Aktuellt #2 2022

AKTUELLT
FRÅN SÖDERMANLANDS-NERIKES NATION #2 2022

I
N
N
Redaktionen 3
Editorial 4
1Q har ordet 5
Frihetens paradox 6
Brygganvärdarna 8
Krönika: Sommar i Uppsala 10
REDAKTIONEN
Årets valborgstoppar
Vår nya nationskaplan 12
E
HB och kungen 13
Intervju med Edward Blom 14
Redaktör
Elsa Sandin
Den konstanta glädjen
Redaktör
Ingrid Bäcklund
Körtelfeber
H
Guide till en Uppsalasommar 18
Anteckningar från nationens källare 22
Å
L
L
2
Heltidarna 24
Terminskrönikan 26
Hejdåhälsning 28
Sönerna 29
Ämbetsverkarlista 30
Landskapskallelse 31
Redaktörer
Ingrid Bäcklund
och Elsa Sandin
Redaktionsassistent
Axel Löfqvist
Sill och snaps
PÅ OMSLAGET
Framsidan: Vektorisering av Anna-Greta Hammars akvarell
Baksidan: "Våräng" av Ingrid Bäcklund
Kontakt
aktuellt@snerikes.se
Redaktionsassistent
Rut Törnqvist
Champagnegaloppen
Tryck
Wikströms
Tryckeri AB
Ansvarig utgivare
Ingrid Heed
Redaktionsassistent
Linus Engvall
Att lyssna på Edward Blom
Adress
S:t Larsgatan 4
753 11 Uppsala
3

RUBRIK
Bisous
The spring semester is both a beginning and an end. A beginning
of the year and an end of the school year. For many, this means that
the shackles of school are loosened and that the summer can finally
begin. While for others it means putting an end to the chapter that
has been the study period in Uppsala and getting ready for new
adventures elsewhere.
W
rubrik
Whilst writing this I am sick with the so-called kissing disease (sans
bisous) and because of it I missed the thing that stood out perhaps
the most this spring semester, the first Valborg celebration in two
years. It did not face me though. Because the only thing I wanted
was my life back without the kissing disease (avec bisous), I only
wanted to get better. It made me realize how important it is not to
take things for granted. Not to take one's health for granted or one's
ability to say yes to the things you like to do.
Happenings around the world have watered these thoughts as I’ve also
reflected on the importance of not taking your freedom for granted.
My year as an editor is coming to an end, along with spring and this
wonderful and historic academic year. It has been an incredible joy
to be your editor together with my wonderful colleague Elsa and
our fantastic assistants. During our past issues we have focused on
integration, hope and freedom. In this last issue, I hope you can
sense some of that hope and freedom as we close this chapter of
Aktuellt together. On that note I would also like to wish you all a
great summer. I urge you to make the most out of the moment and
to realize the true worth in the things that make your day just a bit
brighter and to not take them for granted.
Bisous,
Ingrid
Äntligen är våren här! Solen skiner och Uppsala
börjar leva igen, som vi har längtat.
Som inspiration för vad jag skulle skriva här i min text läste jag lite gamla ”1Q har
ordet” och hittade en av min företrädare Anton Renman från vårterminen 2020.
Han inleder sin text med meningen ”Vårterminen 2020 kommer förmodligen bli den
terminen som många av oss studenter i Uppsala kommer att minnas allra tydligast när
vi i framtiden ser tillbaka på vår tid i Sveriges främsta studentstad”. Lustigt nog fann jag
mig själv skissandes egentligen exakt samma ord, men av en helt annan anledning.
Här sitter vi nu och förbereder inför det första Valborgsfirandet, Majmiddagen
och Vårbalen sedan 2019. Jag tror att det kan, av helt andra anledningar,
bli det vi minns allra tydligast när vi ser tillbaka på vår studenttid.
Men det finns mycket annat som händer under våren i nationsvärlden. Det
kanske första tecknet på att det är vår, och kanske tydligast, är mängden
studenter som flyttar ut från studentrummen och ut på gräsmattorna runt om
i stan. Nationskvarteret fylls med glada studenter som har en inre pågående
konflikt mellan längtan efter frihet och tentorna som stundar.
På samma gräsmattor springer nationens intendent runt och ler över att värmen gör att
nationens gräsmattor kanske inte ser ut som ett slagfält efter Valborg. Uppsalas studenter
vallfärdar ner till sydligare breddgrader för Lundakarnevalen för att sedan komma tillbaka
till en annan av årets höjdpunkter – Brygganpremiären. Vad vi har att se fram emot!
Våren innebär också att vi här på Södermanlands-Nerikes nation, likt många
andra nationer, byter två av våra tre kuratorer. Jag vill därför passa på att tacka
nationen, dess aktiva och dess medlemmar för mitt år som kurator. Att få sitta
som förste kurator har varit helt fantastiskt, och jag är evigt tacksam för min tid
här på nationen. Jag kommer aldrig glömma alla de jag har träffat, de middagar jag
har fått gå på och alla de underbara dagarna på kontoret tillsammans med mina
kollegor. Även om det känns vemodigt finner jag också mycket tröst i att nationen
är i goda händer även under nästkommande år, och att nationen finns kvar i alla
tider. Men till dess har vi en fantastisk vår att se fram emot, hoppas vi ses här!
4 5

RUBRIK
Frihetens
Text: Klara Ingemarsson
Som barn så längtade jag efter frihet. Frihet
till att göra vad jag än kände för, när jag
kände för det. Att få stanna uppe sent, äta
godis på vardagarna och se skräckfilmer, utan
att behöva be föräldrarna om lov. Men som
vuxen kan jag ibland längta att få komma bort
från det - längta efter att ha någon som kan
säga åt mig hur jag ska klä mig, vad jag bör
äta och vilka böcker jag bör läsa. För med
friheten kommer även en börda: bördan av
valmöjligheter.
Kanske är det så att vi är bortskämda, kanske
är vi mänskliga, men på något vis kommer det
sig i alla fall så enkelt, och kanske speciellt
som en medlem av den yngre generationen,
att stundvis, under vardagens surr och stress
glömma bort sina privilegier och istället ge sig
hän till att klaga över sitt mående, hur ensam
man är och hur bortkommen man kan känna
sig ibland, och på så sätt vända bort blicken
och låta sin tacksamhet över ens tillgångar
hamna i skuggan. Det kan uppfattas som om vi
klagar över hur dåligt vi mår, när vi egentligen
har så mycket frihet. Hur kommer det sig då
att vi mår så dåligt när man genom att blicka
ut över historien inser att vi i vårt samhälle
aldrig haft det bättre? Eller är det just på
grund av vår frihet som vi mår så dåligt? Kan
det finnas en sådan sak som för mycket frihet,
för många valmöjligheter?
Det tycks finnas något bitterljuvt i det
hela, något smakfullt paradoxalt i att ens
valmöjligheter begränsar en, tvingar en att
blicka inom sig själv, endast för att finna att
man egentligen inte vet vad man vill - eller
att det man vill är alldeles för mycket, alldeles
för utspritt. Att ens val blir så permanenta
just eftersom du aktivt gjorde det valet, av
egen fri vilja, och du om någon måste väl veta
vad som är bäst för dig själv - det är därför
du har blivit given så mycket frihet. Men tänk
om man inte alltid vet vad som är bäst för sig
själv? Ens ånger och bitterhet klingar ljudligt
när man i bakhuvudet kan känna den tunga
bördan av det en enkel men oerhört träffande
fråga ställer: gjorde jag rätt val? Kanske är det
så att man för evigt kommer att ha för sig att
gräset är mycket grönare på andra sidan. Eller
är det bara så att vi har för mycket frihet?
Men kanske är man ändå berättigad dessa
känslor av förvirring när det kommer till den
kvävande friheten. Tänk så här: hela ditt liv
har till en viss ålder cirkulerat kring en sak,
kring en rutin som du inte har något annat
val än att delta i, kring en stabil och fast
punkt som utgör din vardag och ditt fokus i
flera år: skolan. Och under vissa perioder kan
det kännas som det viktigaste på jorden - det
upptar dina tankar och stjäl ditt fokus, de
sociala och akademiska aspekterna uppehåller
dig - det enda du kanske vill mot slutet av
gymnasiet är att få bra betyg. Folk har sagt åt
dig vad som är viktigt, du har haft auktoritära
lärare som disciplinerat dig: “se till att få
godkänt på matten”, “glöm inte att plugga
inför nationella proven!”.
Och om du har tur så kanske du lyckas - du tar
studenten och kanske även får bra betyg - all
fokus och all stress som under åren byggts upp
och övertagit din tid mynnas plötsligt ut i ett
klimax, och på studentdagen så befinner du
dig i en surrealistisk dimma där du betraktar
dig själv utifrån eftersom du har varit för
upptagen för att inse att den här dagen faktiskt
skulle komma.
Sen då? Vad sker nu?
Kanske har du varit så pass förberedd att göra
upp en plan för de kommande åren, eller så
står du ensam kvar med tomma händer - som
om du precis har stigit ur den sista rutan av
en serietidning och nu bara befinner dig i ett
vitt, tomt vakuum. Och vad du saknar? Någon
som kan säga åt dig vad du ska göra. För det
har ju varit så självklart tidigare; men nu är
det plötsligt inte det.
p
a r
Om det ändå fanns någon som visste bättre, som kunde
se in i din framtid, dina drömmar och utifrån dem göra
upp den ultimata livsplanen. Men det finns ingen som kan
göra det - endast du kan göra det. För din största börda
är friheten. En frihet kantad av normer, regler och ett
socialt ramverk för hur en människas liv bör tillämpa sig
i samhället. Och mitt i allt detta finns din egna fria vilja,
försjunken av allt detta, men också av den oförklarliga idén
att du måste göra rätt val.
Ens möjligheter begränsar sig inte längre till en stad eller
ett visst område som den kanske gjorde på ens mormors
tid - vi har friheten av att ha världen vid våra fötter - en
värld som då visserligen kan uppfattas som mindre, men
även svårare ta sig an, då man inte bara jämför sig själv
med dem runt omkring en, utan även de människor i vår
ålder (och yngre) som nått stjärnstatus världen över. Vi har
global tillgänglighet i våra mobiler, och det tillsammans
med friheten gör att valen blir allt svårare då så många nya
livsval öppnas upp med nya sätt att betrakta världen och
människorna i den. Samtidigt pågår krig, klimatkatastrofer
och orättvisor runt omkring i världen - hur ska vi anpassa
våra val och vår frihet gentemot det?
Men den största läran kanske ändå kommer från våra
misstag. För vi har även friheten att göra fel. Och varje
“misslyckande” blir i sig självt en erfarenhet. Vi försöker
igen och lever som vi lär, så länge vi vågar testa. Och så
länge vi har goda intentioner så bör vi även våga.
Men varför bör ens frihet sträcka sig till morgondagen? Det
är väl svårt nog att bestämma vad man ska äta till lunch?
Och dessutom finns ju en mer positiv aspekt till friheten:
att få stanna uppe sent, äta godis på vardagarna och se på
skräckfilmer. Utan ens föräldrars lov.
a
d o
x
rubrik
6 77

