt och undran. Guds Ande hade varit
närvarande vid riksdagen och påverkat de kejserliga ledarnas sinnen. Flera av furstarna
medgav öppet att Luthers sak var rättfärdig. Många blev överbevisade om sanningen, men
hos några blev dessa intryck inte bestående. Det fanns också en annan klass som just då inte
uttalade sin övertygelse, men som senare studerade Bibeln och blev Reformationens
oförskräckta försvarare.
Kurfursten Fredrik hade med spänning sett fram till Luthers uppträdande inför
riksdagen. Med djupt intresse hade han lyssnat till hans tal. Med glädje och stolthet
bevittnade han doktorns mod, fasthet och sinnesnärvaro. Han bestämde sig för att han skulle
hjälpa honom ännu mer. Han gjorde en jämförelse mellan parterna i denna konfrontation.
Han insåg att den visdom som präglade påvar, konungar och prelater hade omintetgjorts av
sanningens kraft. Påvedömet hade lidit ett nederlag som man skulle komma att kunna iaktta
bland alla nationer och under alla tider.
Då legaten såg den effekt som Luthers tal hade haft, fruktade han som aldrig tidigare
för den romerska kyrkans existens. Han bestämde sig för att använda varje medel som stod
till hans förfogande för att störta reformatorn. Med all den vältalighet och diplomatiska
klokhet som han i så framträdande grad var känd för, framhöll han för den ungdomlige
109