Program På andra sidan havet

SYSTRARNA
PÅ ANDRA
SIDAN HAVET

Kära publik
På andra sidan havet är ett helt nytt beställningsverk av
kompositören Catharina Backman med libretto av Maria
Sundqvist, baserat på den skånska författaren Birgitta
Trotzigs novell med samma namn. Två systrar skiljs åt av
krig och fattigdom. De växer upp med känslan av att en
del av dem har gått förlorat. Vi spelar den tillsammans
med Suor Angelica, en av delarna i Puccinis Il trittico.
Vi presenterar inte bara en helt ny opera. Genom att
ställa Puccinis klassiker bredvid På andra sidan havet får
den en annan relief, en annan tyngd. Systrarna, två operor
med nästan uteslutande kvinnor i rollerna, förenar två
verk skrivna med drygt 100 års mellanrum till något lika
nytt som spännande.
Välkomna!
Michael Bojesen,
Teaterchef
Elin Rombo

PÅ ANDRA
SIDAN HAVET
VÄRLDSPREMIÄR
26 mars 2022, Malmö Opera
FÖRESTÄLLNINGENS LÄNGD
Suor Angelica ca 1 tim
paus ca 25 min
På andra sidan havet ca 1 tim
Operan framförs på svenska
Svensk och engelsk text visas på textmaskin
Premiären direktsänds av
Sveriges Radio, Opera i P2

MUSIK
Catharina Backman
LIBRETTO
Maria Sundqvist
baserat på Birgitta Trotzigs novell
DIRIGENT
Patrik Ringborg
REGI
Staffan Valdemar Holm
SCENOGRAFI, KOSTYM & MASK
Bente Lykke Møller
LJUS
Torben Lendorph
Läs mer om konstnärligt team på malmooopera.se
Anton Ljungqvist, Anna Larsson, Kerstin Karlsson, Selma Olsson

MEDVERKANDE
IRIS
Elin Rombo
SIRI
Elisabeth Jansson
MODERN
Anna Larsson
FADERN
Anton Ljungqvist
EN JORDEGUMMA
Katarina Lundborg
EN SOLDAT
Magnus Schou Vassbotn/
Staffan Lindberg
EN ARMÉKOMMISARIE
Ola Heinpalu*
ARMÉKOMMISARIENS FRU
Ella Morin*
PÅKLÄDAREN
Sara Swietlicki
EN REVOLUTIONÄR
Naja Monrad Hansen
UNGA IRIS
Klara Wemnér/Selma Olsson
UNGA SIRI
Kerstin Karlsson/Hedvig Berne
Malmö Operaorkester
Malmö Operakör
Malmö Operas barnkör
Kormästare
Elena Mitrevska & Elinor Fryklund
Läs om medverkande på malmooopera.se
* Masterstudenter från Malmö Opera Academy
Hedvig Berne, Ella Morin, Ola Heinpalu

HANDLING
I Ryssland i slutet av 1880-talet blir Anna och Ivan
lyckliga föräldrar till sitt första barn, Siri. Samtidigt
hittar Ivan ett nyfött barn i snön, Iris. Flickorna blir
mjölksystrar. En scen från barndomen berättar hur
Siri och Iris är oskiljaktiga, trots att de är varandras
motsatser. Föräldrarna ser dem som »två sidor av
samma under«.
Lyckan krossas i ett slag; Ivan tvingas in i tsarens
armé, Anna tvingas lämna bort ett av barnen och väljer
i vild sorg sin egen dotter i hopp om att hon ska få
det bättre. Siri tvingas ikläda sig nya kläder och förs
bort. Iris tvingas stanna, ensam. Damkören bildar
relief till ensamheten: »där finns en virvel, malströmmen,
där människor försvinner«.
Den vuxna Siri är skådespelerska i staden. Hon känner
en ständig saknad efter »det mörka hon tvingats
glömma«. Den vuxna Iris är gatupredikant. Hon söker
efter Siri: »någonstans i världen har hon en syster –
var finns hon?«
Ett kort ögonblick får Siri och Iris syn på varandra i
vimlet: »Ensamhet – gemensamhet«, men revolutionen
pågår och i tumultet skiljs de åt. Iris predikar
upprört att »Döden måste döden dö« och att »genom
eld ska världen födas ny«, under det att hon förtärs
av eld.
Det börjar snöa. Siri ser på snön som faller på människorna,
rovdjuren, de döda. »Varken skyldiga eller
oskyldiga får leva som de skulle ha levt«. Det är glömskans
snö. »Det är som om ingenting har varit. Vi
försvann i den svarta jättelika virveln och den absolut
tomma horisonten.«
Citaten är hämtade ur librettot