RUBRIK
Text och bild: Elsa Sandin & Ingrid Bäcklund
V
Ä
R
D
A
R
N
A
Den 24 maj öppnar äntligen Södermanlands-Nerikes alldeles egna sommarklubb och
restaurang Bryggan återigen upp sina portar för Uppsalas studenter. I ett somrigt
Uppsala kan vi därför än en gång se fram emot flera klubbar i veckan, lounge ute på
det traditionsenliga trägolvet som pryder nationens uteservering och utsökta drinkar
i solen.
För att bryggan ska bli av krävs mycket planering och arbete som kräver stort
ansvar. I år är det våra stjärnor till brygganvärdar Sam Eskebrant, Astrid Åkerberg,
Andrea Junebjörk och Patrik “Putte” Sonesson som axlar ansvaret. Under en solig
eftermiddagsintervju tog vi tempen på deras förväntningar inför sommaren.
Hej gänget, berätta lite om er!
Sam: Jag heter Sam, och mitt största personlighetsdrag är att jag heter Sam och inte Sam
(läs: Saaam, inte Samm). Jag började plugga beteendevetenskap vårterminen 2020, och blev i
samband med det medlem i Snerikes.
Astrid: Astrid, går t7 på psykologprogrammet. Blev aktiv på nationen vt19 och har bland
annat jobbat på Bryggan under sommaren 2019.
Andrea: Andrea heter jag, pluggar första året maskinteknik men har tidigare pluggat 2.5 år
ekonomi.
Patrik: Patrik, kallas för Putte, har just nu studieuppehåll men tidigare läst fysik och
civilingenjör elektroteknik. Höstterminen 2019 började jag jobba aktivt på nationen, när
Astrid chefade faktiskt.
Vad har ni för ansvar på Bryggan?
Sam: Jag har ansvar över mat och EKP (egenkontrollsprogram) vilket i princip betyder
hygienansvar i köket, typ att allt relaterat till mat hanteras på rätt sätt, att personal använder
hårnät, inget nagellack, ansvar över allergener och så vidare.
Astrid: Utöver uthyrningsansvaret med Putte delar jag personalansvaret med Andrea, och
ansvarar även över förbrukningsvaror som något så kul och intressant som att beställa
toalettpapper till exempel.
Andrea: Jag och Astrid delar som sagt ansvar över personalen, men förutom det har jag
ansvar över marknadsföring, spons och ekonomi.
Putte: Jag och Astrid har uthyrningsansvar tillsammans, och utöver det har jag ansvar över
teknik som ljud och ljus, samt allt som har med dryck och bar att göra.
Vad fick er att söka till Brygganvärdar?
Sam: Det var väl jag som tog upp idén med Bryggan, och sen fick jag med mig
resten. Jag kände “nu eller aldrig Bryggan” eftersom jag tar min examen nästa år
och är osäker på vad jag ska göra då. Det som är kul med att vara Brygganvärd är
också friheten att göra sin egen grej, i mitt fall exempelvis att sätta menyn.
Astrid: Ja det är väl lite samma med mig, att jag inte vet vad jag ska göra
nästa sommar och att det lite känns som sista chansen att göra Bryggan,
så då tog jag den. Jag hade superkul när jag jobbade Bryggan 2019.
Andrea: Jag började jobba på Snerikes Bryggan 2020, och jag tyckte det var så
himla kul att jag redan då kände att jag både ville bli aktiv inom nationen, och
även att jag någon gång ville bli Brygganvärd.
Putte: Jag tycker mest att det verkar svinkul, så jag hoppade på gänget när Sam
kom med förslaget.
Hur ligger ni till i planeringsprocessen? Är ni nervösa?
Sam: Både ja och nej. Jag är übertaggad, men lite nervös över menyn.
Astrid: Jag är bara taggad på att få öppna Bryggan som det var innan pandemin.
Andrea: Alltså nja, jag känner inte jättestor press som så men såklart en del
stress inför tentaveckan. Då är det extrainsatta klubbar samtidigt som vi
värdar också har tentor.
Putte: Det är ju lite annorlunda med klubbarna nu. Innan corona så öppnade
stora golven vid 23, nu öppnar vi ju klubben vid 21 för att det är så mycket folk.
Ja det blir ju massor med jobb, hur känner ni inför det?
Sam: Det är ju en uppoffring vi, eller jag, är villig att ta. Det är ändå kul att
ha mycket att göra, det är ju bara roliga grejer. Och i sommar är det ju bara
Bryggan och inget plugg som man behöver fokusera på.
Andrea: Ja det roliga tar ju över det jobbiga.
Har ni lagt upp någon strategisk plan typ för hur ni ska hantera livet
under tiden?
Astrid: Jag kommer bara leva på nationen. Typ äta alla mina måltider här.
Putte: Persiennerna neddragna hemma hela tiden. Det är bara att komma hem
efter sitt pass, däcka, och sen upp och iväg igen.
Kan ni ge oss lite exklusiv information - vad kan vi se fram emot?
Putte: Det kommer vara lite västkust-tema som tidigare år, många ljusslingor.
Jag som dryckansvarig är riktigt taggad på alla fräscha sommardrinkar, typ en
riktig Moscow Mule med mynta, Mojito och läskande Shirley Temple.
Sam: Riktigt goda skagentoasts, bruschetta, moules frites, räkskålar,
halloumiburgare…massor med klassiker och godsaker!
Andrea: Jag kommer äta bruschetta hela sommaren!
Putte: Jag är riktig taggad på att ha utomhusevent, typ dagsevent. Smälla upp
ett DJ-bås på utegården, köra lite mimosabrunch med klubb på dagen.
rubrik
Öppettider Bryggan
Mån-sön
Måndagar
Restaurang 18-23
Onsdagar, torsdagar
och lördagar
Restaurang 18-01
Tisdagar och fredagar
Klubb 18-02
Söndagar
Brunch 11-16
@bryggansommarklubb
Vi ser så mycket fram emot Bryggan
nu! Allt prat om drinkar i solen,
träterasser, sommarklubb, wow! Tack
till våra otroliga Brygganvärdar, det
här kommer bli en dundersommar!
8 9

