Kyrka och Statligt Militant_

Kyrka och Statligt Militant
Reformatorns skrifter och hans lära spred sig till varje land inom kristenheten. Hans
verk spriddes i Holland och Schweiz. Exemplar av hans skrifter fann vägen till Frankrike
och Spanien. I England tog folk emot hans lära som livets ord. Också till Belgien och Italien
hade sanningen kommit. Tusentals höll på att vakna upp ur sin dödsliknande dvala till ett
trons liv i glädje och hopp.
Rom blev mer och mer förbittrat över Luthers angrepp. Några av hans fanatiska
motståndare, bland dem till och med doktorer vid katolska universitetet, förklarade att den
som dödade denne upproriske munk inte begick någon synd. En dag kom en främling, som
hade en pistol gömd under kappan, fram till reformatorn och frågade honom varför han gick
ensam. ”Jag är i Guds hand”, svarade Luther. ”Han är min styrka och min sköld. Vad kan en
människa göra mig?” Samma källa, band 6, kap. 2. Då främlingen hörde dessa ord blev han
blek och skyndade sig bort, som om han hade stått framför en ängel från himmelen.
Rom var fast beslutet att ta Luthers liv. Men Gud var hans beskyddare. Överallt kunde
man höra hans lära — ”i hyddor och i kloster, i de adliga borgarna, universiteten och i
konungapalatsen”. På alla håll framträdde människor som stödde hans arbete. —
D’Aubigné, band 6, kap. 2. Det var ungefär vid denna tid som Luther höll på att läsa de verk
Hus hade skrivit. Han upptäckte då att den böhmiske reformatorn hade hyllat den stora
sanningen, rättfärdiggörelse genom tro, som han själv sökte att försvara och lära. ”Vi har
allesammans både Paulus, Augustinus och jag varit husiter utan att veta det”, skrev Luther.
”Gud kommer i sanning att hemsöka världen”, sade han vidare, ”eftersom sanningen blev
förkunnad för hundra år sedan och bränd.” — Wylie, band 6, kap.1.
I en vädjan till kejsaren och den tyska adeln till förmån för en reformation inom
kristenheten, skrev Luther angående påven: ”Det är avskyvärt att se den man som kallar sig
Kristi vikarie, utveckla en prakt som ingen kejsare kan uppvisa maken till. Är detta att
efterlikna den fattige Jesus eller den ödmjuke Petrus? Folk säger att han är världens herre.
Men Kristus vars ställföreträdare han berömmer sig av att vara sade: ’Mitt rike är icke av
denna världen’. Kan en vikaries herradöme sträcka sig längre än hans överordnades?” —
D’Aubigné, band 6, kap. 3.
Om universiteten skrev han: ”Jag är mycket rädd att universiteten skall komma att visa
sig vara stora portar till helvetet, om de inte arbetar flitigt med att förklara Bibeln och
inpränta den i ungdomens sinnen. Jag vill inte råda någon att sända sitt barn till en plats där
Bibeln inte sätts i högsätet. Varje institution, där man inte ständigt är sysselsatt med Guds
ord, måste bli fördärvad.” — Samma källa, band 6, kap. 3.
Detta upprop spreds snabbt över hela Tyskland och utövade ett starkt inflytande på
folket. Det tilldrog sig hela nationens uppmärksamhet. Stora människoskaror slöt sig till
reformtanken. Luthers motståndare drevs av en brinnande önskan om hämnd. De
93