Anna Larsson, Angton Ljungqvist, Klara Wemnér, Hedvig Berne

Ett samtal
med Catharina & Maria
Hur hittade ni temat till handlingen i operan?
Maria: När teaterchef Michael Bojesen beställde den här
nya operan ville han ha något motiv som relaterade till
Puccinis Suor Angelica. Teamet Staffan Valdemar Holm
och Bente Lykke Møller föreslog Birgitta Trotzig, och när
jag började läsa henne hittade jag På andra sidan havet.
Förlusttemat finns i båda operorna och har existentiella
implikationer på flera plan, politiskt filosofiskt och religiöst.
Och både Catharina och jag tyckte att det är drabbande
att se tudelningen som uppstår vid en förlust. Hur lever
man i skuggan av en förlust?
Hur illustrerar man förlust musikaliskt?
Catharina: Jag tror du skulle få olika svar från olika
komposi törer. Det beror också på i vilket skede i förlusten
det är. Först blir pappan tvångsrekryterad, sedan blir
systern bortadopterad. Det händer plötsligt, yxan hugger
till. Efteråt går det aldrig att glömma, det maler.
Det som mal har jag tänkt som en upprepning, det händer
inte så jättemycket. Man hör kanske en harpa som plinkar
lite håglöst i bakgrunden. Sedan kommer en piccolaflöjt
som ligger och hackar, som skildrar det som vill
spränga ut men som måste hållas tillbaka. En bastrumma
som ligger och mullrar och så någon som sjunger på det.
Det blir olika lager av känslor och undertexter och varje
känsla och undertext har ett lager i musiken.
Var det något som var extra svårt?
Catharina: En fråga som jag ställde mig är: Hur skildrar
man lycka? Innan allt det hemska var de en familj. Tjejerna
gillade varandra, föräldrarna gillade varandra och
sina tjejer. Jag tycker det kan vara svårt att skildra något
som är bra, utan att det blir banalt. Men samtidigt kan
man ju inte skildra en massa ångest, om man inte har
något att ställa det mot. Det har jag försökt göra, och det
ska bli spännande att se om det funkar.
Hur samverkar musiken och texten?
Maria: Ofta är tonsättaren delaktig i att ta fram librettot,
så även här. Sagan var uppbyggd av återblickar med inre
monologer, så den behövde bli en kronologisk berättelse,
med tydliga situationer. Som ett sätt att markera
att tiden har gått skapade vi en damkör som berättar om
malströmmen och om isflaken som driver från varandra.
Det språk jag väljer i ett libretto baseras på den musikaliska
rösten från tonsättaren. I På andra sidan havet är det
exempelvis inga rim. Det passar inte här. Catharina jobbar
mycket med ordens innebörd och riktning, snarare än
ordens form och format. Hon tog noggrant in all text under
processen och har sen sin egen textläggning till musiken,
absolut inte bara en stavelse per ton och så vidare.
Hur är det att skriva libretto efter en förlaga, jämfört
med att utgå från en helt egen idé?
Maria: Man arbetar alltid med mycket stor kärlek och respekt
för förlagan, men innebär inte någon egentlig skillnad
i hantverket. I arbetet med just det här librettot var
utgångspunkten att behålla författarens språk så långt som
möjligt, med allitterationer, ekon, inrim och assonanser.
Vilka musikaliska influenser finns i På andra sidan havet?
Catharina: Man kanske hör lite jazz, lite folkmusik, lite
världsmusikinfluenser. Men annars är det Puccini. Jag
tycker mycket om Puccini och är hedrad över att få dela
kvällen med honom. Jag tycker han skrev så vacker musik.
Finns det någon scen i operan som blev extra bra?
Catharina: Jag tycker mycket om en sång som mamman
sjunger när hon sitter med bebisarna. Den börjar väldigt
enkelt, utan ackompanjemang, ganska lågt. Den är lite
visliknande, inga stora åthävor, lite folkmusikinspirerad.
Det kommer in en ton, det kommer in fler toner, sedan
sväller den ut, hennes hjärta flödar över, hon känner att
detta med barnen är så stort. Det tror jag kommer funka.
Elisabeth Jansson