RUBRIK
rubrik
SOMMAR I
UPPSALA
Går det att göra en sommar i Uppsala, tänkte jag då. Jo, det verkar faktiskt finnas 1: folk, 2: fest, 3:
vatten så att jag kan bada. 2 rätt, 1 fel verkar jag ha. Fyrisån får skärpa sig, jag vet att det tekniskt
sett går att bada i den men det är snuskigt. Tänk då att detta kommer från mig. Jag är inte känd för
att vara så kinkig. Jag kommer rösta på den som anlägger en stor pool någonstans. Hur svårt kan
det vara att sanera Svandammen eller gräva en stor grop och fylla med vatten? Det finns ju ändå
grovt uppskattat ett par hundra tusen teknologstudenter i staden så de kan väl trolla fram en liten
damm jag kan plaska i.
Är du som jag topp tre i din åldersgrupp i Uppsala i tävlingen “svettig kille” kille går det inte att
leva i denna staden. Jo, du kan ta bussen till vad det nu heter och bada med 400 barnfamiljer eller
sätta dig bakom ratten och puttra iväg till Länna. Senast jag åkte dit hann det bli molnigt på vägen.
Det hindrade mig förvisso inte från att plaska runt i dryga halvtimmen innan jag, rädd för att
bränna mig i det molniga vädret gav upp och åkte hem. I fina tidigare nämnda Tyresö kunde jag
promenera i två riktningar i 10 min för två olika sjöar. Nä, Uppsala är fantastiskt på många sätt
men jag kommer att hamna vid vatten.
Peter Border
Badsugen krönikör
Mitt första riktiga besök i Uppsala var när jag och min inte så Snerikesbekante polare
Lillisen tog bilen upp från Eken för att jag skulle hamna tidigt i bostadskön. Jäklar,
vad många unga i min ålder, var det första jag tänkte. Efter att ha gått från att lifta
runt och bo på hostels på andra sidan jorden till ett för stunden deprimerande tråkigt
Tyresö kändes detta som ett lyft. Jag började med att besöka mitt boende som jag fått tag på via
lite omvägar, som råkade ligga i Triangeln. Rodrigo någonting stod det på dörren vilket kändes
som ett namn jag kunde bära upp trots att jag efter 3 månader i Costa Rica, innan den svenska
sommaren fortfarande såg ut som en alvedon med blå badbyxor så fort det vankades bad. Det
första jag reagerade på var att det luktade ägg i hela byggnaden. Trist men efter alla år som aktiv
fotbollsspelare så var det väl ändå topp tre dofter jag kommit att bli van med. Inte helt ovanlig när
jag arbetat i förskoleklassen heller för den delen. Och man ska inte gnälla, det är en doft jag ändå
får säga försvinner när folk kommer hem och börjar “spola lite i rören”, ovanligt trevligt uttryckt
för att vara mig…
I köket mötte jag den första jag träffade i Uppsala, nämligen en som bestämt sig för att göra en
“Bryggansommar”, och eftersom jag kom upp en onsdag var hon milt sagt bakfull som en pirat.
Klockan var liksom 15 när jag träffade henne och i och med att jag fortfarande var ung och fräsch
då kände jag att “jäklar, det här är inte som i Stockholm”. Detta var på tiden när jag var uppe och
studsade med en joggingrunda dagen efter partaj “för att då mår man bra igen”. Nu är jag glad om
jag lyckats äta igen på onsdagen om det varit gasque helgen innan.
Illustrationer: Linus Engvall
10 11

RUBRIK
Vi har fått en ny
nationskaplan!
Jag har absolut tystnadsplikt och du kan samtala med mig
oavsett religionstillhörighet eller brist därpå. Hade jag haft
en fysisk dörr på nationen hade den stått öppen för dig,
men jag har en mejladress och ett telefonnummer. Och
snapchat, messenger, instagram och traditionell postgång.
Känn dig fri att höra av dig!
Erik Ringheim
erik.ringheim@svenskakyrkan.se
072-724 33 00
"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring" skrev biskop Thomas av Strängnäs för snart 600 år
sedan i sin frihetsvisa och orden klingar nog bekanta för den som höjt blicken ovan balustraden i nationshusets
trapphall. Biskopen skrev en polemisk dikt med önskan om frihet från Kalmarunionen, en frihet från upplevt
förtryck.
Ordet frihet har ingen absolut definition utan betyder en mängd olika saker, frihet från förtryck, frihet till egna
val, ekonomisk frihet etc. Uppsalastudenter erfar exempelvis en annan sorts frihet; frihet genom kunskap från
studier. Oavsett vilket styrelseskick man lever under, vilken ekonomisk frihet man har eller om äger kunskap
så att världen ligger för ens fötter så kan en människas själsliv beläggas med bojor och tyngder som gör ens
sinne och liv ofritt. Sökandet efter själens frihet kan ta dig världen över och till de mest exotiska och fantastiska
platser, men själen kan fortsatt kännas ofri, ty själens frihet är en resa vars färd går inåt. Det är en resa som du
gör själv, men som du inte behöver företa dig ensam.
Jag kom till Uppsala för att studera till gymnasielärare höstterminen 2006. Några år tidigare hade prästämbetets
kall klingat i mig, men jag hade valt att inte lystra till dess klang förrän jag kom i samspråk med nationskaplan
Sigrid Ribbensson, som då och fram till nu, har stöttat och hjälpt nationens många studenter, kuratorer och
ämbetsverkare med allt som kan röra sig i en uppsalaits själsliv. Och det med den äran. När vi i vårt samtal kom
in på prästkallet sa Sigrid med sådan självklarhet till mig ”Men Erik, om Gud har kallat dig att bli präst, vem är
du att säga emot?”. Något föll på plats i mig och jag erfor en frihetskänsla i att svara an på det jag var menat att
vara. Jag lade strax om mina studier för att börja studera teologi.
Historien utspelar sig under en solig aprildag 1966.
Den dåvarande Kronprinsen Carl Gustaf var nyexaminerad
student vid det humanistiska läroverket
i Sigtuna, vid utspringet närvarade inte bara stora
delar av det kungliga hovet och en samlad presskår,
utan även våran alldeles egna nationsorkester.
Anledningen? Jo, kronprinsen hade året innan
fått ärva det sörmländska slottet Stenhammar av sin
gammelfarbror Prins Wilhelm, Hertigen av Sörmland
tillika hedersledamot av Södermanlands-Nerikes
nation. Efter att riksmarskalksämbetets många
invändningar skjutits ner av den entusiastiska orkestern
var saken klar, Hornboskapen skulle närvara
vid kronprinsens studentexamen och efterföljande
firande. Mottagandet av kronprinsen på slottets
yttre borggård ackompanjerades således av orkesterns
entusiastiska blåsande och avbröts endast för
en liten men ack så viktig punkt på dagordningen,
invalet av Kronprinsen som förste hedersmedlem i
orkestern. Dirigent Bertil Grenströmer höll ett tal
som roade kronprinsen mycket och överräckte sedan
en Hb-skiva och ett diplom som proklamerade inva-
HB OCH KUNGEN
Södermanlands-Nerikes nation kan
let av den nya hedersmedlemmen. Utöver
stoltsera med Sveriges, ja till och
detta nålades även ett Hb-märke fast på
med världens äldsta studentorkester.
Hornboskapen har förgyllt sittningar
och festligheter på nationen ända
sedan 1843. Utöver detta har orkestern
kommit att stå på flertalet olika
kronprinsens kavaj. Efter formaliteterna
var avklarade parterna emellan kunde
den stora skaran firanden gemensamt
tåga in i slottets festsal under ledning av
Hornboskapen. Vad som faktiskt hände
scener, framförandes sin blåsmusik
under festligheterna kan vi bara speku-
för såväl festglada studenter som
lera kring, men Dagens Nyheters utsända
självaste kungen och drottningen,
reporter gör iallafall gällande att orkestern
ständigt ledda av parollen – Att spela
rätt är stort. Att spela fritt är större.
stannade kvar längst av alla och ska
enligt utsago ha satt sprätt på hela kalaset.
Tro det eller ej, men detta är inte orkesterns enda
möte med hovet. Tjugotalet år senare var det dags
för de två parterna att mötas igen, fast då i det
andra slottet, det på St: Larsgatan 4. Året var 1981
och Islands president Vigdis Finnbogadottir besökte
nationen för att installeras som hedersledamot,
närvarade gjorde också Kungen tillsammans med
Drottning Silvia. Om det är något nationen kan
göra väl så är det att anordna högtidliga sammankomster,
men i och med att det för kvällen närvarande
flertalet dignitärer så utgick ett dekret att
införa en extra grad av ceremoniell värdighet under
tillställningen. Som ett steg i ledet av detta ålades
det därför på Hornboskapen att vid uttåget framföra
ett stycke under gästernas allmänna förskingring.
När självaste drottningen uppenbarade sig
framför orkestern som pliktskyldigt väntade utanför
festsalen är det därför inte särskilt konstigt
att en fanfar drogs av, för inte kunde väl Hb veta
att drottningen endast var på väg till toaletten?
Text & Illustration: Axel Löfqvist
Ett antal år senare vigdes jag till präst i Svenska kyrkan och sedan den 1 maj har jag nu fått glädjen att gå in
i det nationskaplansuppdrag som Sigrid med sådan förnämlighet förvaltat. Tillsammans med dig som önskar
samtala vill jag som nationskaplan skapa frihet för trängda själar och tunga sinnen. Jag vill vara ett stöd för dig
som är student, ämbetsverkare eller professor.
(Själens) frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring – och kan jag bidra till att din studieångest
dämpas, kan jag vara ett bollplank när livsvalen är för svårtydda, kan jag vara ditt stöd när en nära anhörig dör
eller vara en följeslagare på din vandring, ja då bidrar jag till den frihet som är mer värd än något annat. Den
frihet som kommer inifrån och ut.
Text: Erik Ringheim
13
12
Illustrationer: Ingrid Bäcklund
13

