Golv till Tak #8 - 2022

Fortsättning från sid 53:
Linoleumkartellen
Priserna för läggning av linoleum
under olika förhållanden var detaljstyrda.
Med eller utan klistring.
Klistring med Linoklister eller
Mattcement. På stora eller små
ytor. Med skarvning eller utan.
Skarvning med metallskena på trä
eller på betong. Allt var noga prissatt.
När man ser prislistan från juni
1952 slås man inte bara av det
varierade utbudet av linoleum.
Man inser också att det händer
saker på 70 år. Teknik och penningvärde
står inte att känna igen.
Vi ser inte mycket ”Ruboleumjaspé”
i tjocklek 6,7 millimeter
idag. Enfärgad linoleum i tjocklek
2,5 millimeter kan man fortfarande
köpa men man får inte en meter,
det vill säga två kvadratmeter, för
20,85 kronor.
Ständiga utskick
av prislistor
Aktuella prislistor. Det måste alla
ha tillgång till. Det gemensamma
priset var ju själva ryggraden för
föreningen. Forshaga skickade
naturligtvis ut gällande listor för
sin egen linoleum från fabriken i
Göteborg. Dessutom skickade de
prislistor för till exempel linoleum
från Giubiasco i Schweiz och från
Sarlino i Frankrike. För säkerhets
skull reglerades också priserna för
klister, papp och andra tillbehör.
Prislistorna kunde ändras flera
gånger om året. En stor del av
korrespondensen mellan föreningen
och medlemsföretagen
är beställningar av prislistor i flera
exemplar. Kopiator fanns ju inte.
Skrivmaskin fanns dock och om
kopior behövdes fick man använda
tunna papper med karbonpapper
emellan och knacka hårt på skrivmaskinstangenterna.
Allt rörde sig och under löpande
år måste justeringar göras i prislistorna,
och detta skulle meddelas
föreningens medlemmar. Det
kunde vara höjningar, men många
gånger även sänkningar av linoleumpriset.
Vid fackliga förhandlingar kunde
priserna för golvläggning ändras.
I förhandlingar mellan Svenska
Sadelmakare- och Tapetserareförbundet
och Svenska Sadelmakare-
och Tapetserarebranschens
Arbetsgivareförbund gick
timpriserna vid linoleumläggning
upp till 9,50 kronor i Stockholm
och Göteborg och 8,20 kronor i
övriga landet, vilket Sveriges
Lino leumhandlares Riksförbund
tillkännagav genom ombudsmannen
Nils Barkman.
Artiga påminnelser
De flitiga ombudsmännen måste
alltid ha ett stadigt grepp om sina
Konsumhandlare kunde ibland erbjuda billig linoleum när Forshaga inte lyckats stoppa leveranserna. Kooperativa förbundet
hotade dessutom med att starta egen linoleumtillverkning eller köpa Forshaga.
medlemmar. Varje år skulle alla
skicka in en deklaration om hur
många rullar linoleum de sålt av
olika typer och tjocklekar. Försäljningsvärdet
måste anges. Allt
detta var ju underlag för hur stor
medlemsavgift som skulle betalas.
Varje år var det många som
måste påminnas om sin deklaration
och varje år måste flera påminnas
om att betala rätt årsavgift.
Allt med hövliga brev, till exempel
detta till Firma H H Petterssons
Efterträdare i Brännfors 16 maj
1960:
Åberopande vårt cirkulär av den
22 sistl april med bilaga bli vi tacksamma
snarast – helst omgående
– få den önskade uppgiften om
1959 års linoleumköp. Ni har förbisett
också låta oss få 1959 års
medlemsavgift kr 10:- enligt vår
räkning av 27/11 1959. Var god
remittera, på det vi må få Edert
konto utjämnat.
Högaktningsfullt
S Söderberg
Det är inte många som skriver
sådana brev i våra dagar, men
Sten Söderberg skrev under sina
år som ombudsman hundratals
liknande brev, alltid lika hövligt
och formellt.