Birgitta Trotzig
Den skånska författaren Birgitta Trotzig
(1929–2011) valdes in på stol nummer 6
i Svenska Akademien 1993. Hennes berättande
återknyter till genrer som legender,
bibliska berättelser och hymner. Så
även På andra sidan havet, som är en grym
saga med inslag av verklighet.
»Man kan säga att Birgitta Trotzig skrev suggestiva,
mörka sagor som inte väjer för
någonting men emellanåt också låter nåd
glimma till«, säger litteraturkritikern Åsa
Mälhammar. »Hennes verk är kanske inte
lättillgängliga, men lämnar få läsare oberörda.
Romanerna har fokus på de mest utsatta,

i de mest livsfientliga miljöer och inte sällan
i historiska orostider. På dessa ordlösa,
mänskliga nollpunkter kan livets minsta
låga urskiljas, skillnaden mellan livslågan
och ett icke-liv, livets kärna.«
Flera av Birgittas kvinnliga generationskollegor
räknas som provinsialister, hon
själv liksom Sara Lidman i norr, med berättelser
färgade av de hembygder och landskap
de var förtrogna med. Östra Skåne var Birgittas
landskap. Hennes naturskildringar har
fått erkännande som mycket känsliga för den
skånska naturens särart, särskilt vid kusten.

ENGLISH SYNOPSIS
Russia in the late 1880s, Anna and Ivan
become the joyful parents of their first
child, Siri. Immediately after the birth,
Ivan finds newborn Iris in the snow. The
girls become milk-sisters. A scene from
their childhood reveals that, despite
being complete opposites, Siri and Iris
are inseparable. Their parents consider
them two sides of the same miracle.
In one fell swoop, their joy is crushed;
Ivan is conscripted to the Tsar’s
army, Anna is forced to give away one of
the children and, in wild grief, chooses
her own daughter in the hope that she
will have a better life. Siri is forced to
dress in new clothes and is taken away.
Iris must stay, alone. The female choir
provides a backdrop to her loneliness:
»there is a whirlwind, a maelstrom,
into which people disappear«.
Now grown up, Siri is an actor in the
city. She feels the constant loss of »the
Elin Rombo, Malmö Operas damkör

darkness she was forced to leave behind«.
The adult Iris is a street preacher.
She searches for Siri: »some where in the
world, she has a sister – where is she?«
Siri and Iris catch a fleeting glimpse of
one another in the crowd: »Loneliness
– together ness«, but the revolu tion is
underway and in the turmoil they are
separated. Distraught, Iris preaches
that »Death, death must die.« and that
»through fire, the world shall be reborn«
as she herself is consumed by flames,
It begins to snow. Siri watches the snow
fall on the people, the predators, the
dead. »Neither the guilty nor the innocent
shall be spared to live as they
should have lived«. It is the snow of
forgetting. »It is as if nothing ever was.
There is a whirlwind, a maelstrom, into
which people disappear«.

MALMOOPERA.SE
»Utgångspunkten är
nästan alltid en bild«
Så beskriver Birgitta Trotzig tidigt sitt skapande. Det är ett
kreativt flöde mellan språket, bilder och starka symboler
hämtade från bland annat kristen tradition, eller symboler
som hon själv etablerar i sina fiktiva rum. Hon ordmålar
med jord, blod, kött, lera, dy, kyla och den speciella hetta
som stiger ur skam och avund.
Med operan På andra sidan havet dramatiseras Trotzig för
första gången.
FOTO Malin Arnesson ART DIRECTOR Pia Lindgren ANSVARIG UTGIVARE & TEATERCHEF Michael Bojesen Malmö Opera ägs av Region Skåne
TACK TILL VÅRA SAMARBETSPARTNERS Elly Berggrens stiftelse, Mats Paulssons stiftelse, Sparbanksstiftelsen Finn, Sparbanks stiftelsen Färs & Frosta, Sparbanksstiftelsen Skåne, Signatur, Young Potential