RUBRIK Edward Blom ler brett när det talas om etikett
rubrik
Med förväntan i stegen
samlades vi utanför Folkes livs, solen
sken och covidtesten visade negativt,
gott så kunde nu våran odyssé mot
självaste Edward Blom påbörjas!
Något vi konstaterade i bilen påväg till
mötet var att det åligger intervjuaren ett
extra lager av värdighet när frågor såsom
etikett och beteende skall diskuteras,
således började temperaturen i bilen stiga
när bilolyckorna längst med Essingeleden
radade upp sig som ett pärlband i den
annars så behagliga förmiddagssolen och
oron om sen ankomst började gör sig
påmind. Med hjärtat i halsgropen kunde
vi tack och lov rulla upp på uppfarten
precis lagom till utsatt tid, till Edwards
(och våran) förtjusning. Nervositeten som
hade gjort sig påmind sköljdes bort lika
snabbt som den kommit när den fryntliga
gastronomen hälsade oss välkomna, med
en avväpnande leende förklarade Edward
att förmiddagens Värvetintervju hade
dragit över, men han hade i all hast
hunnit hem, plockat upp ett sjukt barn
och på köpet dessutom hunnit svida på
sig Snerikes-flugan, stunden till ära.
Edward Blom, den folkkäre 51-årige
gastronomen, författaren, kulturprofilen
och Snerkingen. Han som gillar “allting
gott och alldeles för mycket”, han som
tycker att “när man festar festar man, och
då festar man rejält” och han som, liksom
oss, inte hatar bakisost. Honom har vi
fått äran att intervjua inför släppet av
hans nya bok den 4 maj, Edward Bloms
etikettbok: Om konsten att umgås med
människor. Boken förmedlar etikettens
grundläggande väsen, och principerna
bakom. Ni kan ju ana hur stressade vi
i redaktionen var innan mötet. Vi fick
tillgång till den opublicerade boken innan
mötet, och sträckläste kvällen innan för
att försäkra oss om att vi varken skulle
komma för sent eller för tidigt, hur vi
skulle vara klädda och om det verkligen är
“du” som gäller år 2022 när man tilltalar
nå g on .
När vi anländer frågar Edward om vi vill
ha vin eller öl. Visserligen är det fredag,
men i vårt nervösa tillstånd och Linus
som chaufför, så tackar vi artigt nej
till vin och öl, men ja till kaffe. Några
minuter senare kommer Edward ut med
vackert porslin, några bitar chokladkaka,
kaffe och en öl - till sig själv.
Vi börjar med det enklaste och mest
grundläggande - att be Edward berätta
om sin bok.
Vad handlar boken om? Och vad
inspirerade dig att skriva den?
Edward: Redan för 15 år sedan så startade
jag ett dokument i min dator där jag
började samla material till en etikettbok,
och sedan dess har jag samlat på idéer.
Men egentligen har jag väl intresserat mig
för etikett sen jag var 13. Men, det föll
sig väldigt bra att för 3 år sedan så var
min förläggare ute efter en etikettbok.
Då började jag skriva på riktigt, och i och
med pandemin och isolering så föll det sig
bra. Men den är väldigt omfattande, så
jag har fått stryka mycket som inte faller
exakt inom ramarna för etikett, som
tips mot bakrus, även om det är väldigt
passande för studenter.
Vad var det som hände där när du var
13 som gjorde dig så intresserad av
etikett?
Edward: För det första så var det att
jag fick en etikettbok i handen. Jag
blev fascinerad av etikettvärlden, det
var första gången jag fick upp ögonen
för att det fanns något som var etikett.
Redan i högstadiet hade jag min första
fest med bordsplacering, sångböcker
och tal. Jag var också med i en katolsk
ungdomsförening som tidvis var väldigt
st udent i kos .
Sedan kom jag ut i världen med olika
kulturer och etiketter, inte minst när jag
kom till Uppsala och Snerikes med de
härliga gasquerna och udda reglerna med
att skåla med tavlor och sådant. Men då
kände jag mig som fisken i vattnet, det
var oerhört roligt.
Nu när vi ändå är inne på att skåla med
tavlor - hur hamnade du i Uppsala och
på Snerikes?
Edward: Jag tog studenten ‘89, sedan
spenderade jag ett år i Tyskland med
vin, sång och diskussioner. Jag åkte till
Berlin när muren föll. Det var ett otroligt
utvecklande år. Sen kom jag tillbaka, och
det blev Stockholm ett år innan Uppsala.
Men begynnelsen av min tid i Uppsala
var antiklimatisk, jag spenderade ett
halvår i en källare i Gamla Uppsala,
långt från studentlivet. Men sen får jag
ett rum i Flogsta, och ännu bättre, ett
rum i Arkadien därefter, och då var det
fantastiskt.
När det gäller Snerikes så har jag familj
från Dalarna, och mina föräldrar var med
i V-Dala nation. Även om jag kände mig
som en fjärdedels dalkarl så var V-Dala
inte självklart. Snerikes har ju det
vackraste huset, men jag var nervös för
anknytningskravet. I 9 av 10 kartböcker
tillhörde Ekerö (där Edward är född och
uppvuxen, reds. anm.) Uppland, endast
i några tillhörde det Södermanland.
Men jag köade till inskrivningen, då i
nationshuset. Där hängde en stor karta
över Södermanland, och den var så
historisk att den delen från Ekerö där
jag kommer från var med, så jag blev en
Snerking.
Du har ju skrivit om 18 viktiga
grundregler i etikett, är det någon av
dessa du tycker är särskilt viktig?
Edward: Snäll och empatisk är nog det
viktigaste, och även visa tacksamhet.
Men Immer locker bleiben (Sv: förbli
alltid avslappnad) är en allmän regel för
att fungera i det sociala livet.
(Texten fortsätter på nästa sida)
14 15

