Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Kapitel 8—Inför Rätta
Med stort mod försvarade Luther Guds Ord inför världens mäktiga män, trots att han
visste att det kunde innebära döden för honom. Vid denna tid såg Karl V ut att bli den
självklare härskaren över Europa. Men en följd av Riksdagen möte i Worms blev ett långt
krig i Europa, och Karl V fick se sina planer gå i stöpet.
En ny kejsare, Karl V, hade intagit Tysklands tron. Roms emissarier skyndade sig att
komma med sina lyckönskningar och att söka förmå monarken att använda sin makt mot
Reformationen. Kurfursten av Sachsen, som kejsar Karl i stor utsträckning hade att tacka för
sin krona, bad honom däremot om att inte företa sig någonting mot Luther, förrän han hade
fått tillfälle att lyssna till honom. På det sättet kom kejsaren i en mycket besvärlig situation.
Katolikerna nöjde sig inte med något mindre än ett kejserligt edikt som fällde dödsdomen
över Luther. Kurfursten hade bestämt sagt att ”varken hans kejserliga majestät eller någon
annan hade kunnat motbevisa Luthers skrifter.” Därför bad han om att ”dr Luther skulle
förses med lejdbrev så att han kunde framträda inför en domstol som bestod av lärda,
fromma och opartiska domare.” — D’Aubigné, band 6, kap. 11.
Alla partier riktade nu sin uppmärksamhet mot den församling av män från de tyska
staterna, som sammanträdde i Worms strax efter det att kejsar Karl hade övertagit riket. Det
var viktiga politiska frågor och intressen som skulle behandlas vid denna riksdag, eftersom
det var första gången som de tyska furstarna skulle möta sin ungdomlige monark i ett
rådslag. Från alla håll av landet kom höga representanter för kyrka och stat. Mäktiga,
högvälborna adelsmän, angelägna om sina nedärvda rättigheter, kyrkofurstar, berusade av
medvetenheten om sin överlägsenhet både i rang och makt, eleganta riddare med beväpnat
följe, sändebud från främmande och avlägsna länder. Alla samlades de i Worms. Men det
som i denna stora församling väckte det djupaste intresset var den sachsiske reformatorns
sak.
Kejsar Karl hade tidigare bett kurfursten om att ta Luther med sig till riksdagen. Han
försäkrades om beskydd och fick löfte om fri diskussion med kompetenta personer om de
stridsfrågor som var aktuella. Luther hyste en stark önskan om att få träda fram inför
kejsaren. Hans hälsa var vid det här tillfället ganska dålig. Ändå skrev han till kurfursten:
”Kan jag inte komma till Worms frisk och färdig, så vill jag bli buren dit så sjuk som jag är.
Om kejsaren kallar mig kan jag inte tvivla på att det är Guds kallelse. Vill de använda våld
emot mig, och det är mycket sannolikt, för det är inte för att få information som de anmodar
mig att komma, så lägger jag saken i Herrens hand. Han som bevarade de tre unga männen i
den brinnande ugnen, lever och styr ännu. Om han inte vill rädda mig, så har mitt liv föga
betydelse. Låt oss bara förhindra att evangelium utsätts för hån från de ogudaktigas sida och
låt oss ge vårt blod för det, för att de inte skall få triumfera. Det tillkommer inte mig att
97