Skogsentreprenören #4 2022

REPORTAGE
kommer de flesta från Rumänien och Ukraina, men vi har
ju till och med anställda från Nepal och Sydafrika.
Att det blivit så handlar mycket om munreklam. Idag
kommer 70 procent av rekryteringarna via redan anställda,
så man kan lugnt säga att företaget är internationellt.
”Med tanke på hur branschen
ser ut idag är det ingen
fara om någon plockar
marknadsandelar.”
Med så många språk och nationaliteter blir förstås
administrationen ett kapitel för sig, samma sak med de kulturella
skillnaderna. Glöm att det går att blanda hur som helst.
– Under många år hade vi till exempel anställda från
Uzbekistan, och det var väldigt annorlunda. Snabbt fick
man lära sig att fredag var nya söndag, och inför varje
lunch skrek någon Abet över hela hygget. Då ställde alla sin
mat på ett hembyggt bord och delade med sig till varandra.
I deras kultur handlar allt om laget och inte individen.
En gång började det regna och René berättar om hur en
av killarna tog någon annans regnrock.
– En stund senare kom jackans ägare och frågade efter
sina regnkläder och jag tänkte hur ska det här sluta? Men
det var helt naturligt. Det var inte min jacka utan vår. Det
skulle jag aldrig fått uppleva med ett lag tyskar.
Att säkra bemanningen är inte som förr – och ett par
riktigt tuffa pandemi-år följt av kriget i Ukraina har fått
situationen att eskalera till nya nivåer.
– Inför första året med Coronapandemin var det extremt.
Här i Sverige lyckades vi ju i och för sig få till ett undantag
från inreseförbudet för de gröna näringarna men viktiga
länder som Nepal och Sydafrika satte ju stopp för utresorna.
Det var jobbigt för dem och jobbigt för oss.
– Lyckligtvis har vi alltid lyckats hålla kvoten anställda från
EU-länderna på runt 60–70 procent, och det har räddat oss.
– Vårt första riktiga avtal 2007 tecknade vi faktiskt med
Persson invest och vi samarbetar fortfarande, säger René.
Det brukar sägas att ungefär 70 procent av allt skogsvårdsarbete
görs av landets tio största skogsvårdsföretag.
Från början tuffa konkurrenter men idag mer samarbetspartners:
– Ja, mycket har verkligen förändrats till det positiva
efter att vi började med branschgemensamma möten 2018.
Nu träffas vi återkommande och diskuterar våra branschproblem
och försöker hitta gemensamma lösningar. Innan
kändes det osäkert om det var en kompis eller konkurrent
man talade med. Nu pratar vi alla som branschkollegor och
det är väldigt positivt, förklarar René.
HAN STICKER INTE UNDER STOL med att det finns
konkurrens, men det är inget som skrämmer. Åtminstone
inte så länge det handlar om konkurrens på lika villkor.
– Med tanke på hur branschen ser ut idag är det ingen
fara om någon plockar marknadsandelar. Sanningen är att
vi försökt minska de senaste åren, och jag känner ju till
flera andra stora som allvarligt funderar på om det är värt
att köra vidare. Helt ärligt vet jag inte om vi heller vill hålla
på nästa år.
Svårigheterna att tjäna pengar och den ständigt
återkommande utmaningen med att få tag i personal tar på
krafterna. Men som ständig optimist tycker han sig ändå se
tendenser på att saker sakta flyttar sig åt rätt håll.
– Jag älskar min roll och det vi gör, men det finns ju
gränser. Ska det ständigt handla om priset och måste man
alltid mötas av oförståelse från kundsidan går det ju inte.
Många gånger får man träffa tjänstemän som inte förstår
I TAKT MED ATT personalutmaningarna ökat har det också
blivit allt viktigare att tänja ut säsongen så långt det går.
– Traditionellt sett har kunderna haft stopp i juli, vilket
vi försökt få bort i åratal då våra anställda inte har råd att
åka hem. Men med coronan, och nu kriget i Ukraina, har
kundsidan fått acceptera juliplantering. Nu känns det inte
längre som om någon tycker det är så farligt.
En positiv bieffekt är också att man slipper tappa tempo
efter ledigheten.
– Även en erfaren plantör behöver en–två veckor för att
få upp farten, konstaterar René och pratar en stund om
hängivenhet. Hans anställda blir allt mer specialiserade och
att mixa mellan röjning och plantering är inte optimalt.
Själv brukar René ansvara för att varje år skola in ett av
sina nybörjarlag. Det är i alla fall ambitionen, men vissa
säsonger har varit så fullspäckade att det inte gått.
Med planterings- och röjningslag för Holmen, Sveaskog,
SCA, Persson invest, Gällö skog, plus ett antal mindre
privata så rör man sig på en tredjedel av landets yta
– från Luleå och Storuman i norr till Sveg och Bollnäs
söderut.
9
SKOGSENTREPRENÖREN
NR 4 | 2022