Att hamna i fysiskt bråk med någon är
det värsta etikettbrottet, och allra mest i
studentlivet RUBRIK är det väl just det som skiljer
studenter och andra åt, att det sällan
blir kroppsligt. Ett slagsmål på Snerikes
skulle kännas väldigt obehagligt - jag
såg aldrig någonting där, medan på ett
vanligt diskotek händer det hela tiden.
Det är helt enkelt viktigt att inte vara så
krampaktigt spänd, försöka bara “ja-ja”.
Har du själv begått något etikettbrott?
Edward: Ja, jag kan väl börja med att
säga att studenter har en egen etikett,
man tillåter lite mer saker. Att ta
hem en gatuskylt som man gjort sedan
medeltiden och spikat upp hemma är väl
inom studentetikettens ramar. Men, när
jag och min gode vän Martin klockan
tre på morgonen tog upp en skylt på
studentrummet i Arkadien, och två dagar
senare insåg att det inte var vilken skylt
som helst, utan en enkelriktad skylt,
då kändes det som ett ganska grovt
etikettbrott även som student.
Nu inför stundande valborg, vad är ditt
bästa valborgsminne?
Edward: Oj, det finns många! Men det
är nog mitt första valborg. På den tiden
hade man valborgsgasque på kvällen,
och jag hade ingen bordsdam och inte
min vän Martin heller. Men så kommer
vi dit och var tredje bordsdam har ingen
bordsherre, för då har killarna inte
lyckats ta sig dit. Så det var bara för oss
att välja vem vi ville sitta med, och det
var roligt. Sen festade vi igenom natten,
och det slutar med att vi sitter på muren
vid kyrkogården/Triangeln och sjunger
snapsvisor och Bellman. Jag och Martin
sitter där tidig morgon till sen morgon,
och det är hela tiden folk som stannar
och ansluter, har med sig punsch eller öl,
någon tar stämma…det var riktigt härligt.
Jag fortsatte åka till Uppsala på valborg
många år efter jag hade slutat studera,
så jag har många härliga minnen, bland
annat när jag efter många år återvände
med min fru som hedersmedlem.
Redaktionen: Här fortsätter Edward
berätta massor med härliga och roliga
berättelser om sina valborgsfiranden,
men för att tidningens läsare inte ska bli
allt för förskräckta, så får vi låta det vara
hemligheter mellan oss.
Det här sista numret för terminen
handlar om frihet, vad får dig att känna
frihet?
Edward: Att inte behöva gå upp på
morgnarna. Det fanns ju en tid under
skolgången och ett arbete jag hade under
en tid där jag var tvungen att passa
tiden, men den friheten - att vakna när
man faktiskt vill och inte behöva ställa
klockan uppskattar jag nog nästan
mest. Men sen såklart friheten att vara
utomlands, att röra sig fritt, naturens
frihet. Även studenttiden är ju för många
den tiden där man är som mest fri, och
det är vackert.
Fem snabba med Edward
Högtidsdräkt eller casual
Komma för sent eller komma för tidigt
Vara värd eller vara gäst
Va lborg eller midsommar
Picknick eller dukat bord utomhus
Text: Elsa Sandin, Axel Löfqvist & Linus Engvall
Illustrerad etikett - om Edward Blom rubrik
får bestämma
Illustrationer: Annika Huett
16 17

RUBRIK
GUIDE TILL EN UPPSALASOMMAR
RUBRIK
Ulva kvarn
Lockar inte hopptorn och
medeltidsborgar har Uppsala även
andra badplatser att erbjuda. Vid Ulva
kvarn kan du varva badandet med
loppisbesök och kulturberikning i form
av diverse konsthandlare som slagit
sig till ro vid den (också medeltida)
kvarnen. När hungern slår till behöver
du inte heller gå långt för att nå en
bärälskares dröm, självplockning av
jordgubbar. Dessa jordgubbar är ett av
de yttersta bevisen för att det ständigt
aktuella mottot ‘Uppsala är bäst’
stämmer!
Alla vet vi hur en dag i
sommarhettan kan kännas,
allt som oftast alldeles
underbar. Men, den kan
även kännas dötrist ifall
valmöjligheternas apati slår
till. Därför erbjuder vi er
en snabbguide till några av
Uppsalas alla sommarnöjen.
Bad nära centrum
Vill du ta dig ett svalkande
dopp inte allt för långt ifrån
centrum? Då kan du antingen
ta dig Storvad i Gamla Uppsala
för att få ta ett dopp i fyrisån,
innan ån passerar igenom stan.
Eller ta dig till andra sidan stan
och besöka Vårdsätrabadet eller
Lyssnaängsbadet, för att ta dig en
uppfriskande simtur i Ekoln.
Volleyboll
Har du tråkigt en varm eftermiddag?
Dra med ett kompisgäng till en
av Uppsalas alla volleybollplaner,
exempelvis den vid Campus 1477
Blåsenhus eller den vid Fyrishov. Glöm
inte att ta med er en boll, många flaskor
vatten och en högtalare!
Alnäs höghöjdsbana
Gillar du att klättra och är sugen på
ett äventyr är detta definitivt något för
dig. Endast 12 kilometer från Uppsala
centrum finner du Höghöjdsbanan på
Alnäs. Banan är anpassad så att den
går att ta sig igenom på flera sätt, det
finns dels banor som passar bättre för
den höjdrädde och andra som passar
perfekt för en riktig klätterdåre.
Äventyret befinner sig på mellan
5-12 meters höjd, där du får chansen
att utmana dig själv både fysiskt och
psykiskt.
Minigolf
Minigolf är ju en riktig sommarklassiker,
som passar bäst att spela med ett roligt
gäng en dag när det inte är gassande
sol. Antingen kan ni ta er till en av alla
minigolfbanor i Uppsala, som den vid
Studenternas IP, eller om ni är riktigt
kreativa så bygger ni er en egen bana.
Det är här tävlingsmänniskan och
vinnarskallarna brukar komma fram…
Norra Lunsen
Vill du lämna Uppsala stad för en dag
så passar en vandring till Lunsentorpet
perfekt. Vid torpet hittar du en
timrad raststuga, där det finns eldstad,
dricksvatten, rastplats, dass och
vindskydd. Torpet är alltså lika bra
utrustat för en lunchpaus som för en
övernattning. För den som vill gå lite
längre finns det bra vandringsleder via
Lunsentorpet hela vägen till Knivsta.
Wiks slott
Ifall du vill bada på historisk mark är Wiks slott något för dig. Redan år 1521 ska
självaste Gustav Vasa ha belägrat slottet. Möjligen hade kungen andra planer än
att bada, men det kan inte uteslutas att den eminenta badplatsen var inkluderad
i kungens plan. Troligen ägde belägringen dessvärre aldrig rum då uppgiften
kommer från Gustav Vasas krönika skriven av Peder Swart – en av historiens
främste när det kommer till halvsanningar. Det är dock inte svårt att se att Vasa
åtminstone var sugen på slottet, de har ju ändå ett hopptorn.
Lännabadet & Lennakatten
Är du däremot lockad av hopptorn,
men inte av slott kan du styra din
kosa mot Länna, vilket med fördel
göres medelst ånglok. Få saker är så
trevligt som att sitta i de av ångloket
inrökta vagnarna en het sommardag
med fartvinden som enda fläktmedel.
Ifall sommardagen är alltför het och
fartvinden därmed inte är brukligt
medel att kyla ned dig ordentligt så
behöver du inte vänta länge förrän
du kan svalka dig i Lötsjön. Har du
tur, eller otur för den delen så kanske
du stöter på någon glad gamäng som
missade tåget hem från vårbalsfirandet.
Se bara till att du tar med hen hem, här
finns nämligen inte så mycket att äta så
stackarn är nog hungrig vid det laget.
18
19

RUBRIK
Redaktionens bok- och poddtips
RUBRIK
Anteckningar från ett källarhål
av Fjodor Dostojevskij
City of Bones av
Cassandra Lee
Boktjuven av Markus Zusak
En dåres anteckningar
av Nikolaj Gogol
Maurice av E.M Forster
Kappan & Näsan av
Nikolaj Gogol
Bryggan
Har du badat, spelat minigolf eller volleyboll hela dagen,
men känner att det ändå finns krafter kvar så blir ingen
gladare än vi om du vill ta med dina vänner till vår mysiga
sommarklubb. Här får du dansa på alla våra älskade
dansgolv och dessutom så kan du hänga på en stor brygga,
därav namnet. Det kanske inte rinner särskilt mycket
vatten på platsen som vanligen utgör parkeringen, men
känslan är definitivt på plats!
Uplands trädgård och Taket
Nationernas fiendskap rörande skuggan det vita
nationshuset skänker det gula dito förpliktar viss
diplomatisk finkänslighet. Det här är således skrivet i ett
försök att inte uppröra. De båda är fantastiska vattenhål
för den hungrige, tillika törstige. Medan V-Dalas Taket
som nämnt har bättre kvällssol har Svantes trädgård en
boulebana, mångt fler bord utomhus och en cocktailbar.
Är du safarisugen har även Uplands fördelen att de
regelbundet gästas av både ekorrar och en igelkott. En
fredens förespråkare bör således besöka båda nationerna
för att inte favorisera endera part.
En katts resedagbok
av Hiro Arikawa
The Novel in the Viola
av Natasha Solomons
Text: Rut Törnqvist & Linus Engvall
Illustrationer: Louise Emilson
To Kill A Mockingbird
av Harper Lee
20
21