Kooperativa Förbundet
var ett problem
Alla linoleumhandlare var inte
medlemmar i linoleumhandlareföreningen
och alla medlemmar
var inte alltid lojala. Det kunde
före komma lägre priser som förstörde
affärerna. Då larmade man
sin ombudsman i Sundsvall. Man
skickade in annonser från lokala
tidningar, där någon konkurrent
erbjöd linoleum till alltför bra priser.
Det kunde handla om stuvbitar
och sekunda mattor. Allt gick att
sälja.
En återkommande störningsfaktor
var Kooperativa Förbundet,
KF. Konsumhandlare kunde
erbjuda billig linoleum om inte
Forshaga lyckats stänga av leveranserna
till dem. KF hade i konflikt
med linoleumhandlarna hotat
med att bygga en egen linoleumfabrik
eller köpa Forshaga. Det
hade varit helt möjligt, men det
blev andra tider och mindre
lockande att vara linoleumtillverkare.
Bland medlemsföretagen
fanns ibland misstankar om att
KF genom sitt hot lyckats få en
förmånlig rabatt från Forshaga.
Allt som kunde störa prisbilden
uppmärksammades av linoleumhandlarna.
Vid ett tillfälle 1968
hade Forshaga realiserat udda
material vid en lagerrensning.
Forshaga ursäktade sig med att
bakgrunden var ”den ökade experimentverksamhet
företaget
numera bedriver”. Forshagas
verkställande direktör, herr Otterström,
fick tillägga att ”vi beklagar
uppriktigt handläggningen av
denna utförsäljning och vi kommer
i framtiden att konsultera
handelsorganisationer innan vi
vidtager några åtgärder”.
Slätstrukna, och kontroversiella,
möten
I pärmarna från linoleumhandlareföreningen
finns typiska tråkiga
föreningshandlingar. Kallelser till
möten, protokoll från möten och
föredragningslistor, år efter år
samlade av våra idoga ombudsmän.
Någon gång bröts rutinen
av en inbjuden föredragshållare.
Vid Norrland och Dalarnas Linoleumhandlareförenings
årsstämma
1967 på Hotell Knaust i Sundsvall
hade man engagerat en kontroversiell
föredragshållare. Det var
ingenjör Bengt Malmsten från
Farsta som tog upp synpunkter
och frågeställningar gällande
våtrums golv. Sundsvalls Dagblad
refererade uttalanden som man
sällan hör idag:
” Vad är det som säger att det
i ett badrum ska finnas en brunn
med lortigt vatten i golvet? Varför
ska badrumsgolv göras lutande
och vattentätt in absurdum?
Miljoner husmödrar i en massa
andra länder klarar sig utan dessa
fördyrande detaljer. I Sverige är vi
offer för ett slentriantänkande.”
Han fortsatte:
”Ett bostadsbolag i Göteborg
slopade golvbrunnarna 1961 och
det har gått bra. Ett bräddavlopp
på badkaret och ett rejält duschdraperi
räcker.”
De flesta minnen från årsmötena
är betydligt mer slätstrukna.
Allting har ett slut
– så även linoleumkarteller
Norrland och Dalarnas Linoleumhandlareförening
hade gått igenom
svåra tider. Lågkonjunktur och
arbetslöshet under 1930-talets
mörka år ledde till ett magert företagsklimat.
Bättre blev det inte av
att andra världskriget bröt ut.
Under många svåra år ledde det
till handelshinder mellan länder
och kontinenter. Det drog också
med sig brist på råvaror som linolja
för linoleumtillverkning.
Trots omvälvande händelser
i den stora världen kunde man på
något märkligt sätt dra sig fram
som linoleumhandlare även på
små orter i norra Sverige. Linoleum
handlarna och deras förening
överlevde denna svåra tid. Den
nya tid som följde överlevde man
dock inte. I nästa artikel ska vi
beskriva hur Norrland och Dalarnas
Linoleumhandlares Förening gick
under.
Magnus Rönnmark
54 | GOLV TILL TAK | #8 - 2022