RUBRIK
ANTECKNINGAR FRÅN NATIONENS
KÄLLARHÅL
***
18:31
Bara en brödkant har jag kvar. Vattnet är grumligt, får jag anta. Det var åtminstone vad
jag kunde förnimma i skenet av det en gång ännu brinnande vaxljuset jag fick. Min kamrat
får jag anta har somnat, ty honom har jag inte hört ett knyst ifrån, och givet ljusets
icke-existens har jag då inte heller sett honom. Redan när jag slog mig ned på min angivna
plats, en pinnstol av knarrig karaktär kände jag träsmaken komma, vilken dessvärre kommit
att bli oumbärlig. Jag som förvisso vant mig vid träsmaken, men jag hade hoppats att
KK-kortet skulle kommit till ett billigare pris.
***
16:33
Med beundransvärd taktkänsla pratade jag med kamraten, Jean Luc. Borggården var fylld
av ljusklädda tillika lyckliga landsmän. Sommarsolen värmde oss alla och det brukligt
läskande vinet gav konversationen en skjuts i rätt riktning. Bland oss dödliga såg vi fram
emot att för en kväll få äta oss mätta och leva som de bemedlade. För en kväll skulle det
upplevda avståndet till Versailles minskas, trots att det alltjämt förblir sjuhundrafyra
fjärdingsvägar bort. Det var när jag pratade med Armand jag först kände det, ett isande.
Det var inte mer än en blick, men av avsändarens dignitet att döma var det ingen sådan
man bortser från. Det var nog där, är jag övertygad, jag blev märkt att sitta i mitt mörker.
Med kamraten.
***
17:03
Det var en fast hand jag kände över axeln, min dåliga axel, den som av mitt ämbete fått
arbeta statiskt under fyra och två terminer. Det var som om den inburande visste var han
skulle ta i mig för att framhäva situationens ambivalens. Jag, den troget arbetande landsmannen.
Jag som blivit vid min läst. Hunger var min enda synd och för detta fick jag
den dömandes hand över min onda axel. Kamraten, om än något beryckt av Bacchus var
även han en hivens karl, men vi båda blev förda under regimens svärd in i vår köldslagna
boning. Källardörren är nu mitt ofrånkomliga ok.
RUBRIK
***
17:57
Av ljudbilden att döma har det nu serverats i salongen. Givet klientelet är vulgaritet ledordet.
Dignitärernas högborg, samlade bland de åldrades högfärdiga blickar. Porslinsklirr
och lukten av vällagad mat förpestar mitt sinne. Igår var jag en fri man i en förvriden
tid, nu är jag bunden men i takt ur tiden. De förnäma kan konversera över delikatesser i
överflöd men hellre sitter jag här, i mitt fort. Inlåst men fri. I jämlikt brödraskap med
kamraten.
***
18:47
För bara en timme sen såg saker och ting annorlunda ut, påken jag håller i min hand var
till alldeles nyligen ett stolsben, och jag, jag var en fri man. Men saker och ting ändras,
Eller hur? Perspektiven förvrängs, det som en gång inte var mer än ett av fyra stöd till en
dyna har nu blivit en nyckel, en nyckel som tar mig ut härifrån. Med min påk ska jag fäkta
mig fri från mina förtryckarens bojor, jag ska segra, revolutionen är oundviklig, borde
jag säga något till min cellkamrat? Jag kan höra deras skratt och sång däruppifrån, kråset
smörjs, men i det tysta så även planerna, och jag tror jag sett självaste Robespierre.
***
20:22
Min plan börjar nu ta form, det är min oavvisliga plikt att avslöja dessa egendomliga ting,
men Jean-Luc vill inte vakna. Nyligen hade jag en dröm, eller var det en uppenbarelse?, i
vilken en liten gubbe, jag tror det var Robespierre som befallde mig det, och han såg så
trovärdig ut, att ingenting skall avskräcka mig för att följa denna behjärtansvärda figurs
uppfordran. ”Du måste, min kära källarman, ta saken i dina egna händer” så sa han till
mig, och jag lyssnade. Såldes har nu min plan satts i verket. Ur led är tiden: ve! Att jag är
den som föddes att den vrida rätt igen.
***
22:54
Hör du? Hör du skramlet!? Revolutionen är kommen! ropade jag till min cellkamrat, nu
ska denna gudsförgätna håla som har varit mitt hem i four scores and seven years rasa, och
med den alla de djävular som låst in mig i denna plats gud glömde. Friheten ska bli min! i
samma stund som jag sträckte mig efter min vassa påk och gjorde mig redo att sluta upp i
den oundvikliga revolten mot överheten hörde jag hur dörren öppnades. Framför mig stod
det övre ståndets själve centrum, Armand. Han betraktade mig och jag, med min påk i full
beredskap besvarade densamme. Kamraten, som i stundens hetta vaknat besvarar även han
de övre ståndens anstormning med en disig blick. Min plan skulle äntligen förverkligas,
gemensamt ska vi storma det skära slottet. Och så sa han det, det sista jag kommer ihåg
innan ögonen svartnade: ”Kom ut härifrån så går vi och köper en Heineken!”
***
7/7, 14:23
Kön var kortare än vad jag trodde, man vet ju aldrig efter de senaste terminernas hysteri,
tack och lov har jag ju mest jobbat, gömd i diskmaskinens gemytliga hörn. Men en sommarkväll
kan jag ju i alla fall unna mig lite ledighet, således styrdes kosan mot Brundisium
för att införskaffa mig en biljett till revolutionsgasquen, cykelturen från det glada
Flogsta gick snabbare än vanligt, det tog bara femton minuter idag, det är så centralt!
En otrevlig sak hände dock påväg ner mot stan, en duva tittade konstigt på mig, det var
faktiskt lite obehagligt men jag fylldes ändå av en stor lycka när biljetten var säkrad! Jag
längtar tills nästa vecka
Text: Linus Engvall & Axel Löfqvist
22 Illustration: Linus Engvall
23

RUBRIK
Heltidarna
rubrik
Text: Elsa Sandin och Ingrid Bäcklund
Foto: Emilia Walldin, Matilda Schwartz,
Visst, alla som arbetar på nationen får verksamheten att gå
ihop. Men det finns några särskilda hjältar som springer runt
och roddar dag in och dag ut - heltidarna.
Heltidarna består av en barmästare, en köksmästare och
en hovmästare. Tillsammans ansvarar de över nationens
restaurang- och klubbverksamhet. Barmästaren har ansvar
över nationens barlager, inköp av dryck och upplärning
av nya bartenders. Hovmästaren ansvarar för uthyrningar
och därmed kundkontakt och anställning av personal.
Köksmästaren ansvarar över nationens matlager, inköp av
mat och sätter även menyn till restaurangen och uthyrningar.
Heltidarna väljs under Landskap II, och sliter, kämpar och
har otroligt roligt under en termin. Den här terminen är dessa
hjältar hovmästare Julian Smedh, barmästare Gustaf Bäcklund
samt vikarierande köksmästarna Aleksander Malinowski och
Ferdinand Rengård.
När vi kontaktar heltidarna med förfrågan om intervju är det i
princip bara Gustaf som svarar till en början. Det är inte helt lätt
att få tag i dessa herrar, om så bara för en kort intervju. Men, efter
många om och men ses vi på torsdagslunchen. Aleksander, “Mallis”,
är sjuk, och Ferdinand säger att han kommer behöva beställa varor
under tiden. Julian och Gustaf börjar vi utan, eftersom de springer
runt och tar emot leveranser inför valborg.
Smaskandes på ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde så
låter vi Ferdinand introducera sig.
Ferdinand: Jag har, som resterande, studieuppehåll nu men
studerar annars juridik. Jag har jobbat på Snerikes sedan Bryggan
2019, men blev inte officiell medlem i nationen förrän vårterminen
2021. Jag har tidigare engagerat mig en del på Värmlands nation,
och har också varit programsekreterare på Snerikes.
Hur blev du vikarierande köksmästare?
F: Nationen behövde någon som tog ämbetet och eftersom jag
hade möjlighet den här terminen och dessutom stått en del i köket,
så sa jag ja när 3Q Julius frågade om jag kunde ställa upp.
Vad är roligast, respektive mest utmanande?
F: Det är verkligen skitkul, förutom ibland. Det roligaste är
matlagningen i sig, att se till att det blir bra kvalitet. Det mest
utmanande är nog alla småsaker som behöver göras, bland annat
dagliga lagerinventeringar. Det är också speciellt utmanande i
och med att vi är två personer som delar på det. Man tror att ena
personen har gjort saken som ska göras, och då gör man inte det,
men i slutändan har ingen gjort det. Så det är viktigt att hålla koll.
Nu dyker även Julian upp med ärtsoppa i högsta hugg.
Julian, samma frågor till dig. Berätta lite om dig själv, och
varför du sökte till hovmästare.
J: Jag pluggar också juridik, började HT18 men har varit på nationen
sedan VT20. Jag har tidigare haft ämbeten som lördagsfika,
torsdagsvärd och barvärd, och lite mindre saker som trygghetsvärd
och städbolag.
När jag var barvärd fick jag mersmak för att ta mer ansvar och chefa,
så jag tyckte hovmästare kändes kul och utmanande. Jag kände
också för att ställa upp, för att fortsätta ge tillbaka till nationen för
alla fina minnen och vänner jag fått här.
Det som är kul, men också mest utmanande, är att vara här hela
tiden, att interagera med folk och hjälpa till att lösa saker. Det är
mycket att göra, så jag har inte så mycket tid över till annat, vilket är
tröttsamt ibland men det är också superkul.
Just som vi ska lämna lunchen kommer Gustaf inspringandes, så även honom
hinner vi få till en intervju med.
Gustaf: Jag pluggar vanligtvis ekonomi, inne på termin 6. Jag kom till
nationen HT19, och har tidigare varit fanbärare, barvärd, t-träffsvärd,
nationsnämnsledamot och nu barmästare.
Varför barmästare?
G: Jag har väl hela tiden tänkt att om möjligheten för att bli heltidare visade sig
så skulle jag ta den, jag har jobbat mycket bakom baren och tycker det är roligt
så barmästare blev det. Det är verkligen jättekul, att ha massor med idéer och
möjligheten att få prova olika saker. Det tråkigaste är att jobba klubb på så vis
att det är svårt att hitta personal, särskilt om det blir avhopp.
Vad är ditt bästa minne på nationen?
G: Ja det låter ju kanske lite konstigt, men ett av mina bästa minnen från
nationen är när jag skrev in mig. Jag kände mig direkt som en del av en
gemenskap och det var väldigt fint.
Dagen efter fick vi även tag på Aleksander, “Mallis”.
Hej Mallis, hoppas du känner dig friskare! Berätta lite om dig.
M: Jag pluggar historia/arkeologi och kom till nationen VT19. Jag har
haft alla möjliga ämbeten tidigare, som torsdagsvärd, barvärd, krönikör,
evenemangsassistent, Brygganvärd och lite annat smått och gott!
Varför blev du vikarierande köksmästare?
M: Jag kände främst att jag behövde en paus från plugget, och kände då att
jag kunde passa på att hjälpa nationen och införa lite idéer som jag länge haft
rörande nationens kök.
Vad är det bästa och sämsta med att vara vikarierande köksmästare?
M: Det jobbigaste är nog att jag var tvungen att hoppa in mitt i en termin,
eftersom jag är vikarie och inte ordinarie köksmästare som väljs in under
landskap. När man hoppar in mitt i så måste man lite finna sig själv i det hela
och styra upp allt. Men det är också väldigt kul, att jobba aktivt med nationen
och bistron och såklart med alla fantastiska klubbverkare.
24 25
25

RUBRIK
Terminsk rönika
eller
Gör om gör rätt - kom till Snerikes
H östterminen 2021
har likt många terminer innan
varit en fabrik av ovärderliga
minnen och historier som för
alltid kommer sparas i Snerikesarkiven
och bevaras för framtida
generationer. De fanns både
tveksamma och hoppfulla stunder
som förtjänar att uppmärksammas.
Låt oss därför ta en
stund och lyfta alla de bästa och
galnaste ögonblicken från höstterminen
2021.
I början av terminen drogs vi
fortfarande med coronarestriktionerna
som effektivt saboterade
en klassisk terminsstart med
klubb och fest. Trots det lyckades
våra restaurangvärdar Åkerberg
och Runold greja en fantastisk
premiär bistrokväll den 31
augusti som briljerade med fabulöst
god mat och stämning som
satte en hög ribba för resten av
terminen.
På nationens traditionsenliga
reccemottagning fick Eskebrant
& Poulin härdas i ärtvattnets
hätta när de tillagade middagen.
Traditionsenligt serverades ärtsoppa
och pannkakor på reccarnas
välkomstsittning. De nykokta
torsdagsvärdarna utförde
uppdraget som de anlitades med
högsta klass och på så sätt fyllde
de recentiorernas magar med ärtsoppa
och pannkakor samtidigt
som de tvingade fram lyckotårar
ur företrädarnas ögon.
Utöver mindre evenemang som
kräftskivan var september också
den månaden som avslutades
med en händelse som hela Uppsala
väntat på i ett och ett halvt
år. Första Snerikesklubben som
orsakade en oöverträfflig lyckoextas
i allas våra glada barnasinnen.
Studenterna släppte allt
plugg och ansvar för att ställa
sig i kön till klubben som under
dagens gång växte sig lika lång
som Midgårdsormen. Långt väntande
ledde såklart till hunger.
Vissa valde att åtgärda detta problem
med en och annan charkbricka
i kön. När dörrarna öppnades
fylldes huset med något
berusade ämbetsverkare och
totalt redlösa studenter som
under kvällens gång såg till att
lägga ett stabilt lager av returnerad
alkohol på dansgolven. Hoppas
verkligen att intendent Forsgren
inte vet om det, han kommer
må bättre av att inte veta.
Trots att det var en otrolig kväll
så bör man ändå ha i åtanke att
det var fel att gå ut på Snerikes
på en onsdag, men tack och lov
kom Stocken för att frälsa alla
arma själar ur bakfyllans eld,
men för framtiden kära vänner
kom ihåg ”gör om, gör rätt, kom
till Snerikes”.
Om ni ännu en gång vill uppleva
tiden innan första klubben kan
jag rekommendera klippet ”Studenterna
har KÖAT I 11 TIM-
MAR och VÄNTAT I 1,5 ÅR”
som finns på YouTube. Där kan
ni också se Borders fantastiska
dans-skills om ni hoppar till
minut 1:39.
Oktober månad började med
Landskap II som befriade sommarens
Brygganvärdar Falk, Hovstadius,
Malinowski och Kelbel från
ansvar. Frågar man Stark så gjorde
Brygganvärdarna ett riktigt
bra jobb, flera miljoner flasköl
såldes denna sommar trots brist
på klubb och begränsade öppettider…
Hela landskapet var redo
att godkänna sammanställningen
bortsett från Rieschel som tyckte
att flera miljoner var lite väl
mycket, särskilt med tanke på att
Bryggan i slutändan gick X antal
tusen back. Denna kväll introducerades
också Brattström för oss
som nationens framtida andre
kurator, här kan vi nästan tala
om konungens återkomst.
Nästa höjdpunkt denna månad
var Höstgasquen. Då kunde vi
avnjuta en och annan snaps som
värmde magen samtidigt som en
före detta 1Q:s kärlekshistoria
värmde våra hjärtan. Friande
vid kakelugnen är en sak som
den äldre herren Gustav kommer
minnas så länge han lever, och vi
också. Precis som Green kommer
minnas diskpasset då han pajade
vattenslangen i nedre disk.
November månad var en förhållandevis
lugn månad. Det vill
säga om vi bortser från nationens
traditionella gåsbal, slaget
om Vättern och välgörenhetsklubben
till förmån för Uppsala
Kvinnojour, vilket vore ren skam
att inte nämna några ord om.
Nationens traditionella gåsbal
hade som alltid sina tre ultimata
höjdpunkter - talet till gåsen
framförd av Lind som gav oss
ett gott skratt, Bäcklunds sång
till gåsen som med sin ljuva ton
höjde stämningen till taket, och
den traditionella blodsoppan.
För er som inte är jättefans av
den tredje höjdpunkten kan jag
rekommendera en eller två droppar
öl i soppan, helt annan smakupplevelse,
definitivt 10/10.
Från gåsbalen rör vi oss raskt mot
slaget om Vättern som sorgligt
nog var ett nederlag för de tappra
Snerikessoldaterna som stred för
kung och hembygden. Den förlusten
får vi lägga på nationens
före detta 1Q och Curator Curatorum
Ödmann. Även om han
inte kunde göra så mycket åt det
så satt han ändå med i juryn. Sorgen
efter förlusten kunde vi dock
dränka under välgörenhetsklubben
som med stolthet donerade
intäkterna från garderoben till
Uppsala Kvinnojour.
Sakta men säkert närmade vi oss
december månad som började stabilt
med att Björklin fick igång
brandlarmet med balsamico den
1 december. På så sätt öppnade vi
första luckan i Snerikes adventskalender.
Det var dock inte
sista gången som larmet i huset
fick för sig att leva sitt eget
liv. Några dagar senare under
Sponghs frånvaro hade helgfikavärdarna
Salberg och Oberger
chansen att klura över Snerikesspöket
som i några sekunder startade
inbrottslarmet och stängde
av det lika fort som de sattes på.
Någonstans där emellan hittade
vi också tid för Landskap III där
vi utöver många nya ämbetsverkare
valde in de nya programvärdarna
Brandt och von Heijne som
lovade oss Lundakarnevalen och
med detta skapade en framtidsvision
som fick alla i festsalen
RUBRIK
att känna ett litet pirr i magen av
spänning och glädje.
Terminens sista gasque, Luciagasquen
var en perfekt början
på slutet av terminen som officiellt
tog slut dagen efter under
terminens sista klubb, den 14
december. Trots att de två stora
festerna hamnade efter varandra,
kunde man fortfarande träffa en
mängd människor som inte lät
den sista klubben gå förlorad på
grund av lite sömnbrist.
Så som höstterminen har varit,
så önskar man alla de kommande
terminer skall vara, fyllda
med lust, skratt och glädje!
Krönikör Aleksander Malinowski
Foto: Sophie Peterson
26 27

RUBRIK
rubrik
!GLAD SOMMAR OCH TACK FÖR OSS!
Nu har det blivit dags för den här redaktionen att tacka för
oss, önska glad sommar och kliva av för att ge plats åt en
ny redaktion. Vi vill tacka alla som läst våra nummer av
Aktuellt, alla som har skrivit eller medverkat på andra sätt,
och så vill vi tacka varandra för ett fantastiskt samarbete.
Och jag, Elsa, vill även tacka min otroliga redaktörskollega Ingrid
för året vi har haft tillsammans. Sena timmar på Brundisium,
många koppar kaffe och utslitet hår av frustration. Men även
enorm lycka och stolthet över allt vi har skapat från grunden,
tillsammans med våra fantastiska assistenter. Vi har skapat 4
nummer av Aktuellt, men många fler minnen och en lång vänskap.
Vi vill även tacka vår 1Q tillika ansvariga utgivare Ingrid
Heed för konstant feedback och fina ord, samt tålamod när
det dyker upp flertal PDF:er i hennes mejl med namnen
"Aktuellt FÄRDIG" eller "Aktuellt FÄRDIG PÅ RIKTIGT".
Glöm nu heller inte att besöka Bryggan i sommar, äta
riktigt mycket glass och bada (men inte i Fyrisån)!
Tack och adjö önskar
Södermanlands-Nerikes Nations Manskör, förkortat
Sönerna, är en nystartad manskör på Snerikes.
Bildandet av föreningen började ta fart i början av 2021 och rivstartades i samband med höstterminen samma år.
Kören kommer att uppträda vid tillställningar på nationen såväl som egenordnade
konserter och vi ser fram emot att bli en del av nationens fantastiska föreningsliv!
För dig som inte endast vill lyssna utan även vill bidra med lite ljuv manskörssång är det
bara att söka under perioderna vi håller antagningar eller också komma på en framtida öppen
repetition. Information om evenemang som dessa kan ni hitta på våra sociala medier.
Vi ses!
@sonernamanskor
Sönerna
28 29

SÖDERMANLANDS-NERIKES NATIONS
ÄMBETSVERKARE
Vårterminen 2022
Härmed kallas Södermanlands-Nerikes nations medlemmar till höstterminens första ordinarie
LANDSKAP
Måndagen den 5 september 2022, kl. 18.30 å södermanlands-Nerikes nation.
Landskapet hålls i nationens festsal.
Förste Kurator
Andre Kurator
Tredje Kurator
Alumnsamordnare
Antikvarie
Arkivarie
Barmästare
Barvärd
Barvärd
Barvärd
Barvärd
Barvärd
Bibliotekarie
Biträdande revisor för förste kurator
Biträdande revisor för andre kurator
Biträdande revisor för tredje kurator
DJ-ansvarig
Evenemangsassistent
Evenemangsassistent
Fanbärare
Fanbärare
Helgfikavärd
Helgfikavärd
Helgfikavärd
Hovmästare
IF Trikadien-ansvarig
Internationell sekreterare
Internationell sekreterare
Internationell sekreterare
IT-ansvarig
IT-ansvarig
Klubbmästare
Klubbmästare
Krönikör
Köksmästare
Kördirektör
Landskapets ordförande
Lunchassistent
Lunchassistent
Lunchassistent
Lunchassistent
Ingrid Heed
Olle Swärd Brattström
Julius Engstedt
Georg Holmén
Axel Löfqvist
Felix Bemark
Gustaf Bäcklund
Johanna Wikström
Oscar Green
Léonie Poulin
Sam Eskebrant
Charlotte Hendar
Emma Andersson
Anton Renman
Erik Gådin
Louis Hedström
Lukas Hällgren
Sofia Larsson
Aleksander Malinowski
Molly Nilsson
Sofia Wickström
Melina Mancuso
Richard Olsson
Josefine Åhlund
Julian Smedh
MaximilianNord
Lydia Holmén
Rebecca Rieschel
Richard Götherström
David Hovstadius
Nils Wikström
Jacob Runold
Petter Zethelius
Peter Border
Matilda Myrberg
Fredrik Åqvist Wilbrand
Joel Björksjöö
Felicia Kämpe
Jasmijne van der Heijden
Pamina Roséen
Lunchvärd
Ljud- och ljusansvarig
Lördagsvärd
Lördagsvärd
Marknadsföringsansvarig
Marknadsföringsassistent
Marknadsföringsassistent
Marknadsföringsassistent
Marknadsföringsassistent
Marskalk
Marskalk
Musikanförare
Nationsfotograf
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndssuppleant
Nationsnämndssuppleant
Nämndsekreterare
Programsekreterare
Programvärd
Programvärd
Recentiorsvärd
Recentiorsvärd
Recentiorsvärd
Redaktör
Redaktör
Spexdirektör
Spexdirektör
Stipendiesekreterare
Sånganförare
Teaterdirektör
Torsdagsvärd
Torsdagsvärd
T-träffsvärd
T-träffsvärd
Valnämndsledamot
Valnämndsledamot
Valnämndsledamot
Valnämndsledamot
Valnämndsledamot
Webbredaktör
Nils Wikström
Marcus Segelsjö Duvernoy
Maja Johansson Hedström
Elsa Andersson
Sara Hovstadius
Matilda Schwartz
Josephine Söderström Varnäs
Elvira Oberger
Valentina Björck
Arvid Bergekrans
Pia Genz
Magnus Green
Emilia Walldin
Astrid Åkerberg
Karl Fredrik Pettersson
Hannah Olofsson
Emilia Walldin
Markus Sjöholm
Max Kelbel
Astrid Bornfeldt Persson
Samuel Hanning
Ylva Huber Carbell
Erik Hansson
Hannah Brandt
Elias von Heijne
Leonora Stiernborg
Andrea Junebjörk
Alicia Karlsson Spongh
Elsa Sandin
Ingrid Bäcklund
Karl Fredrik Pettersson
Emma Andersson
Grim Jonsson Wold
Moa Reje Franzén
Sally Ågebrant
William Olsson
Frida Salberg
Hampus Björklin
Erik Jideus
Cajsa Jakobsson
Nike Henriksén
Julia Malmström
Lilly Zdansky Cottle
Winston Olsson
Hanna Bohlin
Föredragningslista
1. Öppnande
2. Val av justeringspersoner och röstsammanräknare
3. Godkännande av kallelseförfarandet
4. Fastställande av föredragningslistan
5. Godkännande av föregående protokoll
6. Adjungeringar
7. Meddelanden
8. Bordlagda ärenden
9. Val av:
a. Programsekreterare
b. Revisor för skattmästare och förvaltningsdirektionen
c. Revisor för Stiftelsen Södermanlands-Nerikes nations studentbostäder
10. Stadgeutskottets årsberättelse HT 21 – VT 22
12. Övriga frågor
13. Avslutande
Uppsala den 29 april 2022
/Fredrik Åqvist Wilbrand/
Landskapets ordförande
Röstning i allmänna val och allmänna majoritetsval sker på kuratorsexpeditionen på Brundisium onsdagen
den 31 augusti kl. 14:30-18:00, torsdag den 1 september kl. 14:30-18:00 och fredag den 2 september
kl. 13:00-17:00 samt på landskapsdagen måndagen den 5 september kl. 16:30–18.30.
30 31

Returadress:
Södermanlands-Nerikes nation
S:t Olofsgatan 16
753 12 Uppsala